blida

Se även Blida.

Svenska

Substantiv

Böjningar av blida	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blida	blidan	blidor	blidorna
Genitiv	blidas	blidans	blidors	blidornas

blida

• uttal: ˈblìːdaⓘ

1. (ålderdomligt) en sorts medeltida belägringsvapen bestående av en träställning med en kastarm försedd med en motvikt i en änden

   Det krävdes ett stort antal blidor för att inta fästningen.

   Etymologi: Fornsvenska blidha, via medellågtyska blide från medeltidslatinska blida med samma betydelse. Från grekiska βαλίδα, balida, av βάλλειν, ballein, "kasta" (varav även bal).

   Synonymer: motviktsslunga

2. (meteorologi) blidväder, töväder

Översättningar

vapen

• danska: blide
• engelska: trebuchet ^(en)
• franska: trébuchet ^(fr)

meteorologi

• danska: tøvejr ^(da)

Adjektiv

blida

• uttal: ˈblìːdaⓘ

1. böjningsform av blid