NR-1
Deep Submergence Vessel NR-1 var världens minsta atomubåt, avsedd för såväl oceanografisk forskning liksom underrättelseinhämtning, och som tillhörde USA:s flotta från 1969 till 2008.
| |||
 Deep Submergence Vessel NR-1. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Historik | |||
| Sjösatt | 25 januari 1969 | ||
| I tjänst | 27 oktober 1969 | ||
| Öde | Tagen ur tjänst för att skrotas den 21 november 2008 | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 45 m (varav 29,3 m är trycksatt) | ||
| Bredd | 4,8 m | ||
| Djupgående | 1,2 m | ||
| Deplacement | 400 ton | ||
| Maskin | 1 kärnreaktor, 1 turbogeneratorer, 2 externa motorer, 2 propellrar; 4 infällda drivaggregat (monterad diagonalt i 2 "x-formationer") | ||
| Maximal hastighet | 4,5 knop | ||
| Fart i u-läge | 3,5 knop | ||
| Dykdjup | 725 m | ||
| Besättning | 3 officerare, 8 manskap, 2 vetenskapsmän | ||
Bakgrund
redigeraFartyget byggdes på Electric Boat Company i Groton, Connecticut och dess hemmahamn under hela tjänstgöringstiden var på närbelägna Naval Submarine Base New London.
Idén bakom NR-1 med en kärnkraftsdriven miniubåt kom från Hyman Rickover.[1] NR-1 hade hjul och kunde köra på havsbotten samt hade griparmar. En stor del av uppdragen som utfördes med NR-1 under det kalla kriget är alltjämt hemligstämplade. Efter att rymdfärjan Challenger förolyckats 1986 användes NR-1 för att lokalisera vrakdelar.
Bildgalleri
redigera
Tidig designskiss för NR-1.
Skiss över NR-1 i sidoprofil.
NR-1 i december 2008 strax innan hon togs ur tjänst.
Se även
redigeraReferenser
redigera- Lee Vyborny and Don Davis (2003). Dark Waters: An Insider's Account of the NR-1, The Cold War's Undercover Nuclear Sub. New American Library. ISBN 0451207777
Noter
redigera- ↑ ”NR-1: The beginning” (på engelska). ussnautilus.org. Submarine Force Museum Association. 15 april 2015. https://ussnautilus.org/nr-1-the-beginning/. Läst 24 oktober 2024.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör NR-1.