Marooner [1] (franska marrons; engelska maroons; av spanska cimarrón, 'vild', 'förvildad') kallades de förslavade afrikaner som befriade sig själva genom att rymma från plantager i Karibien och Sydamerika. De etablerade oberoende samhällen, ofta på otillgängliga platser i bergen eller långt inne i regnskogen. I synnerhet på Jamaica förde de under lång tid blodiga gerillakrig mot de vita kolonisatörerna. På Jamaica (1740) och i Surinam (1762) lyckades maroonerna tidigt tvinga fram erkännande och självständighet från kolonialherrarna.[2][3]

En maroon. Gravyr från 1700-talet.

Se även

redigera

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Maronnegrer, 1904–1926.
  1. Harrison, Dick (2015). Slaveriets historia. Historiska Media. sid. 269. https://books.google.se/books?id=KlBuBgAAQBAJ&pg=PT269. Läst 6 juni 2017
  2. Craton, Michael (2009) (på engelska). Testing the Chains: Resistance to Slavery in the British West Indies. Cornell University Press. ISBN 978-0-8014-7528-3. https://books.google.se/books?id=qP2jDoiqy3wC&pg=PA70&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 20 januari 2026
  3. admin (9 december 2020). ”Maroons and Indigenous people in Suriname: the struggle for land rights” (på amerikansk engelska). Global Americans. https://globalamericans.org/maroons-and-indigenous-people-in-suriname-the-struggle-for-land-rights/. Läst 20 januari 2026.