Lorenz von Numers
Lorenz Torbjörn Gustaf Gunnar von Numers, född 25 januari 1913 i Åbo, död 19 juli 1994 i Angers i Frankrike, var en finlandssvensk journalist, översättare och författare.
| Lorenz von Numers | |
 Lorenz von Numers i sitt hus i Pyrenéerna. (Foto: Göran Schildt) | |
| Född | Lorenz Torbjörn Gustaf Gunnar von Numers 25 januari 1913  Åbo, Finland |
|---|---|
| Död | 19 juli 1994 (81 år) Angers, Frankrike |
| Yrke | Journalist, översättare, författare |
| Nationalitet | Finlandssvensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1934–1994 |
| Genrer | historisk fiktion[1], essä[1] och poesi[1] |
| Make/maka | Aimee Sundman (1939-1948), Cecile Jeanne Pages (1949-) |
| Släktingar | Gund von Numers (syster) |
Biografi
redigeraLorenz von Numers föräldrar var Gösta Gunnar Helge von Numers, som var banvakt och poet, och Hildur Ellen Elisabet Engberg. Han avlade studentexamen vid Brändö Svenska samskola 1933 och studerade vid Helsingfors universitets humanistiska avdelning mellan 1934 och 1936.[2]
von Numers var redaktör för tidningen Nyland 1934–1937. Under spanska inbördeskriget verkade han som observationsofficer, från 1937 till 1939, hos en internationella kommitté, vars uppgift var att trygga gränsen i Pyrenéerna mellan Frankrike och Spanien. Han var avdelningschef för nyhetsbyrån Finlandia 1939–1941 och 1944–1946, samt frontkorrespondent i Finland under fortsättningeskriget 1941–1944.[2][3]
1947 flyttade von Numers till Sverige. Han var redaktionssekreterare för OBS! i Stockholm 1948–1952 och redaktör vid Svenska Dagbladet 1955–1959. Från 1959 var han bosatt i Frankrike.[2] Från 1967 var han genom olika uppdrag knuten till Finlands ambassad i Paris, han jobbade som kulturattaché från 1972 och som pressråd 1975–1978.[3]
von Numers debutterade med diktsamlingen Svart harnesk (1934). I hans tidiga verk har man hittat inflytande av författare som Erik Axel Karlfeldt och Frans G. Bengtsson. Efter att ha publicerat diktsamlingen Havslyktan (1942) övergick von Numers till att uttrycka sig geom prosa, framför allt i romaner och fria essäer.[3] Han är som författare mest uppskattad för sina frodiga historiska romaner, som till exempel Snäckans bröder (1946) om den franske medeltidspoeten François Villon, och har även gjort sig känd som reseskildrare.[4] Förutom detta skrev han även lyrik, kåseri, essäer och noveller.[3]
Som översättare har han bland annat översatt André Gide, Henri Alain-Fournier, Marcel Aymé, Jean Froissart och Joseph Bédiers Tristan och Isolde.
Bibliografi
redigera- 1934 – Svart harnesk (lyrik)
- 1936 – Porträtt med blomma (lyrik)
- 1942 – Havslyktan (lyrik)
- 1943 – Tveskäggs krumelurer
- 1945 – Ordkynne
- 1946 – Snäckans bröder (om François Villons liv)
- 1948 – Spel med fyra knektar
- 1951 – Konungariket Mallorca
- 1952 – Månen är en säl
- 1953 – Basturesan
- 1954 – Lara
- 1959 – Den druckna myran
- 1964 – Drottningens handelsmän (historisk roman)
- 1964 – Lansarna vid Jordan
- 1967 – Vinet som kaniken drack och andra essayer
- 1968 – Oting
- 1977 – Valda dikter
- 1980 – De hemliga rummen
- 1981 – Paschan i onåd : bidrag till kännedomen om Bonneval Ahmet Pascha
- 1985 – Havets karavaner
- Översättningar (urval)
- Tapio Hiisivaara: I fält med JR 10: en verklighetsskildring från Finlands vinterkrig (Olinhan siellä minäkin) (Helsingfors, 1941). Rikssvensk utg., Lindqvist, 1941, med titeln En av många
- Mika Waltari: Mikael Ludenfot: hans ungdoms öden och äventyr i många länder intill år 1527 (Mikael Karvajalka) (Wahlström & Widstrand, 1949)
- Robert Louis Stevenson: Sjöresa på landbacken (An inland voyage) (Wahlström & Widstrand, 1953)
- Jacques Decrest: Tre unga damer i Wien (Les trois jeunes filles de Vienne) (Wahlström & Widstrand, 1953)
- Albert Henry Rasmussen: Slukad av Kinas drake (Tatt av Chinas drage) (Wahlström & Widstrand, 1954)
- Franska mästarnoveller (Les vingt meilleures nouvelles françaises) (Natur & Kultur, 1958)
- Angel de Lera: Skräckens trumpeter (Los clarines del miedo) (Bonnier, 1960)
- Alain Robbe-Grillet: I labyrinten (Dans le labyrinthe) (Bonnier, 1962)
- Michel de Montaigne: Om fåfänglighet och andra essayer (Natur och kultur, 1962)
- Juan Goytisolo: I bakvattnet (La resaca) (Bonnier, 1963)
- Jean-Paul Sartre: Orden (Bonnier, 1964)
- Nathalie Sarraute: De gyllene frukterna (Les fruits d'or) (Bonnier, 1964)
- Voltaire: Karl XII (Histoire de Charles XII) (1970)
Priser och utmärkelser
redigeraKällor
redigera- 1 2 3 Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt lexikon för Finland: 4980.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 ”Numers, Lorenz Torbjörn Gustaf Gunnar”. Finlands författare 1917–1944. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1981. sid. 295–297. ISBN 951-717-238-9
- 1 2 3 4 ”von NUMERS, Lorenz ”. www.blf.fi. https://www.blf.fi/artikel.php?id=4980. Läst 21 november 2025.
- ↑ Bra Böckers lexikon, 1978