Kvinnor i antikens Sparta

Sparta är, förutom Gortyn, den enda platsen utöver Aten där en större kunskap om kvinnors situation i antikens Grekland är mer utförligt dokumenterad under den klassiska epoken.

Jean-Jacques-François Le Barbier: En spartansk kvinna ger en sköld till sin son

Fria kvinnor i Sparta fick utbildning och träning i idrott, liksom män under sin uppväxt. Eftersom vuxna män tillbringade större delen av sitt liv i militär tjänstgöring, blev det deras hustrurs uppgift att sköta familjens ekonomi och affärer, och kvinnor hade därför starka rättigheter att hantera och sköta arv, egendom och affärer.

Kvinnors situation i Sparta har varit föremål för stort intresse i historisk forskning, och utgör en kraftig kontrast till kvinnors ställning i den klassiska republiken Aten, där kvinnor levde med betydligt färre rättigheter än i Sparta. Spartanska kvinnors frihet uppmärksammades även av antikens atenare.

Historia

Barndom och utbildning

I Sparta tycks döttrar ha överlämnats direkt till sina mödrar efter födseln och inte varit föremål för faderns beslut om huruvida barnet skulle accepteras eller sättas ut att dö, som i Aten. Döttrar uppfostrades av sina föräldrar i hemmet, medan söner överlämnades att leva i militärkaserner, och uppfostras till och tjänstgöra som soldater fram till trettio års ålder.

Flickor i Sparta tycks ha fått skolutbildning i liknande ämnen som pojkar. Det nämns att de kunde läsa och skriva, och att de likt pojkar lärde sig poesi, musik, dans och ridning: de genomgick under sin uppväxt en idrottsträning eftersom en stark hälsa och fysik ansågs stärka deras fruktsamhet, och att döma av samtida spartanska avbildningar idrottade de nakna, precis som pojkar.

Äktenskap och sexualliv

En spartansk kvinna gifte sig vid arton års ålder med en jämnårig man. Det är omdebatterat om deras äktenskap arrangerades, men det skedde i vilket fall genom att kvinnan rituellt lät sig bortföras av den i förväg utsedde brudgummen. Monogami var idealet för ett äktenskap även för mannens del, och det fanns inga hetärer eller prostituerade i Sparta.

Däremot förekom sex utanför äktenskapet av strikt reproduktiva skäl. Det finns teorier om att en man kunde gifta sig med ytterligare en hustru på villkor att hans första hustru var steril, och på samma sätt var det omvittnat socialt accepterat för en hustru att ha samlag med en annan man än sin make, under förutsättning att det skedde för att optimera möjligheten att producera hälsosam avkomma och utöva sin samhälleliga reproduktionsplikt. Ett sådant tillfälle var när maken var en äldre man, och en yngre man förutsattes kunna producera en hälsosammare avkomma med hustrun. I Aten ansågs detta skandalöst och tolkades som att de spartanska männen ibland lånade ut sina hustrur för att föda barn åt andra män.

Rättslig ställning

En gift kvinna i Sparta stod inte under sin makes förmynderskap. Hon kunde både ärva och förfoga över egendom, och eftersom maken levde i soldatkasern till trettio års ålder (och endast besökte sin hustru i hemlighet vissa nätter), var det hustruns uppgift att sköta hushållets och familjens affärer och ekonomi.

Eftersom allt hushållsarbete sköttes av den ärftliga slavbefolkningen, heloterna, ansågs hushållsarbete inte vara en specifikt kvinnlig dygd, och fria spartanska hustrur av alla samhällsklasser var därmed fria att ägna sig åt affärsverksamhet och delta i samhällslivet.

En spartansk kvinna levde inte åtskild från umgänge med män och upplevde inte den könssegegering som var idealet i Aten. De klädde sig i korta peplos som visade benen upp till knäna och gav större rörelsefrihet. I Aten diskuterades om detta var oanständigt eller tvärtom ett tecken på icke glamourös enkelhet och därmed rentav mer respektabelt genom sin flärdfrihet. De omtalas som de enda grekiska kvinnor som drack vin vid andra tillfällen än under religiösa högtider.

Religion

I religiöst avseende ägnade kvinnor i Sparta stor uppmärksamhet åt kulterna av Artemis, Sköna Helena och Eileithyia.

I Sparta dyrkades samma gudar som i övriga Grekland, men med viss lokal variation. Man dyrkade även personer från Spartas historia. Det fanns flera tempel i Sparta. Bland dem fanns ett Zeustempel; Athena Chalkioikos tempel på stadens akropolis (liksom i Aten var Athena Spartas skyddsgudinna); Amyklaion (Apollontemplet vid Amyclae strax söder om Sparta); och Menelaion, ett tempel tillägnat Sköna Helena och hennes make Menelaus). Ett av stadens viktigaste och äldsta tempel var Artemis Orthias helgedom, som var föremål för flickors invigningsriter och som var det kanske äldsta templet i Sparta, eftersom det tycks ha funnits redan på 900-talet f.Kr. Stadens tempel åt Afrodite var indelat i två delar, ett åt Aphrodite Areia och ett åt Aphrodite Ambologera med sitt eget orakel: det noteras att Afrodite var klädd i rustning, något som uppges ha varit vanligt för alla gudar och gudinnor i Sparta.

Kvinnors religiösa fokus låg på den del av religionen som handlade om kvinnors roll som födare och uppfostrare av barn, vilket sågs som deras medborgerliga plikt, och de uppmärksammade gudarna i frågor som hälsa, fruktsamhet och skönhet. Barnafödandets gudinna Eileithyia var en gudinna som ägnades stor uppmärksamhet i Sparta. Spartas forntida kungapar Sköna Helena och kung Menelaios dyrkades vid sin egen helgedom i staden, och kvinnor tillägnade Sköna Helena en aktiv tillbedjan; Helena hade ett tempel i stadens centrum och många stelar runtom i staden, och många votivgåvor som användes av kvinnor har återfunnits. En annan mänsklig kvinna, Cynisca,en spartansk kvinna som deltog i de olympiska spelen och var den första dokumenterade kvinna som vann en olympisk medalj år 396 f.Kr., hade ett altare i Sparta.

Enligt Plutarkos fick endast män som dött i strid och kvinnor som tjänstgjort som prästinnor sitt namn på sin gravsten. Det finns också uppgifter om att kvinnor som dött i barnsäng fick minnesmärken.

Kontext och jämförelser

Kvinnors situation i Sparta har traditionellt ansetts vara ett undantag från regeln medan Aten har setts som det normala för övriga Grekland, men deras situation i den enda övriga stad där information finns, Gortyn, påminde betydligt mer om situation i Sparta än i Aten.

I Gortyn liksom i Sparta levde män länge i militärkaserner, och deras hustrur fick därför ansvaret att sköta familjens ekonomi. Gortyns kvinnor stod inte under förmynderskap utan kunde fritt ärva och förfoga egendom och ägna sig åt affärsverksamhet utan någon makes eller förmyndares inblandning, och behöll sin egendom vid skilsmässa.

Se även

• Kvinnor i det klassiska Aten