Wikipedia

Gustaf Molander

svensk regissör och skådespelare (1888-1973)
Ej att förväxla med Gustaf Molander (musiker).

Gustaf Harald August Molander, född 18 november 1888 i Helsingfors, död 19 juni 1973 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare och manusförfattare. Han var son till regissören och författaren Harald Molander och skådespelaren Lydia Wessler samt bror till regissören och skådespelaren Olof Molander.

Gustaf Molander
Gustaf Molander 1964.
Gustaf Molander 1964.
FöddGustaf Harald August Molander
18 november 1888
Helsingfors, Finland
Död19 juni 1973 (84 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1909–1968
MakaKarin Edwertz
(1910–1918; skilda)
Elsa Fahlberg
(1919–1973; hans död)
BarnHarald Molander
Jan Molander
FöräldrarHarald Molander
Lydia Wessler
SläktingarOlof Molander (bror)
Sigrid Molander (faster)
IMDb SFDb

Gustaf Molander (till höger) tillsammans med Axel Högel (mitten) och Josua Bengtson (till vänster).

Biografi

redigera

Gustaf Molander studerade vid Dramatens elevskola 1907–1909 och verkade sedan på Svenska Teatern i Helsingfors, Intiman i Stockholm och Dramaten 1913–1926. Molander var chef för Dramatens elevskola 1921–1926.

Han skrev i slutet på 1910-talet manus till flera filmer av Victor Sjöström och Mauritz Stiller och var från 1920 verksam vid Svensk Filmindustri. Gustaf Molander regidebuterade 1920 med filmen Bodakungen.

Molander var som regissör känd för att lägga stor vikt vid manus. Under 1930-talet regisserade han särskilt finare så kallade salongskomedier. Han tog vid äldre ålder avstånd från dessa filmer som han ansåg var schablonartade. Han fick 1935 Svenska Filmsamfundets medalj för sina insatser som regissör. Gustaf Molander är fortfarande den mest produktive och mångsidigaste regissören i svensk filmhistoria med sina 64 filmer som spänner över en bredd från ovan nämnda salongskomedier, som En stilla flirt, Vi som går köksvägen och Swedenhielms till filmer som Rid i natt!,[1] Det brinner en eld och Intermezzo. Molander kom även att regissera Ingmar Bergmans första manus för SF, Kvinna utan ansikte.

På senare år regisserade Gustaf Molander ett antal pjäser för både Tv- och Radioteatern. Samt på 60-talet flera scenuppsättningar både på Vasateatern i Stockholm samt för Riksteatern.

Molander gjorde även många översättningar och bearbetningar för både TV- och Radioteatern, bland annat bearbetningen av Markurells i Wadköping efter Hjalmar Bergmans roman, som filmades för TV-teatern med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck och Ulf Brunnberg i huvudrollerna 1968.

Gustaf Molander avled 1973 och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]

Privatliv

redigera

Han var åren 1910–1918 gift med skådespelaren Karin Edwertz och från 1919 med Elsa Fahlberg. Han var far till regissören och filmproducenten Harald Molander i första äktenskapet och skådespelaren Jan Molander i andra äktenskapet.

Filmografi i urval

redigera

Regi

redigera

Filmmanus

redigera

Skådespelare

redigera

Teater

redigera

Roller

redigera
ÅrRollProduktionRegiTeater
1908DrängDe löjliga preciöserna (Les Precieuses ridicules)
Molière 		Emil GrandinsonDramaten
BondfolkSamvetets mask (Der G’wissenwurm)
Ludwig Anzengruber 		Gustaf LindenDramaten
GästSyndafloden
Henning Berger 		Gustaf LindenDramaten
1911GiulioRenässans (Renæssance)
Holger Drachmann 		Knut MichaelsonIntima teatern[3]
Klas RingBland vassen
Gustaf Collijn 		Intima teatern[4]
1912Rococo
Harald Molander 		Intima teatern[5]
Aftonstjärnan
Hjalmar Söderberg 		Intima teatern[6]
ValentinOsvuret är bäst (Il ne faut jurer de rien)
Alfred de Musset 		Intima teatern[7]
Gamla herrgården
Fredrik Nycander 		Emil GrandinsonIntima teatern[8]
EvertSegraren
Ernst Didring 		Emil Grandinson
Knut Michaelson		Intima teatern[9]
Don CarlosFilip II (Philippe II)
Emile Verhaeren 		Knut MichaelsonIntima teatern[10]
1913Paul RocherFästningen faller (La Prise de Berg-Op-Zoom)
Sacha Guitry 		Knut MichaelsonIntima teatern[11]
Rory MeganVildfåglar (The Pigeon)
John Galsworthy 		Knut MichaelsonIntima teatern[12]
1919KabinettssekreterarenFanvakt (Fanevagt)
Otto Rung 		Tor HedbergDramaten
1921AegistosElektra
Hugo von Hofmannsthal 		Tor HedbergDramaten
1922Per StormErna
Einar Fröberg 		Gustaf LindenDramaten
1923HastingsVärdshuset Råbocken (She Stoops To Conquer)
Oliver Goldsmith 		Olof MolanderDramaten
1925Broder MartinSankta Johanna (Saint Joan)
George Bernard Shaw 		Gustaf LindenDramaten
1926Carlo di NolliHenrik IV (Enrico IV)
Luigi Pirandello 		Gustaf LindenDramaten

Regi (ej komplett)

redigera
ÅrProduktionUpphovsmänTeater
1937Jean
Ladislaus Bus-FeketeOscarsteatern
1939Madame Sans Gêne
Victorien Sardou och Émile MoreauOscarsteatern[13]
1944Gasljus
Patrick HamiltonOscarsteatern
1948Kärlek utan nåd
Eugene O'NeillTurné[14]
1952Patty
The Moon Is Blue 		F. Hugh Herbert
Översättning Gösta Rybrant 		Alléteatern[15][16]
1960Äktenskapskarusellen
The Marriage-Go-Round 		Leslie Stevens
Översättning Stig Bergendorff och Gösta Bernhard 		Lisebergsteatern
Senare flyttad till Blancheteatern[17]
Mannen och hans överman
Man and Superman 		George Bernard ShawRiksteatern[18]
1961 Mamma San

A Majority of One

 Leonard Spigelgass Vasateatern

Radioteater

redigera

Regi

redigera
ÅrProduktionUpphovsmän
1950Salig överstens döttrar
The Daughters of the Late Colonel 		Katherine Mansfield
Översättning Gustaf Molander[19]
1956KonsertenHermann Bahr
Översättning Gustaf Molander[20]

Litteratur

redigera
  • Molander, Gustaf (1970). Jag minns så gärna. Stockholm: Bonnier. Libris 1359747 
  • Forslund, Bengt (2003). Molander, Molander, Molander: en släktkrönika med tonvikt på Gustaf och Olof Molander, film- och teaterlegender under ett halvt sekel. Stockholm: Carlsson. Libris 8909864. ISBN 91-7203-519-6 (inb.) 
  • Gimtar från förr - axplock ur Gävles historia, utgiven 2007 av Jan G. Ljungström.

Källor

redigera
  1. ↑ Filmåret i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1942 (1943)
  2. ↑ Hitta graven
  3. ↑ ”Den nya Intima teatern öppnar sina portar i afton”. Dagens Nyheter: s. 6. 23 september 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-09-23/14860/6. Läst 2 april 2016.
  4. ↑ Bo Bergman (20 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-10-20/14887/7. Läst 27 maj 2016.
  5. ↑ Bo Bergman (2 januari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1912-01-02&toPublicationDate=1912-01-02. Läst 28 maj 2016.
  6. ↑ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 mars 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-06/15021/6. Läst 28 maj 2016.
  7. ↑ Bo Bergman (26 mars 1912). ”Intima teatern: 'Osvuret är bäst'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-26/15040/6. Läst 8 augusti 2015.
  8. ↑ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 12. 12 maj 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-05-12/15085A/8. Läst 28 maj 2016.
  9. ↑ Bo Bergman (25 september 1912). ”Didrings 'Eros'-cykel på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-09-25/15218/8. Läst 28 maj 2016.
  10. ↑ Bo Bergman (16 oktober 1912). ”Intima teatern: 'Filip II'”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-10-16/15239/9. Läst 28 maj 2016.
  11. ↑ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 februari 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-02-06/15348/6. Läst 2 april 2016.
  12. ↑ ”Vildfåglar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29358&pos=39. Läst 13 maj 2016.
  13. ↑ Svenska Dagbladets årsbok 1939 s. 183
  14. ↑ Sven Barthel (23 oktober 1940). ”O'Neill i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-10-23/288/7. Läst 27 augusti 2015.
  15. ↑ ”Patty”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23495&pos=4. Läst 30 augusti 2025.
  16. ↑ Sven Barthel (22 mars 1952). ”'Patty' på Alléteatern”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-03-22/11161-81/8. Läst 30 augusti 2025.
  17. ↑ ”Äktenskapskarusellen”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18884&pos=1. Läst 4 september 2020.
  18. ↑ ”Shaw i Köping”. Dagens Nyheter: s. 16. 20 september 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-20/256/16. Läst 10 juni 2018.
  19. ↑ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 26. 2 december 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-12-02/327/24. Läst 31 januari 2016.
  20. ↑ ”Radioprogrammet”. Svenska Dagbladet. 26 februari 1956. Läst 26 december 2016.

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gustaf_Molander&oldid=59263950”