a:na

Swedish

Alternative forms

• A:na (letter case)

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɑːna/
• Homophone: ana (“have a feeling; discern”, verb)

Letter

a:na

1. definite plural of a
   • 1855, Bror Edvard Fornell, Lyckan, Stockholm: P. A. Huldbergs bokhandel, page 141:

     Det är blott händelsevis, och emot allmänna ordningen, som ett b har hoppat in bland a:na, ett c bland d:na; ända tills det blir fråga om att sammansätta ord och meningar, då det beror på sättaren och författaren att åstadkomma ett underhållande helt, som dock sällan blir utan både tryck- och tankefel .

     It is only by chance, and contrary to the general order, that a b has leapt in among the as, a c among the ds; until it comes to composing words and sentences, when it depends on the compositor and the author to produce an entertaining whole, which, however, is seldom without both misprints and errors of thought.

   • 2005 November 10, Svante Lidén, “Fiiiiiiiiiiint folk har ett eget flockläte”, in Aftonbladet‎^[1], archived from the original on 15 April 2026:

     Bland Stockholms yngre ”fiina” tjejer är det framför-allt de kända Lidingö-ii:na, de klara a:na och de främre sj-ljuden som gäller.

     Among Stockholm’s younger “refined” girls, it is above all the well-known Lidingö is, the clear as, and the fronted sj-sounds that are in vogue.