Linander politik och påverkan

Kanske en konstig fråga, men jag kom att tänka i de banorna när jag läste artikeln “42 barn tvingas söka vård efter lek – varje dag” i Dagens Nyheter idag.

Jag är övertygad om att det är ett värre hälsoproblem för barn att de INTE är ute och leker tillräckligt mycket än att de skadar sig på lekplatser. Stillasittande framför tv, dator och surfplattor är sannolikt mycket “farligare” än att barn leker på lekplatser och ibland slår sig. Dessutom, de allra flesta barn leker nog inte på lekplatser utan i trädgården och på andra ställen. Vem kontrollerar att grenarna på träden hemma är tillräckligt starka för att klättra på? Inte jag.

Klart att lekplatser ska vara säkra, men jag tycker att det går till överdrift. Om en bostadsrättsförenings lekplats “hängs ut” som farlig är det troligt att den tas bort, snarare än att den renoveras upp. Det är ju helt frivilligt att ha en lekplats eller inte. Har då barnen vunnit något? Tror nog att de flesta barn föredrar en “spännande” lekplats än ingen alls. Att barn slår sig, till och med bryter en arm, det händer och det har alltid hänt. Förhoppningsvis lär de sig att ta det mer försiktigt nästa gång. En del av uppväxten.

Kan dock tycka att det är skillnad på offentliga lekplatser som t.ex. på skolor och dagis. Där bör det finnas bra kontroll. Där leker små barn utan att föräldrar är närvarande och man kan inte förvänta sig att personalen hinner kontrollera exakt hur varje barn leker varje sekund.

För några dagar sedan bestämde jag mig till slut.

Jag kommer inte att kandidera för omval till riksdagen nästa år. Då har jag varit ledamot och representerat södra Skånes Centerpartiväljare i tolv år. Det får räcka. Inte för att jag inte tycker att jag har världens bästa uppdrag och verkligen är stolt över att åtnjuta förtroendet, utan för att jag vill göra något annat. Nästa år fyller jag 40 år och det är dags att ta nästa steg. Man har bara ett liv och jag vill hinna med fler saker.

Vad? Ingen aning!
Jag har fått den frågan från säkert hundra personer, men nej, jag har ingenting på lut. Jag kan tänka mig att det blir en fortsatt roll i politikens närhet, något har man förhoppningsvis lärt sig på de här åren, men jag kan också tänka mig anställning privat eller offentligt, eller starta något eget. Med andra ord, det kan bli vad som helst, jag håller alla dörrar öppna.

Det är mer än ett år till nästa val, så jag har lång tid på mig att fundera. Helt ärligt är jag inte speciellt stressad över att inte veta vad jag ska göra, det löser sig nog.

Idag har vi haft det första sammanträdet med Alliansens rättspolitiska arbetsgrupp. Beatrice Ask, Johan Pehrson, Caroline Szyber och jag har ansvar för att ta fram förslag för ökad trygghet till alliansens valmanifest.

Det kommer att bli många intressanta diskussioner under ett antal månader. Jag har givetvis många egna centerpartistiska idéer som jag tar med mig in i arbetsgruppen, men som ledamot för Sveriges öppnaste parti så vill jag också öppna upp för era idéer.

Skriv ner vilket problem ni ser och hur det skulle kunna lösas. Skriv som en kommentar här på bloggen eller mejla direkt till mig (om ni vill vara mer anonyma). Jag lovar inte att svara på allt, men jag lovar att överväga alla förslag.

Gårdagens debatt i Aktuellt om påföljder för unga som har begått brott.

Ännu en gång har vi kunnat läsa en ledarskribent, färgad av sina egna politiska åsikter, skriva om att Centerpartiet söker efter sin själ och att han inte vet varför Centerpartiet behöver finnas. Det är tröttsamt. Visst ska Centerpartiet bli ifrågasatt utifrån våra politiska ståndpunkter precis som alla andra partier, men varför ställer inte samma ledarskribenter frågan varför Socialdemokraterna eller Moderaterna ska finnas?

Det hade dessutom varit långt mycket mer relevant att ställa den frågan vad gäller de två stora partierna som båda har blivit förvaltande partier utan idéer för framtiden.

Varför behövs då Centerpartiet och varför är vi så viktiga inom svensk politik och inom Alliansen? Låt mig ge några exempel!

– Ett jämställt och jämlikt samhälle där alla, och då menar vi alla oavsett kön, etnicitet, religion, funktionshinder eller ålder, ska ha lika möjlighet att förverkliga sina drömmar. Inte en socialistisk lösning där alla ska vara lika, utan en liberal lösning där vi alla har lika möjligheter att skapa våra liv såsom vi själva önskar.

Vem skulle strida för jämställdhetsfrågorna inom Alliansen om inte Centerpartiet gjorde det?

– Oavsett var man bor i landet ska man ha tillgång till grundläggande service, såsom skola, vård, omsorg, möjlighet att köpa mat och drivmedel, god miljö, fungerande infrastruktur och trygghet.

Vem skulle stå för att hela Sverige ska leva om inte Centerpartiet gjorde det?

– Ett långsiktigt hållbart samhälle där vi lever och brukar jorden utan att förbruka den. Vi har ingen rätt att leva vårt liv på jorden på ett sätt som kommer att begränsa kommande generationers möjlighet till ett gott liv.

Vem skulle strida för miljö- och klimatfrågorna inom Alliansen om inte Centerpartiet gjorde det?

– Ett decentraliserat samhälle där staten inte ska lägga sig i människors liv eller kommunernas självstyre. Ett federalt perspektiv med minskad byråkrati och färre myndigheter.

Vem skulle strida för ett liberalt samhälle med minskad stat och ökad frihet om inte Centerpartiet gjorde det?

– Staten eller samhället har ingen rätt att obefogat eller okontrollerat övervaka sina medborgare. Frihet att leva sitt liv utan samhällets kontroll är grunden för varje människa i varje land.

Vem skulle värna den personliga integriteten inom Alliansen om inte Centerpartiet gjorde det?

– Skapa jobb. Punkt. Alla jobb är bra jobb. Det finns inga fina eller fula jobb. Genom småföretagens utveckling och en växande tjänstesektor med hushållstjänster, omsorgstjänster och vällevnadstjänster skapas nya jobb. Dessutom med satsning på innovationer till kommersialisering och nya jobb.

Vem skulle stå på de små företagens sida och strida för alla jobb om inte Centerpartiet gjorde det?

Vi behöver inte leta efter själ eller fundera på varför vi behövs i svensk politik. Det vet vi och märker vi varje dag i det politiska arbetet. Sverige hade varit ett annat land utan Centerpartiet och Alliansen hade definitivt drivit en annan politik utan Centerpartiet.

Just nu tar vi också fram ett förnyat idéprogram. Det kommer att antas på stämman i mars nästa år. Det blir inga revolutionerande nyheter utan en uppdatering av samma grundläggande ideologiska bas som vi har haft under lång tid. Man kan ju önska sig att de ”oroliga” socialistiska och konservativa ledarskribenterna tog sig tiden och läste.

Viktig rapport från Länsstyrelsen i Stockholm idag, skrämmande läsning, men tyvärr inte så nytt. Ska om två veckor till en konferens i Vilnius och då handlar det just om barn i människohandel. Inom Östersjösamarbetet, där jag är rapportör för människohandelsfrågor inom Baltic Sea Parliamentary Conference, finns en arbetsgrupp som just jobbar med utsatta barn.

Jag tycker dessutom att rapportförfattaren har ganska vaga förslag. Barn som en socialförvaltning misstänker är utnyttjade ska givetvis aldrig lämnas ut till en vuxen som kan vara den som utnyttjar. Rapporten tar upp inhemsk människohandel, men det är fortfarande ett ganska okänt fenomen som behöver uppmärksammas mycket mer. Jag ordnar ett seminarium i riksdagen 13/12 som bl.a. tar upp inhemsk människohandel.

Sedan kan jag inte låta bli att återupprepa att det måste bli olagligt att organisera tiggeri. I flera fall har det gått att bevisa att vuxna använder barn för organiserat tiggeri, men de vuxna kan inte dömas för det idag om det inte går att bevisa människohandel.

Det trodde jag inte, men enligt Länsstyrelsen har DNA-prov visat att det verkligen var en varg i Skåne. Frågan är var är vargen nu?

Jag var bjuden på “Election Party” på Hilton av den amerikanska ambassadören i Stockholm, men det kändes inte så lockande att åka på “party” kl. 04.00 så jag tackade nej. Det blev istället en skön natts sömn.

Det var med glädje som jag slog på tv:n och såg att Barack Obama blivit omvald, dessutom med ganska god marginal. Jag har haft svårt för Mitt Romney hela valkampanjen, även om jag inte tror att han skulle driva den politik som han har marknadsfört i sin kampanj. Det är skillnad att sitta i opposition och att verkligen ta ansvar för sina förslag i beslutande position (gäller för övrigt i Sverige också).

Samtidigt måste jag säga att svensk media är ganska onyanserad vad gäller positivt och negativt mellan demokrater och republikaner. Det är inte så rakt genom att demokrater är goda och republikaner onda. Ta till exempel frihandelsfrågorna, där har demokraterna inte någon trevlig historik medan republikanerna varit mycket bättre.

Men trots allt tror jag att det är bra för USA, Sverige och världen att Barack Obama blev omvald.

Vargar är en av de frågor som har diskuterats oftast på vår riksdagsgrupp och normalt brukar jag lyssna lite och samtidigt läsa mejlen. Som invald ledamot för södra Skåne så har aldrig vargfrågan varit speciellt intressant, men nu kanske jag får börja engagera mig mer.

Först var det en attack utanför Skurup där 20 får dödades och senaste veckan har 60 får dödats utanför Kivik och Sankt Olof.

Men om det verkligen är en varg är ändå tveksamt. Länsstyrelsen har fått in många tips, men har inte kunnat spåra någon varg ändå. Det har hänt tidigare att någon varg tagit sig ner till Skåne, men då har det varit i norra Skåne. Det är också konstigt att det inte finns spår på vägen ner hit, borde inte vargen rivit får i Småland? Han måste ju ha påbörjat sin vandring i Mellansverige.

Så, jag är skeptisk, jag tror inte att det är någon varg. Men jag lovar ändå att lyssna bättre när vargfrågan kommer upp nästa gång.

Jag måste också berätta vad som hände på ett möte i Dalarna. Jag skulle prata rättspolitik men precis innan jag skulle börja så var det en lokal centerpartist som berättade att flera av åhörarna i publiken var kända vargmotståndare och att det säkert skulle ställas frågor om vargar. Jag blev lite kallsvettig, jag kan ju inte mycket om vargar som ni förstår. Men det var lika bra att ta tag i problemet direkt, så under min inledning så sa jag:

“Jag förstår att vargfrågan är het här i Dalarna, men jag är skåning och i Skåne har vi inga vargar. Vi hade några i Skånes djurpark men när de rymde så sköts de direkt.”

Då fick jag rungande applåder och sedan ställdes det inte en enda fråga om vargar.

Men egentligen tycker jag att vargen är ett vackert djur som definitivt hör hemma i Sverige.

Så här ser fördelningen ut på de 1,5 miljarder till rättsväsendet som blev nyheten efter regeringsförklaringen i tisdags:

Polisen 360 mkr
Domstolarna 228 mkr
Kriminalvården 180 mkr
Säkerhetspolisen 42 mkr
Åklagarmyndigheten 37 mkr
Brottsoffermyndigheten 36 mkr
Brottsförebyggande rådet 12 mkr
Rättsmedicinalverket 10 mkr
Ekobrottsmyndigheten 8 mkr

Och den största posten av de alla: Rättsliga biträden 540 mkr! Det är en utgift som skenar utan att vi egentligen kan göra så mycket på kort sikt. Vi måste nog se över hur reglerna för offentliga försvarare, målsägandebiträden, rättshjälp enligt rättshjälpslagen och offentliga biträden (plus utgifter för bevisning, tolkar och parter) ser ut. Som utvecklingen har varit de senaste åren så äter den budgetposten upp största delen av de pengar som vi gärna skulle vilja använda för bättre bekämpa och förebygga brott.

Utöver ovanstående så finns det sju mindre budgetposter, i en av de som sällan debatteras, “Avgifter till vissa internationella sammanslutningar” ligger det en engångspost enligt följande:

“I en dom den 4 februari 2010 fastställde EU-domstolen att Sverige inte i rätt tid hade genomfört Datalagringsdirektivet (2006/24/EG). Skadeståndsprocessen med anledning av förseningen av Datalagringsdirektivet är ännu inte avslutad. För detta ändamål ökas anslaget med 77 000 000 kronor under 2013.”

Om det blir 77 mkr i skadestånd vet vi inte ännu, men det är väl den bästa uppskattning som har kunnat göras.

Igår under Riksdagens högtidliga öppnande gav statsministern regeringsförklaringen, som vanligt. En av de nyheter som kommer i budgeten var 1,5 miljarder ytterligare till rättsväsendet. Det är nödvändiga pengar även om allt inte kommer att användas till “nya satsningar”. Mycket behövs för att upprätthålla det som redan finns utan att säga upp någon personal eller klara åtaganden som inte går att ändra på kort sikt. Ett exempel är rätten till rättsligt biträde, det finns ett regelverk och sedan är det svårt att påverka den budgetposten, det är “löpande räkning”. För 2013 behöver vi tillskjuta mer än en halv miljard på det kontot.

Men det finns också en rad bra satsningar som verkligen har tydlig Centerpartiprägel. Om ni inte känner igen mitt sätt att skriva så beror det på att jag har klippt texten från ett annat dokument som jag inte har skrivit. Det är ett internt dokument skrivit till centerpartister, men inget hemligt så jag lägger ut texten här:

Stärkt rättsäkerhet för företag
• Centerpartiets arbete med att på olika sätt driva rättsäkerhetsfrågan har gett resultat. Både via den nya Skatteförfarandelagen, via de fem delutredningar som regeringen tillsatt till Skatteförfarandelagen, samt nu via det rättsäkerhetspaket som presenteras (en del är en översyn av systemet med förhandsbesked, en annan är uppdrag till Skatteverket och en tredje är en utredning om specialisering av skattemål i domstol).
• Idag finns det brister i rättssäkerheten för företagare på skatteområdet. Varje år drivs ett antal företag i konkurs på felaktiga grunder; företag som ger arbetstillfällen och försörjning till anställda och deras familjer.
• Rättssäkerheten varierar och ser olika ut i olika delar av landet. Vår förhoppning är att de skattekontor där det brister utgör undantag. Centerpartiet vill se en likvärdig och rättssäker tolkning och tillämpning av lagstiftning i hela landet för att svenska företagares rättsäkerhet på allvar ska stärkas.

Ökade resurser till Kriminalvården för unga dömda samt våldsamma män
• Totalt föreslår regeringen att Kriminalvårdens anslag ökas med 180 mnkr från 2013, ytterligare 47 mnkr från 2014 och ytterligare 158 mnkr från 2015 och därefter med 73 mnkr från 2016. Tillskotten motsvarar totalt 2016 en nivåökning om 458 mnkr jämfört med 2012.
• Regeringen avser att inleda en kraftfull och långvarig satsning för att förebygga återfall i brott. Genom tillskotten till Kriminalvården ges myndigheten förutsättningar att fokusera ytterligare på återfallsförebyggande åtgärder, som t.ex. samverkan för att förbättra unga dömdas förutsättningar på arbetsmarknaden.
• För Centerpartiets del har det varit viktigt att få med satsningen som gäller våldsamma män. Att arbeta återfallsförebyggande är del i det brottsförebyggande arbete vi prioriterar. När det gäller unga är det extra viktigt att tidigt bryta en kriminell bana och hjälpa personerna tillbaka in i ett lagligt liv. Bland annat genom att stärka deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Satsning på Brottsförebyggande rådet
• Regeringen föreslår i BP13 en betydande förstärkning av den kunskapsbaserade verksamheten inom rättsväsendet genom att Brottsförebyggande rådet (Brå) tillförs medel.
• Anslagsnivån ökas stegvis med 12 mnkr från 2013, ytterligare 6 mnkr från 2014 och ytterligare 7 mnkr från 2015. Tillskotten motsvarar totalt en nivåökning om 25 mnkr från 2015, vilket innebär att anslaget till myndigheten ökas med en dryg tredjedel.
• Det brottsförebyggande arbetet har prioriterats högt av Centerpartiet. Detta utifrån att det bästa brottet är det som inte begås.

Skapandet av en gemensam polismyndighet
• Regeringen föreslår att dagens polisorganisation ändras. Polisen består idag av 21 fristående polismyndigheter och genom reformen svetsas de tillsammans med Rikspolisstyrelsen samman till en sammanhållen myndighet.
• Några av de problem som finns med dagens organisering är:
– att Rikspolisstyrelsen har begränsade befogenheter att styra de självständiga polismyndigheterna; därmed saknas ett helhetsansvar,
– att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna har delvis överlappande befogenheter,
– att alltför många polismyndigheter gör Polisen svårstyrd,
• En ombildning till en enda polismyndighet skulle däremot innebära bl.a. följande fördelar: – ge ledningen för myndigheten ett helhetsansvar för all polisverksamhet, med en tydlig ansvarskedja från myndighetsledning ner till lokal nivå.
– Möjligheten att vid behov snabbt flytta resurser inom myndighetens olika geografiska och sakliga verksamhetsområden skulle också öka väsentligt.
• Man bör understryka att en ombildning av Polisen till en myndighet inte syftar till en centralisering av polisverksamheten. Reformen till en sammanhållen myndighet den 1 januari 2015 blir den största omorganisationen inom staten på många år och den största omorganisationen av svensk polis sedan förstatligandet 1965.

Jag är allvarligt orolig för det debattklimat på nätet som finns i Sverige just nu. Både yttersta vänsterkanten och yttersta högerkanten använder en retorik som enbart leder till en sak, att tysta debatten.

Efter att ha framfört åsikten, som inte borde vara speciellt kontroversiell eftersom det står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, att lagar ska gälla lika för journalister som för andra så har vänsterkanten bestämt sig för att hävda att jag tycker att Persson/Schibbye får skylla sig själva för att de satt 14 månader i etiopiskt fängelse. Som alla borde förstå, två helt olika saker som blandas ihop medvetet eller av oförstånd.

Svenska lagar ska gälla lika för alla. Lagar som inte borde finnas men som finns ändå ska gälla lika för alla. Alla länders lagar ska gälla lika för alla. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 7: “Alla är lika inför lagen”.

På “Alliansfritt Sverige” (namnet låter som att Alliansen ska utrotas, inte att Alliansen ska bort från regeringsmakten, ett osmakligt namn) skriver socialdemokraten Björn Fridén t.ex. att jag inte förstår att “all fri journalistik bryter mot lagen i diktaturer”.

Var har han fått det ifrån? Rent påhitt! Är det den sortens politisk debatt vi ska ha i Sverige? Tråkigt, mycket tråkigt.

Det är klart att jag förstår att fri journalistik bryter mot lagen i diktaturer. Ursäkta, men jag var så sent som för 2,5 månad sedan i Nordkorea och träffade bl.a. journalistförbundet där. Jag frågade om de skulle kunna skriva om att en högt uppsatt politiker har begått brott, t.ex. korruption. Svaret var först att det aldrig skulle hända. Men då frågade jag om det ändå skulle hända, rent hypotetiskt, skulle de skriva om det då? Svaret blev: “Arbetarpartiet har bestämt att folket mår bäst av positiva nyheter.”

Så var det med den fria journalistiken i Nordkorea. Jag vet inte hur många journalister i diktaturer som Björn Fridén har pratat med.

Om nu Fridéns slutsats är att journalister generellt bör få kortare straff än andra människor för motsvarande handling, dvs att han inte står bakom artikel 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, så skulle det vara intressant att höra om hans partikamrat Morgan Johansson också står bakom det?

En fiktiv historia.

En journalist i Slovakien får tips om att slovakiska medborgare granskas mycket hårdare än andra Schengenmedborgare vid svenska gränser. Det ska gälla vid både inresa och utresa. Hon försöker få bevis för att så är fallet, men det är svårt. Väldigt mycket tyder på att slovakiska medborgare faktiskt blir diskriminerade i Sverige, på svenska flygplatser framförallt, men hon har inte tillräckligt för att gå ut med det.

Hon bestämmer sig för att själv ta flyget från Bratislava till Stockholm. På plats på Arlanda utför hon sin granskande journalistik genom att titta, notera och i smyg fotografera. Hon får resultat, det är alldeles uppenbart så att slovaker tas ut speciellt för att granskas av de svenska gränsmyndigheterna.

Men, hon blir själv upptäckt när hon tar fotografier inom det område där det är förbjudet att fotografera av säkerhetsskäl. Hon var medveten om att det enligt Skyddslag 2010:305 råder fotoförbud i säkerhetskontroll, men hon valde ändå att fotografera för att få bevis. Hon tog i förväg reda på att ett brott mot lagen skulle kunna ge böter eller upp till ett års fängelse.

I Slovakien får avslöjandet stor uppmärksamhet och den svenska ambassadören i Bratislava blir uppkallad till slovakiska UD för att förklara varför svenska myndigheter diskriminerar slovaker. Även i Sverige hyllas journalisten för att hon avslöjade detta.

Ungefär samtidigt så kommer en skyddsvakt på en slovensk turist som i smyg fotograferar inne i säkerhetskontrollen fastän där är fotoförbud. Han ursäktar sig med att bara ville fotografera sina vänner när de gick genom kontrollen.

Samma åklagare får båda fallen på sitt bord. Ska lagen gälla lika för båda? Ska journalisten få en lindrigare påföljd än turisten för att den olagliga fotograferingen skedde i journalistiskt syfte? Eller är det kanske så att turisten ska få en lindrigare påföljd än journalisten eftersom turisten inte hade något syfte att sprida bilderna?

Ikväll har jag haft en lång och dryg debatt på twitter om varför väldigt många, inklusive Lars Ohly som jag började debattera med, hänvisar till att Johan Persson och Martin Schibbye är journalister när de skriver och talar om hur fel domen mot dem var. För mig hade domen varit precis lika fel om de inte hade varit journalister.

Bakgrunden är en debatt som jag tror att Aftonbladets ledarsida drog igång. De har givetvis rätt i att Persson och Schibbyes politiska tillhörighet är oväsentlig, men längre ner skriver Anders Lindberg om att de båda har suttit 14 månader i fängelse för att de har gjort sitt jobb. Så är ju ändå inte fallet. De har suttit 14 månader i fängelse för att de bröt mot Etiopiens lagar. Visserligen riktigt usla, rättsosäkra lagar som dessutom kryddats med falska bevis och en uppgjord rättegång, men man kan ändå inte ha inställningen att den som gör ett journalistiskt arbete ska bedömas annorlunda än om samma brottsliga handling görs utan att det är en journalist. Även skitlagar ska vara lika usla för alla.

Samma diskussion hade vi i Sverige för några månader sedan när Expressens chefsredaktör och två medarbetare dömdes för vapenbrott. Då menade Expressens Thomas Mattsson, ovan nämnda Anders Lindberg med flera att journalister inte borde bedömas på samma sätt som andra som gör motsvarande brottsliga handling. En häpnadsväckande tanke att lagen inte ska vara lika för alla bara för att man är journalist. Professorn i civilrätt Mårten Schultz sågade resonemanget ordentligt.

Folkbladets chefsredaktör Daniel Nordström, som jag också har twitterdebatterat med idag, sammanfattade det hela på ett utmärkt sätt efter att han själv hade ändrat sig i frågan: “Journalistiken är en sak. Där agerade Expressen helt rätt. Det blev ett bra och viktigt reportage. Lagen är en helt annan sak. Där finns ingen gräddfil för journalister – och det ska det förstås inte heller finnas. Det finns fall, likt detta, där journalister måste tänja på gränserna för att berätta en sanning. Men då måste vi också vara beredda att ta straffet för det.”

Egentligen har jag uppfattat att Johan Persson och Martin Schibbye resonerade likadant. De var medvetna om att de skulle begå ett brott mot Etiopiens lag, de visste att det skulle kunna leda till påföljd och de tog medvetet risken. Det är ett begripligt och ibland alldeles nödvändigt sätt att bedriva journalistik, men det är inte begripligt att en del tycker att det ska leda till straffrihet för att det var en del av journalistiken.

Snart är det allmänna motionsperioden i riksdagen och jag ser fram emot att läsa Lars Ohlys motion om att den som begår brott i journalistiskt syfte inte ska kunna åtalas eller eventuellt ha strafflindring.

För någon månad sedan blev näringsminister Annie Lööf “uthängd” för att Näringsdepartementet hade bokfört representationskostnader fel. Det var inget snack om vem som hade ansvaret, departementschefen hade ansvar för allt även om det självklart är någon annan som bokför och ministern själv inte gärna kan sitta och kontrollera det.

Nu får utrikesminister Carl Bildt kritik för att han och regeringen inte agerade tillräckligt snabbt när Johan Persson och Martin Schibbye greps i Etiopien. Samtidigt får ambassadören i Etiopien, Jens Odlander, beröm för att han var först på plats och såg till att de fick vård för sina skottskador (DN idag). Men Carl Bildt är chef för utrikesdepartementet och med “logiken” i Annie Lööfs fall skulle Carl Bildt som departementschef vara direkt ansvarig för vad hans anställda gör. Med andra ord agerade då Carl Bildt och därmed regeringen tillräckligt snabbt om ambassadör Odlander gjorde det.

Dock. Så fungerar inte media. När det gäller att hänga ut en politiker som man kan anklaga för att ha gjort något fel så har politikern ansvar för precis allt som hänt på departementet. Men när departementspersonalen gör något bra är det tydligen inte alls tack vare politikern som är chef utan då är det enbart den anställdas förtjänst.

Ska man titta närmare på de båda fallen så blir det ännu tydligare.

Vem tror att Carl Bildt inte har haft kontroll på vad som har skett i hela Persson/Schibbye-fallet? Han har själv träffat den gamla premiärministern Zenawi två gånger och åkte ner till hans begravning för att försäkra sig om att det tidigare löftet om frisläppande fortfarande skulle gälla. Det har varit konstant uppmärksammat i media och Bildt själv har granskats extra pga hans tidigare engagemang i Lundin Petroleum.

Vem tror att Annie Lööf satt och kontrollerade hur olika utgifter bokfördes på departementet? Hon var ny och hade otroligt mycket att sätta sig in i. Att börja med bokföringen var sannolikt inte det hon tänkte på. Det hade överhuvudtaget inte varit en medial fråga tidigare och Annie själv är småländskt sparsam.

Ändå är det näringsministern som är ansvarig för vad som händer med bokföringen på hennes departement medan utrikesministern inte har ansvar för att departementets personal i form av ambassadör Odlander har skött sig alldeles utmärkt. Something is rotten in the state of Sweden…

Det är bara att erkänna: Jag har tappat intresset för min blogg.

Nästan två månader utan inlägg, med andra ord har det blivit en sovande blogg. Men jag tänker inte lägga ner den ändå. Ska försöka uppdatera med debattartiklar, inlägg i kammaren, motioner och annat så att mitt eget “bibliotek” är så komplett som möjligt.

Förhoppningsvis kommer lusten tillbaka och då kan det åter bli aktuella betraktelser eller mer eller mindre genomtänkta tankar.

Innan vi åkte till Nordkorea hade vi hört att vi inte skulle få lämna hotellet utan “guide”. Så blev det inte, vi hade frihet att lämna hotellet när vi ville för en promenad eller joggingtur i Pyongyang.

Första kvällen när vi skulle ut och äta så var guiden och tolken noga med att de skulle följa med. Min tanke var direkt att vi skulle vara övervakade till och med vid måltiderna. Anledningen enligt guiden var att vi inte hittade i Pyongyang och att det är en stor stad. Nåja, vi har varit i NY, Beijing, London, Paris osv…

Men han hade rätt! Det var verkligen tur att de följde med. Av två skäl. För det första så finns det knappt några skyltar så att man kan se var det finns en restaurang och kan man inte koreanska så är det omöjligt. För det andra så var det mörkt när vi kom ut från restaurangen och på de allra flesta gatorna i Pyongyang så finns det ingen gatubelysning. Vi hade förmodligen inte hittat tillbaka till hotellet själva.

Tre dagar senare så kom vi tillbaka till hotellet för lunch lite tidigare än planerat. Vi hade morgonen före frågat guiden om det var okej att ta en joggingtur och det svarade han ja på. Jag och Emil hade joggingkläder och skor med så vi gav oss ut på Pyongyangs gator.

Vi hade tänkt springa till Kim Il-sung torget där vi hade åkt förbi flera gånger och också besökt utrikesdepartementet, men vi hittade inte rätt. (Någon kanske tänker karta i telefonen, men nej, det finns inget mobilnät som fungerar på utländska mobiler.) Vi frågade en “trafikpolis”, oftast kvinnor som står i vita uniformer och dirigerar trafiken, men hon förstod inte engelska.

Vi hade tidigare på dagen fått höra att nordkoreanska elever läser engelska i skolan från tredje klass, så vi tänkte att det borde fungera att fråga någon som ser ung ut. Plötsligt kom vi ifatt en hel skolklass, de såg ut att vara 14-15 år gamla. Jag försökte få deras uppmärksamhet med “excuse me” och “can you help me?”, och nog förstod de lite engelska. Men de fortsatte ändå att gå. De flesta vågade inte ens titta på oss.

I alla andra länder hade en eller flera svarat och hjälpt till eller åtminstone sagt att de inte hade tid hjälpa oss, men inte i Nordkorea. Det är ett land med rädda människor. Att prata med en okänd västerlänning skulle säkert kunna uppfattas som något icke partilojalt och alla är ständigt rädda eftersom angiverisystemet är mycket väl utbyggt.

De fortsatte bara att gå. Ingen stannade och ingen svarade oss. De var för rädda. Visst såg vi väldigt ovanliga ut, två vita män som joggar genom Pyongyangs centrala kvarter händer nog inte varje dag, men speciellt farliga är vi inte. Det var bara att springa tillbaka till hotellet. Hotell Koryo är högt och det är lyckligtvis lätt att hitta.

På SvD.se har Benjamin Katzeff Silberstein den för Nordkorea-intresserade utmärkta bloggen “Nordkoreabloggen“. Han skriver initierat om vad som händer i landet och han har själv varit där (vi som åkte dit från Riksdagen träffade också honom innan vi åkte dit).

För en vecka sedan skrev han bland annat om “hamburgare i Pyongyang?” och jag kan bekräfta att det redan finns västerländsk mat i Nordkorea. Vi var nämligen och åt en alldeles utmärkt pizza sista kvällen och bjöd vår tolk Mr Moon och Mr Paek, närmsta följare, “guide”, på deras första pizza. Vi bjöd även våra chaufförer, men de ville inte ha pizza och tilläts inte sitta vid samma bord som vi andra…

Längst ner i samma inlägg så skriver Benjamin om Kim Jong-uns besök på en strumpfabrik. Kan berätta att vi var på precis samma fabrik (såtillvida att de inte har två exakt likadana fabriker med gamla italienska maskiner). De berättade om när Kim Il-Sung var där, så började alla besök, om hur snabba maskinerna var osv. Men jag frågade istället om vem som bestämmer vilka strumpor som de ska tillverka. Eftersom det i Nordkorea inte handlar om utbud och efterfrågan så tyckte jag att det var en relevant fråga. Fick det uppriktiga svaret att det bestämmer departementet för mindre industrier.

Så fungerar det i Nordkorea, på departementsnivå bestäms vilka strumpor som ska tillverkas.

Nu har jag varit hemma i några dagar och intrycken från vår Nordkorearesa börjar smälta in. Det var fem otroligt intensiva dagar och det är omöjligt att skriva allt i en bloggpost. Tänker därför skriva i omgångar allt eftersom nya tankar dyker upp. Jag ska i dagarna också skriva en reseberättelse till talmannen (ingår i att vi får studieresepengarna).

Frihet?

Nordkorea är liksom Kina och flera andra östasiatiska länder ett land där individen inte betyder speciellt mycket. Det är familjen eller landet som är det viktiga, inte individen. Vi i Sverige skulle på frågan “Vem är viktigast, du, landet eller familjen?” oftast få svaret “Jag”. Men så fungerar det inte i Nordkorea. Jag tror inte att det har med deras alldeles speciella ideologi att göra, har hört att samma sak gäller i t.ex. Sydkorea och Japan, och i Kina har jag upplevt samma sak.

Detta är viktigt att förstå för att ge en korrekt beskrivning av landet, men samtidigt får man aldrig glömma att mänskliga rättigheter är universella rättigheter som ett land aldrig har rätt att bryta mot oavsett vad det finns för syn på individers betydelse i förhållande till landet eller familjen.

I Nordkorea äger staten alla bostäder. Ingen äger sitt eget hus eller sin egen lägenhet. Det innebär att ingen kan flytta utan statens, och därmed partiets, tillåtelse. Får man ingen ny bostad av staten så kan man inte flytta. Det innebär alltså att staten har total kontroll över vem som får bo var och det har betydelse för att kunna göra huvudstaden Pyongyang till ett skyltfönster. Där får endast de bo som är partilojala.

På min fråga om Pyongyang är en växande stad och om Nordkorea har samma urbanisering som andra länder så var svaret stolt att Pyongyang inte växer om staten inte vill det och att det inte finns någon okontrollerad utflyttning från landsbygden. Alla tilldelas ett jobb och det har man, alla tilldelas en bostad och där bor man.

Vid ett tillfälle när vi diskuterade boende så sa de, som så ofta, att i Sydkorea är det “all about money”, eftersom måste man vara rik för att kunna köpa sig ett boende, medan i Nordkorea kan folk få en gratis central lägenhet. Jag berättade om vårt svenska system med egen ägd fastighet, bostadsrätter och hyresrätter. Att man kunde få en gratis lägenhet och sedan enbart betala hyra varje månad verkade vara en nyhet för dem.

Jag berättade att man i Sverige kan flytta fritt var man vill inom landet, det kan inte staten hindra. Följdfrågan var om man inte måste registrera var man bor och på det är ju svaret ja, vi folkbokför oss där vi bor och att Skatteverket har hand om det. Då var nästa följdfråga, “men polisen då, måste inte de veta var du ska flytta?”….

Avslöjande fråga. Nej, i Sverige har polisen inget att göra med var du bor. Det kan bli intressant först om du begår något brott. Polisen har inte kontroll över folk i Sverige, men det är uppenbart att i Nordkorea har polisen den rollen.

De senaste tre dagarna har varit otroligt händelserika vad gäller media för min del. SVT om vapenförsäljning på Blocket, TV4 om fulla piloter och SvD/SR om organiserat tiggeri. Har fortfarande problem med att länka, så det blir så här:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=nyheterna_12_juni_19_00&videoid=2200110
http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/06/c-gor-det-straffbart-att-organisera-tiggeri/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5148630
http://svt.se/nyheter/sverige/vapen-kan-sparas-pa-blocket-nu-kraver-politiker-lagskarpning

Det har blivit många kommentarer på framförallt tiggerifrågan. Bakgrunden till mitt förslag att göra det straffbart att organisera tiggeri för egen vinning är uppgifter som jag och min norske Stortingskollega André Oktay Dahl har fått vid kontakter med svensk polis, men också med andra Östersjöländers myndigheter och organisationer som arbetar mot trafficking. Vi var 2009-2011 vice ordförander (en dansk ordförande) i Parlamentariska Östersjökonferensens (BSPC, Baltic Sea Parliamentary Conference) arbetsgrupp för traffickingfrågor och sedan förra året är vi tillsammans rapportörer i frågan för BSPC.

Människohandel för att tigga har ökat kraftigt de senaste åren, och jag skulle vilja påstå att det finns i ännu större omfattning i Oslo än i Stockholm, men det är i väldigt få fall som polis och åklagare lyckas få fram bevisning om att det rör sig om människohandel. Det kan jämföras med människohandel för sexuella ändamål där det ofta är så att det inte går att bevisa människohandel men då kan de åtala åtminstone dömas för koppleri. När det gäller tiggeri så kan polisen ingenting göra om man inte klarar bevisbördan för människohandel eftersom organisering av tiggeri för att tjäna pengar inte är olagligt.

Det är enligt uppgift inte sällan som personer med olika synbara funktionshinder utnyttjas till tiggeri eftersom de inbringar mer pengar. Men tyvärr är det inte den tiggande som får pengarna, utan de hamnar i fickorna på den som organiserar. Givetvis är det inte så att allt tiggeri är organiserat, men det är allvarligt nog att det förekommer för att vi ska agera. Det är ett utnyttjande av andra människors utsatta situation som inte ska vara laglig. Det är givetvis inte tiggarna som ska kriminaliseras och bestraffas, utan de som utnyttjar tiggarna för att själv tjäna pengar.

Jag har fått en del kritik, t.ex. av Miljöpartiet och i Expressen, som jag skulle vilja bemöta.

Det har påståtts att det finns redan nödvändig lagstiftning: Svaret är nej, enligt polisen kan de inte agera när de ser den här typen av organiserat tiggeri eftersom det inte finns lagstöd för det.

Vidare har det kommit ett “liberalt” argument i stilen, “låt människor tigga om de vill, även om någon organiserar det och låt folk ge pengar till tiggare om de vill”: Svaret är att folk visst får ge pengar till vem de vill, men givarna har inte ett fritt val att ge pengar till den han eller hon vill eftersom det knappast står en skylt att pengarna kommer att gå till någon annan. Det är inte den som tigger som gör något fel, utan den som utnyttjar tiggarens utsatta situation.

Igår bråkade jag i kammaren med socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Morgan Johansson om vad som är okej att säga i kammaren. Kan tyckas lite som en sandlådedebatt och jag kan erkänna att jag blev lite väl upprörd, men jag tycker fortfarande inte att det är okej.

Så här sa justitieutskottets ordförande Morgan Johansson i kammaren: “Jag vill därför påminna om att det faktiskt finns ett fall där en riksdagsledamot blivit dömd för mutbrott.”

Hur uppfattar man den meningen? Givetvis att en person har blivit dömd och domen har vunnit laga kraft. Inte att en person har blivit friad i högre instans. Det är grundläggande att man inte får hävda att någon har blivit dömd för något om personen först fått en fällande dom och sedan en friande dom i högre instans.

Senare fortsatte Johansson: “Moderaten Per-Richard Molén i Sundsvall dömdes i tingsrätten för mutbrott för att han gick ut till ett antal företag inför valet 1994 och sade: Om ni ger mig pengar till min kampanj kan jag hjälpa er när jag kommer till riksdagen! Han fick pengar bland annat av skogsbolaget SCA. Sedan friades han i hovrätten; man menade att den handling han begått inte var av den kvalifikationsarten att man kunde döma honom för den.”

Där kom visserligen förklaringen att den omnämnda f.d. riksdagsledamoten först blivit fälld i tingsrätt och sedan friad i hovrätt. Men eftersom han nu visste detta, hur kunde han då först påstå att personen har blivit dömd för mutbrott?

Christer Pettersson fälldes i tingrätten för mordet på Olof Palme men friades i hovrätten. Betyder det enligt Morgan Johansson att Christer Pettersson är dömd för mordet på Olof Palme?

Ingen ska påstå att Centerpartiet inte vågar lyfta svåra frågor. Alla vet att vi har en stor utmaning framför oss för att klara framtidens välfärd, men mycket få vågar ta debatten. Säkert eftersom det är nästan omöjligt att vinna sympatier för något förslag i rätt riktning för att hantera problemet.

Hans Dahlgren som ska leda vår nya välfärdspolitiska arbetsgrupp är faktiskt ganska ny som C-medlem. Däremot är han inte en politisk novis. Han har bl.a. jobbat som chef för det politiska stödet i riksdagen för Socialdemokraterna när Göran Persson och Mona Sahlin var partiledare.

Det är helt sanslöst. Vänsterpartiet i Malmö lät på 1:a maj barn slå sönder pinator med bilder på Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Om barnet slog ett basebollträ i huvudet på Annie så fick de godis. Härlig barnuppfostran! Våld mot meningsmotståndare ska tydligen uppmuntras enligt Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet centralt tycks ha förstått att det är olämpligt, men någon ursäkt från Jonas Sjöstedt har inte kommit. Vänsterpartiet i Malmö säger tvärtom att de INTE tänker be om ursäkt!

Daniel Sestrajcic som är Vänsterpartiets ordförande i Malmö tänker definitivt inte ta avstånd från den omdiskuterade barnaktiviteten.

“Från Malmö blir det absolut ingen ursäkt, inget avståndstagande. Det är den borgerliga regeringen som borde be om ursäkt för att de skapat massfattigdom och massarbetslöshet i Sverige.”

Jag trodde inte att ett parti som säger sig stå för demokrati skulle kunna agera på det här sättet. När några MUF:are använde ett foto på Göran Persson som piltavla (med reservation för att jag minns fel) så blev det ett herrrans liv. Med rätta. Tänk då på att det var ungdomar som gjorde en aktivitet för andra ungdomar.

Nu handlar det om vuxna som låter barn slå basebollträ i huvudet på politiker och om de lyckas krossa huvudet så får de godis! Och de ansvariga vänsterpartisterna i Malmö förstår inte ens att det är olämpligt! Man häpnar!

Brottsskadeersättningen har varit föremål för kritik och debatt vid många tillfällen, även här på bloggen. Till exempel för precis ett år sedan när Mårten Schultz hade missuppfattat mig och kritiserade mig i en krönika i DN. http://johanlinander.se/blog/2011/04/27/skadestand-eller-brottsskadeersattning/ (Av någon anledning kan jag inte göra en riktig länk, irriterande.)

En av de saker som jag själv har tagit upp vid flera tillfällen är att Brottsskadenämnden (inom Brottsoffermyndigheten) då och då jämkar skadestånd och ger en lägre brottsskadeersättning. Det har varit väldigt svårt för många brottsoffer att förstå. Att Brottsskadenämnden måste göra en självständig prövning om domstolen inte har sakprövat ett skadestånd är klart, men när domstolen har gjort en prövning av skäligt belopp så bör det gälla även för brottsskadeersättningen.

Det är därför glädjande att brottsskadelagsutredningen har kommit med precis det förslaget. http://www.regeringen.se/sb/d/16161/a/192043

En annan fråga som utredningen har hanterat är huruvida en skadelidande ska kunna vända sig direkt till Brottsskadenämnden utan att först kräva skadeståndet från den skadeståndsskyldige (och att Brottsskadenämnden därefter skulle ta över kravet på den skadeståndsskyldige). Utredningen har inte kommit fram till ett sådant förslag. Anledningen enligt utredningen är att det skulle påverka försäkringsersättningarna.

Jag hade hoppats att de åtminstone skulle komma med ett förslag som skulle innebära en lättnad för de brottsoffer som har allra svårast att få ut sitt skadestånd från den skyldige, t.ex. sexualbrottsoffer. Men nu blir det svårt att få genom en sådan lagändring eftersom vi, i nuläget, inte har något beredningsunderlag för detta.

I slutet av förra veckan hade vi det fjärde forumet för unga politiker från Nordvästra Ryssland och Norden i Stockholm. Tidigare har vi varit i Murmansk, Kirkenes och Arkhangelsk. Egentligen är jag för gammal numera, men eftersom jag har varit med vid de tidigare tillfällena så fick jag vara med och anordna forumet när det skulle vara i Stockholm den här gången.

Under och efter forumet så var det en diskussion (bland personer som inte var med på forumet) kring varför vi hade möte med ryska politiker från bland annat St. Petersburg och Arkhangelsk om bland annat HBTQ-rättigheter. Politiker från Enade Ryssland (Putins parti) som själva har varit med och antagit klart diskriminerande lagar mot “HBT-propaganda”. Jag menar tvärtom att det är extra viktigt att diskutera med politiker som man inte tycker likadant som.

Jag var inte med och antog resolutionen, men så här blev den:

We, the participants of the 4th International Forum for Young Politicians of Northwest Russia and the Nordic Countries*, met in Stockholm, Sweden, 18–20 April 2012, in order to discuss issues of open societies and new developments, student exchanges and healthy life-styles in Northwest Russia and the Nordic Countries,

Referring to the resolutions of the First, Second and Third International Forums for young politicians of the Northwest Russia and Nordic countries, which were held in Murmansk (Russian Federation) 27 March, 2009, in Kirkenes (Norway) 23 March, 2010 and in Arkhangelsk 22–23 March 2011, we are:

Acknowledging and respecting international standards in the sphere of youth politics;

Being aware of the fundamental principles and mutual interests in the sphere of building-up principally new youth generation;

And we appeal to the representatives of Russia and Nordic countries to draw the attention to the resolution of problems of the international youth cooperation;

Regarding open societies and new developments we:

Recognize that the principle of equality and non-discrimination apply to all people at all times, as expressed in the European Convention on Human rights, article 14. No-one shall be discriminated against on any ground by any public authority;

Recognize indigenous societies and national minority societies’ rights to maintaining their culture, language, and community, independent of States’ politics, urging the states to do the same;

Recognize our responsibility to protect our citizens’ fundamental human rights in our home countries;

Acknowledge, in that respect, that the principle of equality and non-discrimination, be it on grounds of race, ethnicity, religious belief, gender or sexual orientation, is a fundamental element in the protection of human rights;

Underline that freedom of opinion and freedom of expression is not only a fundamental human right according to the Universal Declaration of Human Rights, article 19; it is also essential in enabling democracy to work and to promote public participation in decision-making;

Recalling Recommendation No. R (2000)7 of the Committee of Ministers’ of the Council of Europe on the right of journalists not to disclose their sources of information, the Forum reaffirms that the protection of journalists’ sources of information is a basic condition for both the full exercise of journalistic work and the right of the public to be informed on matters of public concern, as expressed by the European Court of Human Rights in its case law under Article 10 of the Convention.

* Young representatives of Regions of Arkhangelsk, Leningrad, Murmansk, Saint Petersburg, and Karelian Republic, Nenets Autonomous District, representatives of National Assembly of Young Elected Representatives in Russia, representatives of Parliaments of Denmark, Norway, Sweden, representatives of County of Troms (Norway), Sami Parliaments in Finland, Norway and Sweden, the Nordic Council, the Nordic Youth Council, Youth Organizations in Finland and Sweden.

Regarding student exchanges we:

Urge that education should not be dependent on states and borders. Equal rights to education ought to be a reality in Russia and all Nordic countries, independent of state borders;

Recommend an increase in the possibilities of granting visas to students, teachers and researchers for an effective exchange of ideas and knowledge;

Encourage student exchanges agreements between Nordic countries and Russia, through exchange programmes, bilateral agreements and various exchange networks;

Recommend that the synergies between the different education, research and cultural programmes in the region be actively encouraged; recommends to this end the development of distance learning programmes that open the door to closer cooperation;

Take the view that there is an existing need of additional financial resources in order to establish exchange programmes for students; of the providing of mechanisms to assure the quality and comparability of higher education; and also the supporting of cooperation between institutions of higher education;

Underline the need to address the issue of youth unemployment.

Regarding healthy life-styles we:

Underline the responsibility for all institutions of education at all levels to include physical training in the education and to mediate the importance of a healthy lifestyle to their students;

Emphasize the importance of raising drug awareness, supporting drug awareness and prevention programs/initiatives in our respective countries, promoting the benefits of healthy lifestyle choices and making resources available, and realize that, while alcohol misuse can present health risks and cause careless behavior in all age groups, it is even more dangerous for young people;

Encourage parliamentarians to make use of existing partnerships such as The Northern Dimension Partnership in Public Health and Social Well-being to achieve improvement regarding the health situation, specifically regarding the use of alcohol and other drugs, by working closely with governments, civil society, local communities, multilateral organizations, global funds and foundations, the media, and the private sector.

In addition we:

Encourage National Parliaments to appoint young politicians from respective regions to relevant parliamentary conferences;

Appeal to the parliamentarians to transfer this resolution to the “round table” session between Nordic and Russian parliamentarians, to be held in Helsinki, Finland, 15–16 May 2012;

Welcome the kind invitation of the Parliament of the Karelian Republic to host the 5th International Forum for Young Politicians of Northwest Russia and the Nordic Countries.

Imorgon förmiddag presenterar vi Polisorganisationskommitténs förslag för en ny svensk polisorganisation. Att vi föreslår en nationell polismyndighet istället för RPS och 21 länspolismyndigheter är inte längre någon hemlighet. Vi har också fått regeringsbeslut på tilläggsdirektiv för att fortsätta utreda huruvida Säpo ska bli en egen myndighet (ligger idag under RPS även om Säpo har egen budget, säkerhetspolischefen utses av regeringen och de har ett eget regleringsbrev) samt att vi ska fortsätta utreda en extern tillsynsmyndighet för polisen och eventuellt fler myndigheter inom rättsområdet.

Även om enmyndighetslösningen i sig innebär centralisering så är det viktigt att betona att det inte ska innebära någon centralisering av polisverksamheten. Svenska folket kommer inte att uppleva att polisen flyttas längre ifrån dem. Snarare tvärtom, eftersom vi frigör resurser på administration och annat som idag dubbelarbetas (eller 21-dubbelarbetas…) så kan mer resurser läggas på kärnverksamheten, brottsförebyggande och brottsutredande.

Svenska Dagbladet intervjuade mig igår och jag tyckte mest att jag sa sådant som redan var känt, men det blev tydligen en intressant artikel som har gjort att även tv och radio har tagit upp det.

Det är svårt att förstå hur en undersökning som visar att barnfattigdomen ökade mellan 2008 och 2009 kan vara en nyhet 2012. Det var precis vad som händer igår när Rädda Barnen släppte sin rapport. I många medier missade de till och med att berätta att det var en mätning för 2009 i förhållande till året före.

Vad hände då just 2009? Världsekonomin sjönk som en sten. I Sverige minskade BNP med fem procent! Det är den största minskningen av BNP i Sverige under ett enda år i modern tid. Att det leder till ökad arbetslöshet och fler fattiga borde väl inte förvåna någon.

Mer intressant är de siffror som Riksdagens Utredningstjänst (RUT) kom med idag. Lite roligt är det att det var Vänsterpartiet som bad dem att ta fram beräkningarna. Både antal och andel fattiga hushåll minskar nu under 2012.

Överhuvudtaget ogillar jag begreppet relativ fattigdom. Man är fattig om man har mindre resurser än en viss nivå, inte för att man har mindre resurser än någon annan. Med begreppet relativ fattigdom är ingen fattig om alla har det lika jävligt, men om alla har mycket pengar men några har väldigt mycket så kan det finnas en stor “fattigdom”. Skulle Ingvar Kamprad flytta, med sin förmögenhet, till Sverige så skulle fattigdomen i landet öka…..

Har fått frågan om Sverige bör avvakta med att anta/implementera ACTA tills EU-domstolen är klar med sin granskning. Det tycker jag är rimligt. Det innebär en bättre grund att stå på, ingen större förskjutning i tid och det finns ingen direkt tidsgräns för när det behöver göras.

Jag har bloggat många gånger om Datalagringsdirektivet. Första gången för sex år sedan, men vi diskuterade frågan ännu tidigare än så. Förra året höll jag mitt anförande i kammaren om varför jag kände mig som Biskop Brask.

Samma argument kvarstår efter ett års vilandeförklaring, datalagringsdirektivet är feltänkt från början till slut men Sverige liksom alla andra EU-länder är skyldiga att implementera det. Kommissionen har även stämt Sverige och yrkat på ett vite på 40 000 euro per dag.

Om två veckor kommer vi att justera betänkandet i justitieutskottet och därför har vi diskuterat frågan i vår riksdagsgrupp idag. Det finns väldigt starka åsikter mot datalagringdirektivet, men det finns ingen annan väg ut just nu än att implementera. Därför har jag fått riksdagsgruppens mandat att i utskottet säga ja till den proposition som ligger som grund för en svensk implementering av DLD.

Det finns väldigt mycket mer att säga om datalagringen, men kvällen är sen och jag har skrivit så mycket om det här förut. Och givetvis kommer jag efter bästa förmåga att svara på eventuella kommentarer.

Läser man SvD och Aftonbladet idag så skulle man kunna tro att jag har sagt två helt olika saker till de båda tidningarna. Så är dock inte fallet.

I Aftonbladet säger jag: “Dömda personer ska ­inte vara med och döma”. Då menar jag att den som är nämndeman och själv döms för ett brott ska få lämna sin plats som nämndeman, då har man förverkat det förtroende som krävs för uppdraget.

I Svenska Dagbladet säger jag: “En person som tidigare begått grova brott och vill lämna det livet, de kan passa alldeles utmärkt som nämndemän”. (Jag sa dock att en person som tidigare har begått grova brott och har lämnat det livet, kan passa alldeles utmärkt som nämndeman.) Då menar jag att den som tidigare i livet har varit dömd för något inte för all framtid ska vara utesluten som nämndeman.

Med andra ord är det två olika tidsperspektiv i de båda intervjuerna. Men nog verkar det som att jag har ändrat ståndpunkt mellan intervjuerna (som dessutom skedde med några minuters mellanrum igår).

Det jag mer sa till journalisterna och som inte kom med var: Det är partierna som nominerar vem som ska bli nämndeman och jag menar att partierna har ett ansvar för att kontrollera personens lämplighet. I det ligger också att kontrollera huruvida personen har begått brott. Ofta handlar det om personer som har varit medlemmar länge och man känner dem, men i Centerpartiet har vi också en försäkran där man skriver under att man inte har några “lik i lasten”.

När en person väl är vald till nämndeman så ska det finnas en upplysningsplikt till lagmannen (chefen för tingsrätten, eller motsvarande) om man är misstänkt för ett brott och om man döms för något brott. Redan vid en förundersökning så tycker jag att nämndemannen ska ta time-out och inte vara med och döma. Blir man dömd för brott ska man lämna uppdraget som nämndeman.

Det har även kommit med en annan diskussion, om vi ska ha nämndemän. Vi i Centerpartiet vill ha kvar nämndemännen (se beslutet från vår stämma i Åre nedan), men vill också bredda rekryteringen. Exempelvis skulle det vara tänkbart att även andra än partierna ska få nominera nämndemän. Scoutledaren, fotbollstränaren eller bibliotikarien bör kunna väljas som nämndeman utan att behöva alliera sig med ett parti.

“Nämndemannasystemet är till för att fylla flera olika syften. Bland de viktigaste är att lekmannamedverkan ska bidra till att upprätthålla medborgarnas förtroende för domstolarnas verksamhet och tillgodose medborgarnas intresse av insyn i den dömande verksamheten. Lekmannamedverkan tillför också ett perspektiv på allmänhetens värderingar och ska vara stödjande till domaren. Själva lagtolkningn är det domaren som har ansvar för och
informerar nämndemännen om. Det tillhör även domarens funktion att för nämndemännen redogöra för vad förarbeten och praxis säger.

En av de stora utmaningarna när det gäller nämndemännen är hur vi ska få en nämndemannakår som återspeglar befolkningen. Det område där det idag råder störst brister inom kåren är åldersfördelningen, vi har en hög medelålder på våra nämndemän. Däremot ser det bättre ut när det gäller fördelning över kön och etnisk bakgrund.
Vi ser inte anledning att i grunden förändra domstolens sammansättning. Däremot behöver nuvarande nämndemannasystem utvecklas för att bättre avspegla befolkningsstrukturen. Nämndemannasystemet har mot bakgrund av ovan en viktig funktion för att garantera lekmannainflytandet.”

Det är fantastiskt att en så liten lagändring kan få så många att bli upprörda. Men så kan det gå när man väljer att tro på alla som vill skrämmas. Jag har varit med och tagit fram en “Q&A” till vårt C-internnät, men det är inget hemligt så jag lägger ut det här också (istället för att skriva allting själv en sen lördagskväll).

Centerpartiets syn på ACTA

Vilka har Centerpartiets ingångar i förhandlingarna varit?

Immaterialrättsintrång är ett stort problem för många företag, och även för konsumenter. Företagen går miste om intäkter när cigaretter, kläder och läkemedel piratkopieras – och konsumenter blir lurade. I värsta fall kan en piratkopierat läkemedel vara verkningslöst eller t.o.m. farligt. Därför är det bra att många länder gemensamt velat förhandla om åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång. Det som varit dåligt har varit hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. Centerpartiet har i regeringen verkat för att förhandlingarna skulle vara så öppna som möjligt. Med öppnare förhandlingar hade mycket ryktesspridning kunnat undvikas.

Centerpartiet har även verkat för att bestämmelserna i ACTA ska vara proportionella, rättssäkra och väl avvägda med hänsyn till integritetsaspekterna.

Vad tycker Centerpartiet om resultatet av förhandlingarna?

Resultatet är acceptabelt. Avtalet kommer att få störst effekt i de länder som inte idag har en lagstiftning som lever upp till ACTA-avtalets krav. De måste ändra sin lagstiftning, och det är bra. Sverige behöver inte göra några lagändringar – med ett undantag – eftersom vi redan uppfyller de krav som ACTA ställer. Den enda lagändring som behövs är en ändring i varumärkeslagen och den kan accepteras (se mer om lagändringen nedan). Avtalet innebär alltså ökade möjligheter att bekämpa piratkopieringen internationellt sett, men små ändringar för lagstiftningen i Sverige.

Är det något vi skulle vilja se annorlunda?

Hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna var inte bra. De borde ha varit öppnare. Sedan innehåller också avtalstexten en rad formuleringar som är mindre bra. Det är formuleringar som inte är juridiskt bindande, men som kan (över)tolkas på ett sätt som gör att man tror att avtalet är mer långtgående än vad det är. Det hade varit bättre om avtalet hade varit mer ”kort och koncist”.

ACTA – Bakgrundsbeskrivning

I syfte att förbättra respekten för immateriella rättigheter inleddes i juni 2008 förhandlingar om ett nytt handelsavtal om åtgärder mot immaterialrättsintrång, ACTA-avtalet (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). De förhandlande parterna var EU och dess medlemsstater samt Australien, Japan, Kanada, Marocko, Mexiko, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Sydkorea och USA. Förhandlingarna blev klara i slutet av år 2010. I samband med detta offentliggjordes den slutliga lydelsen av avtalet, som numera även finns på svenska.

Den 1 oktober 2011 undertecknades ACTA av Australien, Japan, Kanada, Marocko, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och USA. EU och de flesta av EU:s medlemsstater, bl.a. Sverige, undertecknade avtalet den 26 januari 2012. Undertecknandet innebär att EU och dess medlemsstater går vidare med sina processer avseende ACTA-avtalet. Det innebär bland annat att avtalet kommer att bli föremål för en noggrann granskning och analys i Europaparlamentet och nationellt.

Ett svenskt tillträde till ACTA kräver riksdagens godkännande. Den svenska processen kommer bland annat inkludera remittering av en departementspromemoria om Sveriges tillträde till ACTA-avtalet. Det beräknas kunna ske senare i vår. Därefter ska en proposition utarbetas som riksdagen får ta ställning till.

Frågor och svar om ACTA

Vilka blir de största förändringarna/konsekvenserna av ACTA jämfört med idag?

ACTA kommer att komplettera TRIPs-avtalet i vissa avseenden som kan få stor betydelse när det gäller grov brottslighet. Exempelvis kräver TRIPs-avtalet endast att tullen ska kunna ingripa vid import, medan motsvarande reglering i ACTA även omfattar export. Det kan minska inflödet av förfalskade produkter i Europa. Därutöver kommer ACTA bland annat innebära att det skapas ett nytt forum där intresserade länder kan diskutera dessa viktiga frågor med varandra. Samarbete och informationsutbyte är av stort värde på området.

Måste riksdagen godkänna avtalet?

Ja. Ett svenskt tillträde till ACTA kräver riksdagens godkännande. Den svenska processen kommer bland annat inkludera remittering av en departementspromemoria om Sveriges tillträde till ACTA-avtalet. Det beräknas kunna ske senare i vår. Därefter ska en proposition utarbetas som riksdagen får ta ställning till.

Vilka lagändringar kommer att krävas i Sverige?

Svensk lagstiftning uppfyller redan i dag i det närmaste alla krav som följer av ACTA. Den enda lagändring som ACTA kommer att kräva för svensk del är att polis och åklagare ska ges vissa möjligheter att ingripa mot varumärkesintrång trots att rättighetshavaren inte angivit brottet till åtal. Motsvarande gäller redan i dag vid bland annat upphovsrättsintrång.

Varför ska polis och åklagare kunna ingripa mot varumärkesintrång även utan angivelse från målsäganden?

På internationell nivå anses det vara väldigt viktig att polis och åklagare kan ingripa även utan angivelse från målsäganden. Annars kan de personer eller organisationer som ligger bakom den olagliga tillverkningen hota målsäganden till tystnad och på så sätt undvika rättsliga åtgärder. Vi har också på internationell nivå uppgifter om att den illegala handeln med förfalskade varor är en av de snabbast växande formerna av organiserad brottslighet. Motsvarande möjlighet att ingripa utan angivelse finns redan idag när det gäller till exempel upphovsrättsintrång. Lagändringen är alltså av mindre karaktär och har under förhandlingarnas gång varit förankrad i riksdagens näringsutskott.

Varför har ACTA-förhandlingarna inte ägt rum inom ramen för något befintligt organ, exempelvis Världshandelsorganisationen (WTO) eller FN:s organ för immaterialrättsliga frågor (WIPO)?

Skälet till att ACTA-förhandlingarna inte har skett inom ramen för WTO eller WIPO är att vissa länder inte vill diskutera behovet av ytterligare åtgärder mot immaterialrättsintrång. ACTA-parterna var således hänvisade till att förbättra samarbetet sinsemellan eller att inte göra något alls.

Är inte ACTA meningslöst om inte fler länder är med?

Det är förstås positivt om fler länder ansluter sig till ACTA. De flesta länder vill också skydda immateriella rättigheter. Även om antalet anslutna stater blir begränsat kommer dock ACTA att innebära bättre möjligheter till samarbete och informationsutbyte mellan intresserade länder.

Har Sveriges riksdag haft inflytande över ACTA:s utformning?

Ja, riksdagens näringsutskott har löpande informerats om förhandlingarna och överlagt om svenska ståndpunkter. Slutresultatet är i överensstämmelse med den ståndpunkt som förankrats i näringsutskottet.

Har den ACTA-kommitté som inrättas genom avtalet möjlighet att ändra ACTA-avtalet?

Nej, kommittén kan bara föreslå att avtalet ska ändras. För att en ändring ska komma till stånd krävs att parterna till avtalet ingår ett nytt avtal om detta.

Varför har allmänheten haft begränsad insyn i förhandlingarna?

Förhandlingar om handelsavtal sker i regel under utrikessekretess. Även ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att innehållet i förhandlingsdokumenten inte skulle offentliggöras. Sverige arbetade dock hårt för att ökad öppenhet kring förhandlingarna. Detta arbete gav successivt resultat. Under våren 2009 enades förhandlingsparterna om att offentliggöra ett dokument som beskrev bakgrunden till, syftet med och innehållet i de pågående förhandlingarna. Kort därefter beslutades att offentliggöra dagordningarna inför förhandlingsrundorna. Öppenheten ökade ytterligare i april 2010, då parterna offentliggjorde den konsoliderade förhandlingstexten. Därefter offentliggjordes uppdaterade förhandlingstexter i oktober, november och december 2010.

Kommer ACTA att leda till olika inskränkningar?

I den offentliga debatten hävdas från vissa håll att ACTA kommer att leda till stora förändringar när det gäller exempelvis fri- och rättigheter på internet, eller fattiga länders tillgång till lagliga generiska läkemedel. Det stämmer inte. Svensk lagstiftning uppfyller redan i dag i det närmaste alla krav som följer av ACTA.

Kommer ACTA att hindra fattiga länders tillgång till billiga läkemedel?

Nej, parternas avsikt har aldrig varit att ACTA ska försvåra den lagliga globala handeln med generiska läkemedel. Det har betonats vid flera tillfällen. I debatten har oron framför allt handlat om att man har varit rädd för att ACTA-länderna ska tvingas att ge tullen större möjligheter att ingripa mot misstänkta patentintrång. Som framgår av den slutliga lydelsen omfattar dock tullavsnittet i ACTA överhuvudtaget inte patent. Det är alltså helt klart att ACTA inte kommer att ha någon sådan effekt.

Kommer ACTA att leda till mer ingripande åtgärder mot upphovsrättsintrång på Internet?

Nej, ACTA:s bestämmelser angående intrång via internet är allmänt formulerade och överlåter till varje part att själv bestämma detaljerna. För svensk del ändrar de ingenting.

Innebär ACTA att internetleverantörerna görs ansvariga för det innehåll som deras kunder sprider eller laddar ned?

Nej, det är ett missförstånd. E-handelslagens regler om ansvarsfrihet för vissa mellanhänder påverkas inte av ACTA. Missförståndet tycks vara hänförligt till en bestämmelse om frivilligt samarbete. I den bestämmelsen anges att parterna ska sträva efter att främja gemensamma ansträngningar inom näringslivet för att effektivt motverka varumärkesintrång och intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter, samtidigt som man upprätthåller en rättmätig konkurrens och, i överensstämmelse med den partens lagstiftning, grundläggande principer såsom yttrandefrihet, rättvis process och skydd för privatliv. Bestämmelsen ger alltså staterna stort utrymme att själva avgöra om och i så fall på vilket sätt denna typ av överenskommelser ska uppmuntras. Det är dessutom upp till staterna själva att avgöra vilka överenskommelser som i så fall ska uppmuntras.

Liknande bestämmelser finns i e-handelsdirektivet och det så kallade IPRED-direktivet. Behovet av frivilliga åtgärder för att motverka immaterialrättsintrång är något som EU även har betonat i andra sammanhang, bland annat i en rådsresolution från mars 2010. Det är också något som kommissionen arbetar med. Så sent som i maj 2011 år enades berörda branscher om ett samförståndsavtal om hur man ska reducera försäljningen av förfalskade varor via internet. Den aktuella regleringen i ACTA ändrar alltså ingenting för svensk del.

Kommer ACTA att innebära utökade möjligheter för tullen att söka igenom mp3-spelare och datorer efter musik eller film?

Nej, ACTA ändrar ingenting när det gäller tullens möjligheter att söka igenom personligt bagage.

Många kritiker återkommer till att ACTA inte hindrar diverse långtgående åtgärder. Vad innebär egentligen detta?

I stort sett alla internationella avtal innebär att staterna enas om en gemensam lägstanivå för det område som avtalet reglerar. Som exempel på detta kan nämnas att TRIPs-avtalet uppställer vissa minimikrav när det gäller det immaterialrättsliga sanktionssystemet, men de parter som så önskar får införa ett mer långtgående skydd. ACTA är uppbyggt på samma sätt. Det är därför sant att de parter som så önskar kan välja att behålla eller införa regler som går längre än ACTA. Denna modell är dock den vanliga när det gäller internationella avtal, oavsett vilket ämnesområde avtalet rör. Staternas handlingsutrymme blir inte heller större genom ACTA än utan avtalet.

För några månader sedan så skrev jag på facebook om att vi i Centerpartiets partistyrelse skulle tillsätta en grupp för att ta fram ett nytt idéprogram. En kompis kommenterade och föreslog att vi skulle köra en “wikilösning” så att alla som vill kan vara med och forma vårt nya idéprogram.

Jag gillade idén och tog upp den först med partistyrelsen och sedan när idéprogramgruppens ordförande Per Ankersjö var vald. Och visst är det så att alla får vara med och forma Centerpartiets politik, men också processen. Min kompis förslag gillades av idéprogramsgruppen och är nu verklighet!

Gå gärna in på www.centerpartiet.se/framtidsbygget för att vara med i vår öppna idéprogramsprocess!

Jag tror att det är bra både för Kristdemokeraterna och Alliansen att Göran Hägglund fick förnyat förtroende som partiordförande. Visst kan jag ha förståelse för att det finns en opinion inom partiet som vill ha en nystart, men att satsa på en politiker som redan har suttit i partiledning, regering och riksdag i mer än 20 år känns inte som så nystartande.

Hade det blivit Odell så tror jag att det hade blivit två minus för Kristdemokraterna, ett minus för Alliansen, men ett plus för Centerpartiet… Jo, jag menar så här: Kristdemokraterna hade tappat sympatisörer eftersom det knappast är inom den frikyrkliga värdekonservativa befolkningen som de kan hitta nya väljare, men däremot förlora de som inte känner sig hemma bland abortmotståndare och homofober.

Vidare hade Kristdemokraterna förlorat inflytande inom regeringen eftersom de hade hamnat i flera omöjliga förhandlingssituationer, i värsta fall hade de till och med lämnat regeringen. Detta hade givetvis inneburit ett stort minus för Alliansen som helhet och, i värsta fall, skulle Alliansen gått i graven.

En Odell-seger hade dock kunnat ge oss i Centerpartiet ett plus. Nämligen ett plus i antal medlemmar. Jag har hört kristdemokrater som har pratat om att de inte skulle kunna stanna kvar i partiet om Odell hade petat bort Hägglund. Kanske hade vi till och med kunnat utöka vår riksdagsgrupp med en eller ett par ledamöter….

Hade visserligen varit trevligt, men för Kristdemokraternas, Alliansens och svensk politiks skull så är jag glad över Hägglunds relativt klara seger i omröstningen, 198-88.

Nu har både hans mamma och Leif Pagrotsky bekräftat att VU:s förslag på ny partiordförande är Stefan Löfven, så nu kan vi nog vara säkra på att det är så. Socialdemokraterna var extra glada i matsalen idag så de verkar vara nöjda med att vara färdiga med processen.

Vad ska man säga om Stefan Löfven? Ja, jag har ingen aning. Jag har aldrig hört honom tala, jag har aldrig hört honom diskutera något annat än fackliga frågor och jag har ingen aning om hans utbildning och bakgrund. Visst är han känd som person och som IF Metalls ordförande, men han är ju helt okänd som politiker. Har han ens suttit i kommunfullmäktige eller i någon kommunal nämnd?

Denna person för alltså Socialdemokraterna fram som sin kandidat till statsministerposten vid valet om 2,5 år. Det kan gå bra, men det kan också bli magplask. Ett riktigt magplask. Skulle han bli statsminister så är han definitivt Sveriges minst politiskt erfarne statsminister genom tiderna, han kommer inte ens ha suttit i riksdagen då.

Det ska också bli intressant att se hur mycket han kommer att fortsätta vara IF Metall och LO-företrädare. Kommer han att lyckas släppa den rollen? Visst har Socialdemokraterna suttit i LO:s knä i årtionden, men det är ändå en annan sak att LO tar över partiet. Vilken näringslivspolitik och ekonomisk politik kommer han att företräda? Frågorna är oerhört många!

Men, till en början är jag övertygad om att han kommer att lyckas förbättra opinionssiffrorna. En del vilsna socialdemokrater som under de senaste månaderna gått till Mp, V, M och Sd kommer nu att återvända. Speciellt Sverigedemokraterna, som tidigare har tagit många LO-anslutna, kommer att få ett tapp. För vår del i Centerpartiet önskar jag bara att vi nu åter kan börja prata politik.

Alla nyheter som inte handlar om Juholt, socialdemokraterna, ledarkris och nu idag Stefan Löfvén tycks falla bort, därför vill jag uppmärksamma en av gårdagens bra nyheter.

EU kom igår med ett förslag på förbättrat dataskydd på Internet, t.ex. en rätt att få sina uppgifter raderade när man avslutar sitt Facebookkonto. Jag tycker att detta är ett bra steg i rätt riktning för ökat skydd, samtidigt måste var och en ändå fundera på vad man skriver och lägger ut för bilder. Jag ser ofta bilder som mina facebookvänner, oftast yngre sådana, lägger ut som jag tänker att det kommer de att ångra. Inte så kul när man söker jobb några år senare och arbetsgivaren hittar tokiga fyllebilder på nätet.

Sammanfattningsvis bra med starkare lagskydd, men var och en måste först och främst rannsaka sig själv och hur man sprider uppgifter/bilder på sig själv och andra.

Tidigare idag så upptäckte jag att t.ex. inlägget om “Tillbaka från semestern” och ett antal kommentarer hade försvunnit. Då skrev jag ett inlägg om det och frågade om någon av er läsare använder WordPress och kanske kunde veta varför. Nu när jag kommer tillbaka till datorn efter ett möte med Rikspolisstyrelsens styrelse så är de tidigare försvunna inläggen/kommentarerna tillbaka, men istället har inlägget med frågan om WordPress försvunnit.

Förvirrande! Någon som kan WordPress och kan förklara?

Har haft två välbehövliga semesterveckor med familjen. Nu är jag tillbaka i vardagen och en dag som denna måste man skriva några ord om Malmö även om det senaste dödsfallet inte tycks vara något mord/dråp.

Att det finns kriminella gäng som ligger i strid med varandra i Malmö är inget nytt. De båda falangerna har under lång tid kämpat om den kriminella marknaden. Mycket har sagts om detta, Malmötidningarna har skrivit om det i flera år. Tyvärr har det eskalerat och det är dags att verkligen sätta till nationella resurser för att få stopp på gängen.

Vad gäller diskussionen om vapen så blev jag intervjuad av 5-6 olika tidningar i veckan som gick. Jag vill se hårdare straff för den som har vapen på offentlig plats. T.ex. den som har ett automatvapen i bilen på torget på lördagskvällen bör dömas för grovt vapenbrott. Att bara generellt höja straffskalan för vapenbrott vill jag dock varna för, då omfattas även mindre straffvärda vapenbrott som inte har någonting med kriminella uppgörelser att göra (jfr jägare som har förvarat vapen fel i hemmet).

Jag vill också ha en ny vapenamnesti, något som jag har tagit upp vid flera tillfällen förut. Ny lag om vapenamnesti tas fram under året och i början av 2013 kan vi ha den tredje vapenamnestin. Förra gången, våren 2007 lämnades nästan 14 000 vapen och vapendelar samt 14 ton ammunition in.

I signalspaningsdebatten ber många mig om att göra bedömningar på spekulationer, ofta med utgångspunkt från att FRA eller Säpo inte vill följa lagstiftningen, så nu tänkte jag spekulera lite kring var gränsen går för att säga ja till signalspaning.

(Allt är mina påhitt, inga hemliga uppgifter ligger bakom.)

Om vi med säkerhet skulle veta att det inom ett år kommer att genomföras ett terrordåd mot Sverige som kommer att döda hundratals personer. Samtidigt som vi vet att utan signalspaning kan vi inte stoppa det, men med signalspaning så kommer dådet att kunna stoppas. Med denna bakgrundskunskap så tror jag att minst 99,9 procent av Sveriges befolkning hade sagt att vi ska ha signalspaning.

Om vi vänder på det och säger att vi vet att det inte kommer att finnas några hot mot Sveriges säkerhet inom en överskådlig framtid och att signalspaning varken skulle göra från eller till ändå. Ja, då tror jag att de allra flesta skulle ifrågasätta varför vi ska ha signalspaning.

Men om vi hamnar någonstans mitt emellan? Var går gränsen? Låt oss säga att det är 10 % risk att det kommer att genomföras ett terrordåd i Sverige med många döda som följd inom tio år. Med dagens verktyg för Säpo (öppen källindrivning, samarbete med andra länder, annan underrättelseverksamhet) så är chansen att stoppa dådet 25 % men med Säpo-tillgång till signalspaning så är chansen 50 % att stoppa massmordet. Vad skulle svenska folket säga om detta? Är den lägre risken för terrordåd värd kostnaderna vad gäller pengar och integritet? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket säger ja i det läget.

Blir det någon förändring om risken är 1 % och att chansen att stoppa dådet med signalspaning ökar från 25 till 35 %?

Spekulationer? Visst, men många som är med i den här debatten verka tycka att det är intressant och givande att spekulera så varför då inte spekulera på det här sättet?

Idag har regeringen genom justitieminister Beatrice Ask och Socialdemokraterna genom justitieutskottets ordförande Morgan Johansson presenterat en överenskommelse om att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska få ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt. Vid FRA-beslutet 2008 beslöts att endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten skulle få ge sådana inriktningsuppdrag. Samtidigt beslöts att polisens tillgång till signalspaning skulle utredas.

Detta har skett i två omgångar och det är ingen tvekan om att framförallt Säpo men också RKP i viss utsträckning har ett mycket stort behov av signalspaning för att klara av sitt uppdrag vad gäller rikets säkerhet, kontraterrorismen, kontraspionaget, författningsskyddet och personskyddet. Utredaren har tittat på om Säpo skulle bygga upp egen signalspaningskapacitet (som de har haft för ett antal år sedan), men det var ett betydligt sämre alternativ på alla plan än att Säpo/RKP får ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt.

Det som nu föreslås är inte att Säpo/RKP ska få ge vilka inriktningsuppdrag som helst, utan de tidigare lagarna om när signalspaning får ske kvarstår. Detta begränsar mycket tydligt när Försvarsunderrättelsedomstolen ska godkänna en beställning. Signalspaning för endast ske för att kartlägga vissa företeelser i försvarsunderrättelseverksamhet, alltså verksamhet som bedrivs till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. Det handlar inte om brottsbekämpande, signalspaning får inte användas i syfte att inhämta uppgifter i en förundersökning.

Vad gäller RKP så är det viktigt att påpeka att signalspaning endast får ske i syfte att kartlägga grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen. Det innebär att det är i en mycket begränsad del av RKP:s verksamhet som signalspaning kan användas, det lär handla om ett fåtal tillfällen per år.

Utöver att all signalspaning prövas i domstol i förväg så finns det flera kontrollmekanismer. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN) har tillsyn över verksamheten, det finns ett särskilt insynsråd vid FRA, behandlingen av personuppgifter granskas särskilt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och en årlig skrivelse ska lämnas till riksdagen.

Det är ingen tvekan om att signalspaning innebär en integritetskränkning. Det faktum att signaler som går i kabel ut från vårt land (med det inte sagt att det bara är signaler som har slutdestination i annat land som går den vägen) “filtreras” efter information som FRA spanar efter är i sig en integritetskränkning. Jag menar dock att den ytterligare integritetskränkning som det innebär att ge Säpo/RKP möjlighet att rikta in spaningen är begränsad i förhållande till helheten.

En proportionalitetsbedömning ska göras mellan integritetskränkningen och behovet av åtgärden och eftersom Säpos behov är så omfattande så menar jag att den proportionalitetsbedömningen klaras. Man måste också fråga sig vem som ska ha tillgång till signalspaning när den nu finns. Jag menar att den myndighet som har ansvar för rikets säkerhet också bör ha tillgång till ett av de främsta redskapen för att utföra sitt uppdrag. För mig är det minst lika viktigt att Säpo har tillgång till signalspaning som att Försvarsmakten har det. De icke-militära utländska hoten mot Sveriges säkerhet är betydligt mer omfattande än de militära hoten.

Jag kan ha förståelse för att det finns de som menar att Sverige inte ska ha någon signalspaning pga integritetsintrånget. Jag håller inte med, men kan förstå den avvägningen. Samtidigt måste man då fråga sig om vi ska ha en Säkerhetspolis med ansvar för rikets säkerhet. Jag tror att de flesta svarar ja på den frågan. Man måste också fråga sig om det är rimligt att vårt land blir fullständigt beroende av andra länders underrättelsetjänster. För så blir det om vi inte har egna primärkällor. Det blir också lite tveksamt om Sverige ska ta emot underrättelser från andra länder som har signalspanat (nästan alla västländer har signalspaning, de flesta har dock det i hemlighet eller att lagstiftningen kring signalspaningen är hemlig). Är det bättre att andra länder signalspanar och ger oss underrättelser än att vi själva utför signalspaningen?

Vad gäller Centerpartiets interna process så har jag tagit upp frågan i riksdagsgruppen och fått ett positivt svar. När det gäller stämmobeslut så har vi ett från Åre att vi ska verka för en översyn av FRA-lagen och det har vi också fått genom. Eftersom den granskning som har skett gjordes i ett så tidigt skede att FRA knappt hade påbörjat signalspaning med den nya tekniken så blev resultatet därefter. Vi krävde då en ny utvärdering och det kommer det alltså att bli.

Jag är en av alla de tiotusentals som använder Slussen varje dag. Denna för dåtiden smarta trafiklösning har blivit en skamfläck för hela Stockholm. Tänk att på ett av stadens mest centrala lägen där tiotusentals människor passerar dagligen vill inte en normal restaurang eller affär etablera sig. Så illa är det och det har gått år efter år. Men, nu har äntligen beslut fattats och det var på tiden.

Visst blir det en aning ironiskt när en socialdemokrat säger om Moderaterna, “finns en risk när ett parti tar emot pengar från privata företag eller stiftelser. Det finns alltid en risk att man skapar hållhakar på politiker”. Hur var det nu med LO? Hur mycket pengar ger LO till Socialdemokraterna och snacka om hållhake!

Bakgrunden till Morgan Johanssons uttalande är att han har KU-anmält Beatrice Ask för att hon har sagt att “Moderaterna har inte tagit emot bidrag från juridiska personer från att vi ingick regering 1976”. Johansson hävdar att det inte är sagt och har därför anmält Ask till konstitutionsutskottet.

Men hur tänkte han då? Beatrice Ask har knappast uttalat sig om Moderaternas interna bidragsmottagande som justitieminister, utan som vice partiordförande i Moderaterna. Och såvitt jag vet så kan inte KU granska vad en vice partiledare säger, det ligger helt enkelt utanför KU:s mandat. Det borde Morgan Johansson förstå, förra mandatperioden var han ledamot i just KU.

I sak tycker jag att både Socialdemokraterna och Moderaterna borde redovisa var de får sina pengar ifrån, precis på samma sätt som Centerpartiet gör. Inte så att varje småsumma ska redovisas, det vore att röja vem som är medlem i vilket parti och det ska vara hemligt, utan jag menar att bidrag från företag eller större bidrag från privatpersoner borde redovisas. På samma sätt bör pengar redovisas även om de kommer från ett företag till en stiftelse och sedan vidare till partiet.

Om man ger sig på en person så bör man ha bra på fötterna. Kristdemokrater är normalt ordentliga och försiktiga. De kritiserar sällan andra inom alliansen, de är snarare mer benägna att kritisera internt, även om det för tillfället har lugnat sig för Göran Hägglund.

En som inte tycker att det är viktigt att hålla sig till fakta är den kristdemokratiska riksdagsledamoten Roland Utbult. Han är tydligen själv musiker, kristen sångare (inte riktigt vad jag lyssnar på), och har fått sitt partis förtroende att vara ersättare i några utskott, bl.a. kulturutskottet. Nu har han valt att ge sig på Annie Lööf på ett sätt som han borde få skämmas över.

Det börjar med att han blandar ihop nedladdning med fildelning. Det är tyvärr inte sällsynt att det sker, men det blir inte mer acceptabelt för det. Nedladdning är när man laddar ner någonting utan att samtidigt tillgängliggöra för andra, medan fildelning normalt innebär att man både laddar ner och laddar upp. Centerpartiet har sedan upphovsrättslagen ändrades 2004 sagt att nedladdning av upphovsrättsskyddat material för privat bruk bör vara lagligt medan det ska förbli olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material för andra. Inte minst för att det är svårt för vem som helst att veta vad som är upphovsrättsskyddat och vad som inte är det, allt mer är utlagt på Internet för att spridas. Den politiken står fast.

Samtidigt har vi också sagt att dagens upphovsrättslagstiftning inte har hängt med i tiden. Den är från en tid då digitaliserade verk var något okänt.

“Dagens upphovsrätt riskerar att medföra att vi inte till fullo kan dra nytta av den nya tekniken. Centerpartiet tycker det att är viktigt att sluta se Internet som ett hot, som en världsomspännande kopieringsmaskin, och i stället se de möjligheter Internet ger, för såväl upphovsmän som användare. Därför vill Centerpartiet tillsätta en utredning som ska se över hur en ny upphovsrättslagstiftning bör se ut. Centerpartiet vill att utredningen särskilt ska belysa hur en lämplig balans skapas mellan användarnas och upphovsrättsinnehavarnas intressen. Utredningen bör även se över vilken rättsordning som främjar mesta möjliga kreativitet, skapande och innovation, samt hur ersättningssystemet till upphovsmän kan se ut i framtiden. Det måste ske på ett sätt som välkomnar ny teknik istället för att se den som ett hot, och som uppmärksammar dagens snabba teknikutveckling och nya marknadsmöjligheter.” Citerat från vår hemsida.

Om Roland Utbult tycker att dagens upphovsrättslagstiftning är alldeles utmärkt och fungerar felfritt så är han nog ganska ensam om det. Åtminstone har han inte sin partivän och minister Stefan Attefall på sin sida, så här skrev Attefall som då var gruppledare för Kd i riksdagen i ett pressmeddelande 2008: “Under åren har flera teknikskiften skett, ta till exempel radion, kassettbanden och videon för att bara nämna några. Upphovsrätten har alltid värnats tidigare och så måste det vara även fortsättningsvis. Samtidigt måste vi hitta praktiska lösningar vad gäller fildelning för privat bruk. En lösning kan vara en stimavgift på bredbandsabonnemangen. Den explosionsartade tekniska utvecklingen innebär nya möjligheter. Det är viktigt att ta tillvara dessa tekniska möjligheter, samtidigt får ingen förlora på utvecklingen. Idag ställs till stor del upphovsmakarna mot konsumenternas allt högre ställda förväntningar.”

Se där, Kristdemokraterna som parti kanske inte tycker att upphovsrätten fungerar så bra som Roland Utbult tycker. Verkar nästan som att hans egen parti sympatiserar mer med Centerpartiets syn på förändringsbehovet av upphovsrätten än med hans egna åsikter i frågan.

Vidare uppmanar denna Utbult Annie att läsa på om alliansens kulturpolitik och hänvisar till Kulturpropositionen “Tid för kultur”. Ja, den är från 2009 och vi har då liksom så många andra gånger kompromissat för att få ihop en fungerande allianspolitik och det kommer vi att göra även framöver (men Utbult kanske tillhör den Kd-falang som vill att de ska söka sig bort från allianssamarbetet?). Då 2009 satt Annie, då Johansson, i riksdagen medan Roland Utbult inte gjorde det. När propositionen skrevs var han fortfarande folkpartist, sedan bytte han tydligen parti för att öka sina chanser, vilket uppenbarligen var framgångsrikt.

Slutligen visar Utbult sin fullständiga okunskap när han skriver om att Annie som näringsminister skulle ändra upphovsrättslagstiftningen. För det första är det inte en minister som ändrar lagen, men värre är: Roland Utbult borde om han är så intresserad av upphovsrättslagstiftningen veta att det inte är en fråga som ligger på näringsdepartementet utan på justitiedepartementet. Det är alltså Beatrice Ask som är ansvarig för den immaterialrättsliga lagstiftningen och inte Annie Lööf!

Pinsamt Roland Utbult! Inte blir det bättre av att han kallar Annie för populist. Har han sagt samma sak till Stefan Attefall?

Igår kom det en undersökning från Statens väg och transportforskningsinstitut som har gett rubriken “Rattfulla får lägre straff” i flera medier. Det är givetvis en allvarlig signal, men samtidigt bör man vara lite försiktig och också kritisk till själva undersökningen. Detta har bl.a. Dagens Juridik skrivit om.

Men frågan vad som är ett rimligt straff för en person som grovt rattfull kör ihjäl någon, t.ex. ett barn som cyklar i vägrenen, kvarstår. Det är ingen tvekan om att han (eller hon) minst ska dömas för grovt vållande till annans död, grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik, men kan det inte i de värsta fallen handla om en uppsåtsbedömning?

Den som kör grovt rattfull och har gjort det flera gånger förut, visar inte den personen en sådan likgiltighet inför andra människors liv och hälsa att det borde kunna vara fråga om ett eventuellt uppsåt, s.k. likgiltighetsuppsåt?

Redan 2004 motionerade jag om detta i riksdagen:

“Dagligen utspelar sig tragedier på våra vägar, varav en stor andel beror på alkoholpåverkade förare. Trots livsfaran för föraren och omgivningen, allmänhetens fördömande och risken för relativt hårda straff är berusade förare ett ständigt återkommande gissel. Likgiltigheten inför sina medmänniskors liv och hälsa är slående. Om det värsta skulle inträffa och den berusade föraren berövar annan livet borde denne, i fall av grovt rattfylleri, kunna dömas för dråp. Grunden för detta är att brottet bör leda till hårdare straff än vad som ryms inom vållande till annans död, samt att likgiltigheten nästan kan likställas med s k eventuellt uppsåt, vilket är det minsta som krävs för att idag kunna dömas för det uppsåtliga brottet dråp. Att berusad förare som berövar annan livet i fall av grovt rattfylleri bör kunna dömas för dråp bör ges regeringen till känna.”

Jag är inte lika säker idag som jag var 2004, åtminstone är det inte så enkelt som det verkar i min motion. Men tankarna kvarstår, borde inte en lastbilschafför som kör mot trafiken på motorvägen med 1,82 promille i blodet och dödar fem personer kunna dömas för dråp?

Detta hände den 19 oktober 2004 (tre veckor efter jag hade skrivit min motion till riksdagen).

Igår hade vi en lång diskussion på Centerpartiets riksdagsgrupp om Säpoarkivet med misstänkta Stasiagenter. Det var en bra diskussion och givetvis kändes det bra att riksdagsgruppen ställde sig bakom mitt förslag som jag skrev om redan för nästan två veckor sedan.

Det är givetvis också bra att justitieministern tänker bjuda in gruppledarna för en diskussion om hur större öppenhet kan skapas.

Nordiska rådets session hålls en gång varje höst och i år är det dags för Köpenhamn. Sitter nu i Folketingssalen och det är Nordiskt toppmöte på temat “De åpne nordiske samfund”. Samtliga nordiska statsministrar är på plats och har talat. Många har i debatten tagit upp händelserna i Oslo och på Utöya i somras och det tycks vara full enighet om det som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa direkt efter terrorattacken: “Hot mot vår demokrati och öppenhet ska mötas med mer demokrati och öppenhet”.

Själv är jag numera endast ersättare i Nordiska rådet (fick lämna NR:s presidium när jag blev vice ordförande i justitieutskottet, hinner inte sitta överallt), men eftersom Folkpartiet inte hade någon som kunde åka så får jag vara folkpartist och tjänstgör alltså på sessionen.

Som tillhörande Mittengruppen är det lite trist att sitta och titta på de fem nordiska statsministrarna. När vi träffades förra hösten i Reykjavik så var tillhörde två av fem statsministrar Mittengruppen, Danmarks Lars Lökke Rasmussen och Finlands Mari Kiviniemi. Nu är det ingen alls. Två tillhör konservativa gruppen (Reinfeldt och Katainen) och tre tillhör den socialdemokratiska gruppen (Thorning-Schmidt, Stoltenberg och Sigurdardottir).

De senaste dagarna har det varit en debatt om huruvida Säpos Stasiarkiv ska öppnas. Några av oppositionspartierna tycker det och det är också många enskilda ledamöter inom alliansen som har uttryckt detsamma. Socialdemokraterna har i dagarna sagt att de vill öppna, men med väldigt många restriktioner.

Jag tycker att frågan är svår. Man måste vara medveten om att de som finns i arkivet kommer att på olika sätt bli lidande av ett offentliggörande. Jag kan se löpsedeln på Expressen framför mig: “Hela listan på alla Stasispioner”.

Men får de inte skylla sig själv då? Svaret är säkert ja för många av dem. De valde att spionera för Stasi och jag skulle inte tycka synd om dem om det offentliggjordes även om det är länge sedan. Men för alla är inte svaret ja. Det lär finnas namn i arkivet på personer som överhuvudtaget inte kan förstå varför de finns med. De har pratat med någon som de litade på utan att veta att hon eller han var Stasispion. De kan också vara helt oskyldiga men det har funnits misstankar mot dem.

Man kan också fundera på om en person som inte är dömd för något ska straffas? För nog blir det ett straff på ålderns höst om det kommer ut att man medvetet eller omedvetet spionerat för Stasi. Borde det inte finnas en preskription även för den typen av straff? Frågan är svår. Offentlighet och öppenhet ska gälla som grundregel men ibland finns det skäl till inskränkningar.

Istället tycker jag att Sverige borde göra som Tyskland. Enligt vad jag har hört så var det inte ens en stor politisk fråga i Tyskland när det bestämdes att alla ska ha möjlighet att få ut vad som finns i Stasiarkivet om dem själva. Med andra ord, den som finns i arkivet ska ha möjlighet att få ut den informationen. Jag tycker att det är en rimlig lösning som Tyskland har valt.

Nog ser det bra ut för Alliansen. Håkan Juholts popularitet är lägre än någon annan oppositionsledare har lyckats prestera någonsin medan statsminister Reinfeldt blir allt mer populär. Men, är det så säkert att “vi går mot ännu en valseger 2014” som Reinfeldt säger?

Det är klart att målsättningen är en ny valseger 2014. Alliansen ska åter få bilda majoritetsregering och Centerpartiet ska bli ett starkare parti inom alliansen. Men vi ska aldrig ta ut något i förskott. Opinionen förändras allt snabbare och en fråga kan vända upp och ner på allt.

Minns ni hur opinionsläget såg ut för fyra år sedan? Alliansen hade styrt i ett år och sjukförsäkringsfrågan hade dominerat debatten. Statsvetare dömde ut alliansen och sa att det inte fanns någon chans att det skulle bli omval 2010…. Sedan kom det en finanskris 2008 och opinionsläget vände. Skulle Mona Sahlin som statsminister kunna hantera en krisande ekonomi? Var det inte bättre att ha kvar Reinfeldt och Borg ändå?

Jag är helt enkelt trött på att höra på folk som tror att det går att förutsäga hur det ska gå. Ja, hur vädret ska se ut nästa vecka går väl att förutspå, men hur valresultatet ska bli om tre år? Nej, ingen kan veta vad som kommer att hända som kan vända upp och ner på allt.

Vi ska jobba på för att göra Sverige friare, grönare och tryggare. Varje dag. Utan tanke på oppositionens upp och nedgångar i opinionen och utan att ständigt tänka på vad som tillfälligt ger toppar i opinionsundersökningarna. Ingen har valt oss för att vi ska öka våra egna opinionssiffror, vi är valda för att förverkliga den politik som vi gick till val på.

Just nu pågår partiledardebatten i riksdagens kammare. Jag har suttit och lyssnat ett tag och ska tillbaka när det är Annies tur, men just nu blir det tv-sändning på kontoret istället.

Det är en ovanlig debatt. Det mediala intresset är enormt, det hänger journalister och fotografer i klasar utanför glasdörrarna i kammarfoajén. Det skulle kunna vara ett intresse för att de båda kvinnliga debattörerna, Annie Löof och Åsa Romson, gör sin första partiledardebatt i riksdagen. Det hade också kunnat vara hur Göran Hägglund ska klara sig nu när Kristdemokraterna har interna strider. Men icke.

Allt fokuseras på Håkan Juholt. Jag är inte förvånad. Det är klart att jag visste att det skulle bli så, men jag tycker ändå att det är tråkigt. Politiken, landets budget, är viktigare än Håkan Juholt, oavsett vad han har gjort eller inte har gjort.

Jag har inga synpunkter på mediadrevet, det har sin egen logik (om det finns någon logik), men det är uppenbart att politikens innehåll får stå tillbaka. Tyvärr drabbar det också vår nya partiledare Annie Lööf. Hade den här debatten varit “normal” så hade fokus bl.a. legat på hur hon sköter sig. Eftersom hon hittills gör en mycket bra debatt så är jag övertygad om att det skulle vara positivt, mycket positivt, för Centerpartiet. Men nu blir det inte så, Annie ska förmodligen vara glad över en notis om hur hon klarade sin debut.

När det gäller Juholt och hans hyresersättning så finns det mycket att säga, men jag nöjer mig med att notera att efter en genomgång (av personal på vårt kansli) så är inte reglerna så tydliga som jag först trodde. Det finns tydliga regler för om någon ledamot låter annan person bo i riksdagens lägenheter, men tydligen står det inte motsvarande när det gäller ledamots egen lägenhet som han eller hon får hyresersättning för. Jag kan tycka att samma regler borde gälla oavsett om det är riksdagens lägenhet som hyrs ut till ledamot eller om en ledamot får ersättning för egen lägenhet, men det står tydligen inte så i reglementet.

Själv har jag ett hus där även min familj bor och jag får ingen hyresersättning alls (istället får jag göra avdrag i deklarationen för dubbelt boende precis som andra som har dubbelt boende). Det beskedet fick jag redan för 7-8 år sedan och har aldrig ifrågasatt det (har väl sparat nästan en halv miljon av skattebetalarnas pengar mot om jag hade haft en lägenhet och fått hyresersättning…) och varför skulle jag göra det.

Jag är inte avundsjuk, varken på Socialdemokraterna eller Kristdemokraterna. Vilken röra!

Håkan Juholt går på som värsta Bagdad-Bob när han hävdar att han inte alls har fått backa från det skuggbudgetförslag som S-riksdagsgruppen sa nej till förra veckan. Enligt Tommy Waidelich fanns det inte ens något förslag i förra veckan. Men, är det inte konstigt då att Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Carina Moberg skrev i ett internt mejl: “?Vi har en budgetmotion som inte håller måttet, vare sig till form eller innehåll. Den måste helt enkelt skrivas om.”

I Kristdemokraterna är det om möjligt ännu rörigare. Göran Hägglund utmanas av Mats Odell och Marcus Birro hoppar upp som gubben ur lådan. Birro tar sedan tillbaka sin osannolika kandidatur men får ändå sparken från TV4:s Kvällsöppet. Något han kommenterar med: “De har betett sig skamligt, de är fega jävlar.” Nåja, han får säkert fortsätta som fotbollskommentator. Något som han också gör riktigt bra och där det är helt okej att vara Roma-partisk.

När det gäller kampen mellan den humoristiske, resultatinriktade och trevlige Göran Hägglund och den humorlöse, bittre och tidvis oförskämde Mats Odell så vill jag inte uttala mig om vem jag tycker ska leda Kristdemokraterna…. Det får de själva sköta. Men förmodligen kommer Leif Pagrotsky att skriva en debattartikel om varför de bör välja Odell.

Det händer verkligen mycket inom Centerpartiet just nu. I helgen som gick fick vi ny partiledare och en i stort ny partistyrelse. Idag var det dags för två nya ministrar och det blev precis som jag hade hoppats på.

Jag är verkligen glad över att Lena Ek kommer hem till den nationella politiken igen. Hon har gjort ett bra jobb i Europaparlamentet, men hur duktig man än är i Bryssel så får man inte speciellt mycket uppmärksamhet här hemma. Lena kommer att bli en alldeles utmärkt miljöminister. Hon är dessutom nästan halvskåning. Hon är visserligen född i Småland och bor i Östergötland, men hon läste juridik i Lund och undervisade sedan under några år. Hon har även varit lundaspexare och bostadsombudsman på AF. Hennes kontakt med Lund är fortfarande så bra att när hon hade sin 50-årsfest för några år sedan så hade hon den på AF i Lund.

Att vår nya partiledare Annie Lööf skulle bli minister var självklart och hon valde att ta över Maud Olofssons näringslivsministerpost. Dock utan energifrågorna som Anna-Karin Hatt tar över, samtidigt går de regionala tillväxtfrågorna den omvända vägen. Annie har också en del av sitt hjärta i Skåne och Lund. Även hon har läst juridik i Lund och bodde i Lund när hon kom in i riksdagen 2006. Annie har bara gått från klarhet till klarhet och även jag, som har jobbat nära henne i fem år, blir nästan förvånad över hur bra, mogen, klar och övertygande hon är hela tiden, i tv-program efter tv-program. Vi har fått en fantastiskt duktig partiledare och Sverige har fått en näringsminister som kommer att fylla Mauds rock ganska snabbt.

Utöver Annie och Lena så sitter Eskil och Anna-Karin kvar i regeringen och vi kan konstatera att det är fyra C-statsråd och de är alla fyra födda i Småland. För en skåning är det ändå okej, Lena och Annie har studerat juridik i Lund och Eskil utbildade sig till lantmästare på SLU i Alnarp.

I måndags var jag och besökte polisen i Halland angående bristen på häktesplatser. Det var ett intressant besökt och media var verkligen intresserade. Hallandsposten var kanske inte så oväntat, men att SVT, TV4 och SR Halland också kom visade hur viktig frågan är i Halland. Här lite från Hallandsnytt.

När en myndighet, i det här fallet Kriminalvården, sparar pengar genom en åtgärd som i sin tur skapar större kostnader för andra myndigheter så måste vi reagera. Rättsväsendet som helhet måste fungera och använda skattepengarna så effektivt som möjligt.

Min kollega Ola Johansson i samma fråga.

Som vanligt är alla som läser min blogg välkomna att komma med förslag på riksdagsmotioner. Det är snabba puckar som gäller, måste lämna in motionerna senast på fredag.

Oj vad trött jag är. En Centerpartistämma är ett fyradagars politikmaraton och både kropp och knopp är slut när man kommer hem. Det var intensiva men fantastiska dagar. Valet av Annie till vår nya partiledare, avtackningen av Maud, partistyrelsevalet, allianspartiledarnas besök och alla stämmobeslut såklart.

För min egen del så är det klart att valet till partistyrelsen blev stämmans höjdpunkt. Jag var med i valberedningens förslag, men under debatten så föreslogs ytterligare två personer och följaktligen blev det votering och rösträkning. Det var nervöst, men det visade sig att jag var nervös i onödan. Jag fick långt ifrån flest röster (Lena Ek hade alla ombuds röster!), men var inte heller ens nära att missa att bli vald. Vilken glädje när det var klart!

Ingen har väl missat att Centerpartiet har sin stämma i Åre. Vi börjar idag och håller på till på söndag. Över 500 ombud och mer än 1 100 personer totalt, med andra ord ett jättearrangemang. För första gången på länge är jag inte ombud på stämman, men givetvis är jag här ändå. Min huvudsakliga uppgift under helgen blir att debattera rättsliga frågor och vi i “kommitté fem” har vår debatt på söndag morgon. (Hade önskat en annat tid, det är partibankett på lördag kväll…)

Det mest spännande vid sidan om politiken blir givetvis valet av ny partiordförande. Att det blir Annie Lööf som väljs är klart, men det blir ändå spännande och en fantastisk upplevelse att få uppleva när en vän blir vald till partiordförande. Vid sidan av partiordförandevalet ser jag också fram emot partistyrelsevalet. Jag är föreslagen av valberedningen, men det blir säkert ytterligare personer som blir föreslagna och därmed blir det en sluten votering. Får erkänna att det blir nervöst att se hur “populär” jag är bland ombuden.

Det känns mycket märkligt, men nu har jag varit på riksdagens högtidliga öppnande för tionde gången. Jag påbörjar mitt tionde riksdagsår. Det är obegripligt vad tiden har gått fort. Jag minns så väl hur nervös jag var den första gången. Till och med för att säga “ja” när mitt namn ropades upp på uppropet.

Dagen har som vanligt varit upprop kl. 11, Storkyrkan kl. 12.30, öppnandet kl. 14 och nu ikväll är det konsert på Operan. Ska man sammanfatta talmannens, biskopens, kungens och statsministerns budskap under dagen så är det Norge 22/7, demokrati och öppenhet, ekonomisk oro i vår omvärld, samt tid för ansvar. Särskilt biskopens predikan om alla människors okränkbara värde var bra och tänkvärt. En del av predikan kändes som en direkt “passning” till Sverigedemokraterna. De verkade inte förstå det, åtminstone satt de kvar i kyrkan det här året.

Jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera min blogg, åtminstone i förhållande till för några år sedan. Jag ska försöka bättra mig. Allt handlar om tid. Jag är lite bättre på att twittra så följ mig gärna där med.

Imorgon åker hela justitieutskottet till Luxemburg och sedan fortsätter vi till Haag på tisdag. Eftersom det har varit populärt på senare tid att skriva “skandalartiklar” om riksdagsutskotts resor så tänkte jag att det är lika bra att berätta om resan här…

Vi åker hela utskottet och eftersom de flesta arbetande ersättare i utskottet är lika mycket närvarande som många ordinarie så får även dessa följa med. Totalt är vi 22 stycken som åker. Flyg t o r, buss mellan Luxemburg och Haag, hotellrum osv, så det skulle inte förvåna mig om resan går på uppemot 150 000 kr. Frågan är då om det är värt pengarna?

Varje utskott har en bestämd summa för alla mandatperiodens studieresor och konferenser. Generellt är det budgeterat så att pengarna ska räcka till en långresa (annan världsdel) och en kortresa (inom Europa). Detta är alltså vår Europaresa. Givetvis ska det finnas ett bra program för studieresan och jag kan försäkra att ingen resa som jag har varit på under mina snart nio år i riksdagen har varit någon semesterresa. Tvärtom. Det har nästan varit märkligt fullpackade program. Åker man till andra länder, nära eller långt borta, så vill man gärna se något mer utskottsrum, konferensrum och hotellrum. Vi har till och med tjatat på att det ska läggas in åtminstone någon tid för att se staden.

Vad ska justitieutskottet då göra i Luxemburg och Haag? I Luxemburg ska vi besöka EU-domstolen och Luxemburgs parlament, vi ska träffa deras justitieutskott och justitieminister. I Haag ska vi till Eurojust och Europol. Mycket relevanta studiebesök för justitieutskottet enligt mitt sätt att se det.

Fri tid? Visst, efter kl. 18 första kvällen och efter kl. 21 andra kvällen. Dessutom före kl. 9.15/8.45 på morgonen.

Undrar om någon kvällstidning vill skriva om den här resan…?

Val av partiordförande
Annie Lööf, Värnamo

Val av 1:e vice partiordförande
Anders W Jonsson, Hedesunda

Val av 2:e vice partiordförande
Anna-Karin Hatt, Stockholm

Val av tretton övriga ledamöter i partistyrelsen
Torbjörn Egerhag, Bor (ov)
Lena Ek, Valdemarsvik (ov)
Anders Åkesson, Kalmar (ov)
Muharrem Demirok, Linköping (ov)
Sofia Jarl, Dala-Floda (ov)
Mari-Louise Wernersson, Falkenberg (ov)
Abir Al-Sahlani, Stockholm (nv)
Fredrick Federley, Stockholm (nv)
Kristina Jonäng, Ljungskile (nv)
Johan Linander, Stora Rödde (nv)
Maria Söderberg, Krokom (nv)
Linda Ylivainio, Övertorneå (nv)
Per Åsling, Trångsviken (nv)

Val av två övriga ledamöter i verkställande utskottet
Lena Ek, Valdemarsvik (ov)
Mari-LouiseWernersson, Falkenberg (nv)

Den senaste tiden har jag haft en intern debatt med några andra centerpartister om den nya sjöfyllerilagen. Jag och sjöpolisen tycker att den fungerar medan de vill ta bort den. Bakgrunden till att jag har varit en av de som har drivit genom lagen är de dödsolyckor som skedde med snabba båtar och berusade förare för 3-4 somrar sedan och inte minst att vi har ett stämmobeslut om att det ska vara olagligt att köra båt berusad som vi tog för fyra år sedan. Att jag som rättspolitisk talesperson för Centerpartiet följer stämmobesluten borde vara självklart för alla.

Det skulle vara intressant att höra vad ni som följer min blogg tycker i frågan.

Här är SvD-debatten i tre steg.

Det tog inte ens ett år från valet 2010 tills alla de tre rödgröna partiernas fyra partiledare har slutat eller meddelat sin avgång. Att Miljöpartiets lyckosamma språkrörsduo har slutat beror på deras konstiga stadgar, men för Sahlin och Ohly var det en direkt konsekvens av dåliga valresultat (det samma kan sägas om Maud Olofsson, men jag är övertygad om att hon hade avgått under mandatperioden ändå).

Att Lars Ohly för eller senare skulle meddela att han inte ställer upp för omval var väntat. Mycket starka motkandidater hade redan meddelat att de skulle ställa upp mot honom. Att han i det läget skulle riskera att förlora en omröstning och därmed mer eller mindre sparkas ut var osannolikt.

Av de tre som nu har meddelat sitt intresse av ordförandeskapet så har jag mest erfarenhet av Jonas Sjöstedt. Jag måste tyvärr säga att han är väldigt duktig. Tror att han skulle kunna lyfta partiet, men om han är tillräckligt populär internt vet jag inte. Hans Linde och Ulla Andersson är också bra kandidater och ytterligare personer som Josefin Brink och Rossana Dinamarca kan tillkomma.

Måste säga att det är fem bra kandidater och det är intressant att de bästa vill ställa upp både i Centerpartiets och Vänsterpartiets val av ny partiordförande. Det kan ju jämföras med Socialdemokraternas två senaste partiordförandeval…

Vem Vänsterpartiet i slutändan väljer är upp till deras medlemmar eller kongressombud (vet inte hur processen går till). Jag har svårt att se någon större ideologisk skillnad mellan de tre kandidater som nu har sagt att de kandiderar. Tror inte heller att det är ny politisk inriktning som Vänsterpartiet behöver i första hand (även om de har fundamentalt fel politik, så är det den politik som de har) utan en partiordförande och partiledning som är bättre på att marknadsföra och förklara de politiska visionerna.

Utan att behöva avslöja någon speciellt väl bevarad hemlighet så är det ofta så i våra budgetförhandlingar att det är olika fackdepartement mot finansdepartementet. De olika departementen har många förslag som kostar pengar och finansen säger nej till det mesta. Det betyder i vårt fall med alliansen att det snarare blir strid mellan olika departement, än mellan partierna, t.ex. när det gäller rättsfrågorna så är det mellan M-ledda JuDep och M-ledda FiDep. Av det jag har upplevt och hört från den förra S-regeringen så var det precis samma sak då även om det var en enpartiregering.

Svensk ekonomi har gått förträffligt det senaste året och när vi diskuterade 2012 års statsbudget före sommaren så hade vi goda förhoppningar om att det skulle finnas utrymme för viktiga reformer, både vad gäller kostnader och olika skattelättnader. Visst fanns Grekland som ett orosmoment, men det var ändå inget stort hot mot Sverige.

Nu har sommaren snart gått och himlen är lite mörkare. Greklandsoron har spridits till Spanien och Italien vars ekonomi påverkar oss i Sverige mycket mer än Grekland. USA har fått sänkt kreditvärderingsbetyg, oavsett vad Obama tycker om det, och börserna faller. Det är alltså en helt annan situation än före sommaren.

Nu är jag övertygad om att det kommer att bli mycket stramare tyglar i budgetförhandlingarna. Vi ska träffas i Centerpartiets riksdagsgrupp senare i augusti och då får vi FiDep-prognosen presenterad. Det blir snarare till att plocka bort tidigare prioriterade förhandlingsbud än att lägga till nya önskemål, som ju är så mycket trevligare.

“Nu ska man väl få se 90 minuter” skämtade vi före matchen (förra året avbröts en MFF-hemmamatch pga regn och för ett par månader så gjorde en eller några huliganer så att MFF-HIF bröts). Men, det blev 11 minuter, sedan var det dags igen. Malmö FF hade inlett oerhört bra och 1-0 av Rexhepi var välförtjänt, men det fanns tydligen någon eller några som inte tyckte att matchen skulle få fortsätta.

Knallskott smällde av och en kameraman blev skadad. Vi hörde direkt att smällarna kom från Djurgårdsklackens sida, men vi såg också att de pekade uppåt mot någon på läktaren ovanför. Domaren Martin Hansson bröt matchen och efter ca tjugo minuter kom beslutet att matchen bröts. Jag tycker nog att matchen skulle ha kunnat spelas färdig, men jag förstår beslutet att bryta.

Vem som är skyldig tycks ingen veta ännu, men polisen säger att knallskotten kom från djurgårdsklacken. Det skulle betyda 3-0 och tre poäng till MFF, men jag hade mycket hellre sett 90 min fin fotboll, det är därför man åker dit. För fotbollsfesten som vi ännu en gång blev bestulna på.

Jag har blivit intervjuad av TT och åter sagt att vi behöver en förlängd tid för tillträdesförbudet (tre eller kanske fem år) och att det ska kunna kombineras med anmälningsplikt, men samtidigt är det inget som jag tror skulle ha stoppat knallskotten som kastades in idag. De är ganska få som har tillträdesförbud och det är sannolikt ingen med tillträdesförbud som smugglade in och kastade knallskotten. Bättre visitering tror jag inte heller skulle hjälpa, knallskotten är så små att de är lätta att ta in gömda i kläderna. Det känns ändå tveksamt att polisen och säkerhetsansvariga i klubbarna valde att lätta på säkerhetskontrollen för DIF-risksupportrar för att få igång matchen i tid. Det hade varit bättre att starta matchen lite senare.

Nu hoppas jag att alla de som har sett något hjälper polisen att få tag på den eller de som kastade knallskotten. De ska inte få komma in igen, de ska dömas för misshandel eller vilket brott som de har begått och de kan förvänta sig dryga skadestånd till båda klubbarna.

Som alla andra har jag följt de förskräckliga händelserna i Norge sedan i fredags och här är några snabba reflektioner. Först bomben som i sig var obegriplig och sedan massmordet på Utöya som nästan är för hemskt för att ta in, för att förstå. Hur kan en person skjuta ihjäl oskyldiga människor på det sättet? Hur fungerar en människas hjärna så att alla spärrar är borta? Hur kan han ha blivit så galen utan att visa det så att andra i hans närhet har märkt något?

Som tidigare ledamot i Nordiska rådet och ansvarig för utbyte mellan unga politiker från Norden och nordvästra Ryssland så har jag lärt känna flera unga norska socialdemokrater. Har kontakt med 5-6 stycken via Facebook. En av dem var på Utöya när idioten (vad ska man kalla honom…?) kom dit. Lyckligtvis överlevde hon, Stine Renate Håheim, och har sedan visat på en fantastisk styrka. Hennes svar i CNN är fantastiskt.

En annan ung socialdemokrat, Anna Ljunggren, som även hon är ledamot i Stortinget, hade varit på Utöya på torsdagen, men åkt därifrån innan massmordet. Gick genom alla norska S-vänner på Facebook och det var nervöst, men lyckligtvis hade alla gjort inlägg efter massmordet och jag kunde dra en lättnandes suck, alla de jag känner är i livet. Trots detta har jag gråtit många gånger när jag har följt nyhetsrapporteringen.

Det är ett angrepp på de som har dödats och skadats, det är ett angrepp på det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet, men det är också ett angrepp på demokratin. Centerpartiet och vårt ungdomsförbund har varit utsatta för vänsterextremister, särskilt i valrörelsen 2006, men ingen har tänkt på att någon galning skulle kunna gå så här långt. Det är ofattbart.

Hörde väldigt snabbt på Rapport om att det finns krav både från en folkpartist och socialdemokraten Berit Högman att polisen ska sluta att ta betalt för festivaler och av andra arrangörer av vinstdrivande arrangemang. Jag funderar på hur de tänker, ska vem som helst ha “fri dragningsrätt” på polisens tjänster för att i sin tur tjäna pengar på arrangemanget?

Jag kan verkligen hålla med om att det är fel när olika polismyndigheter runt om i landet använder lagarna och RPS rekommendationer på olika sätt. Just nu är det väldigt orättvist när vissa får betala hundratusentals kronor medan andra slipper att betala en krona. Men svaret borde vara att alla polismyndigheter (som kommer att bli en nationell myndighet inom några år) ska hantera reglerna lika istället för att ropa på att det ska vara gratis.

Ska det vara gratis måste polisen ha möjligheten att säga att de inte kan prioritera bevakning på den platsen vid det tillfället och därför får festivalen (eller vad det nu är) ställas in. Om polisen inte har den möjligheten så kan ett vinstdrivande företag/organisatör kräva polisens insatsen även om polisen egentligen har mycket högre prioriterade uppgifter att genomföra. Är det ett system som S (och kanske Fp) efterfrågar? Eller är det bara lite sommarpopulism för alla festivalbesökare?

Jag utgår från att Högman och hennes S-riksdagskollegor också tycker att festivalarrangörerna inte ska behöva betala för den kommunala extra sophämtningen heller, det borde väl tas över skattsedeln? Och hur ska de göra med alla ordningsvakter? En stor festival har säkert hundratals ordningsvakter, ska de betala för den säkerhetsåtgärden?

Polisen ska ställa upp med sina tjänster för samhällsnyttig verksamhet, det ligger i deras uppdrag. Men polisen kan inte tvingas att lägga sina resurser på att någon behöver hjälp med bevakningen när de anordnar arrangemang för att tjäna pengar. Den som ropar på gratis för alla får samtidigt beskriva vilka polisinsatser som ska prioriteras bort, annars har de ingen trovärdighet.

Vi i Centerpartiet står bakom ett samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen precis som Svenska Dagbladet skriver, men samtidigt lyssnar vi såklart på remissinstansernas åsikter. I höst kommer en proposition och tills dess ska vi knäcka frågan internt inom alliansen. Inte alldeles enkelt.

Just idag känns det lite trist att inte vara i Visby, men i övrigt är det mest skönt att slippa Almedalshysterin. Bättre att välja någon annan sommarvecka för ett gotlandsbesök. Dessutom har vi haft sammanträde med EU-nämnden och eftersom Fredrick Federley, som är vår ordinarie ledamot, är på ön så fick jag tjänstgöra. (Tydligen var det svårt att få folk att komma till EUN, S var en person kort hela mötet.)

Eftersom det är Centerpartiets dag i Almedalen idag så blir det ofrånkomligen ett fokus på partiledarfrågan. Några olika tidningar har ringt runt till våra partidistrikt och Svenska Dagbladet toppar med att Annie Johansson är den stora favoriten. Ingen överraskning för mig. Jag skulle våga påstå att frågan nu ligger hos henne själv. Vill hon ta över så kommer det att bli så, men när man vet vilket liv det innebär att vara partiledare så är det inte självklart för någon att hoppa på det tåget.

Aftonbladet kör en variant om att Centerpartiets väljare tvekar mest på alliansen. De hade uppenbarligen beställt en undersökning och var tvungen att få fram något resultat. För tittar man närmre på siffrorna så ser man att hela 25 procent av Moderaternas väljare tycker att M inte ska ingå i något politiskt block, medan 21 procent av Centerpartiets väljare har samma åsikt. Tittar man på frågan om blockpolitik generellt är bra eller dåligt så svarar 28 procent av våra väljare att det är dåligt medan hela 40 procent av Kristdemokraternas väljare säger samma sak.

Gör man en jämförelse med, låt oss säga, tio år gamla undersökningar om blockpolitiken så är Centerpartiet och våra väljare de som har ändrat sin syn mest i positiv riktning. När Maud Olofsson tog över för tio år sedan så tror jag att minst hälften av våra väljare skulle ha svarat att vi inte skulle ingå i något block och att blockpolitik generellt skulle vara något negativt.

Början av juli betyder Almedalen för de flesta riksdagsledamöter, men jag gör som jag brukar och struntar i hela veckan och umgås med mina barn istället (undantaget var förra året då jag var där, det var trevligt, men inget som jag inte kan vara utan).

Jag har tänkt att juli ska bli mer eller mindre en ledig månad. Åtminstone ledig från politik. I övrigt blir det att måla om vårt sovrum, Astrid Lindgrens Värld, umgås med vänner osv. Någon gång emellanåt kommer jag säkert att blogga lite, men förvänta er inte några täta inlägg. Vilket jag inte har haft de senaste månaderna ändå, har blivit mycket mer facebook och twitter istället.

Ha en underbar sommar!

Just nu är jag i Manila på Filippinerna på Liberal Internationals kongress. Känns väldigt konstigt att sitta på ett telefonmöte här och höra att Maud Olofsson inte ställer upp för omval vid vår stämma i Åre i september. Maud har gjort ett fantastiskt jobb i över tio år men det förvånar mig inte egentligen att hon nu väljer att avgå. Jag var ganska övertygad om att hon inte tänkte sitta kvar över 2014 års val och då vet hon bäst av alla att en ny partiledare behöver en tid på sig för att bli känd innan det är dags för nästa val.

Det känns bra att vi har så många bra personer som kan ta över. Jag vet ännu inte vem som kandiderar så jag tänker inte nämna någon här, men jag skulle inte bli överraskad om det blir ännu en kvinnlig partiledare.

Idag har jag och Centerpartiets Europaparlamentariker Lena Ek en debattartikel i GP om det danska förslaget på gränskontroller.

Är också med i Svenska Dagbladet idag om Vänsterpartiets krav på “sanningskommission”. Gillar citatet: “Det känns inte relevant att tillsätta en statlig utredning för att reda ut skvaller”.

Igår på Agenda i SVT så var det en diskussion mellan Johan Pehrson (Fp) och Susanne Eberstein (S) om att ändra meddelarskyddet så att poliser inte kan läcka till media under förundersökningens gång. Det är en svår fråga, att inskränka meddelarskyddet ska vi inte göra om det inte är absolut nödvändigt, men å andra sidan är det mycket besvärande om någon går fri pga att läckor förstört förundersökningen.

På tal om läckor så är uppenbarligen inte riksdagen bättre själv. Någon eller några ledamöter i Konstitutionsutskottet har också läckt under helgen. Dessutom felaktigheter enligt vad jag har hört.

Sveriges Radio hade igår morse ingående rapportering om vilken kritik som KU ger olika ministrar och regeringen, framförallt gällde det landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Det märkliga är att ingen ännu kan säga vilken kritik som ges eller vad KU kommit fram till eftersom det inte finns något beslut! Imorgon tisdag ska KU slutjustera sitt granskningsbetänkande och fram tills dess har alla partier rätt att ändra sig. Hur det då kan rapporteras att “Landsbygdsminister Eskil Erlandsson kritiseras av ett enigt konstitutionsutskott” är obegripligt.

Svaret är att någon eller några från oppositionen har pratat med media i förväg (KU ska ha presskonferens på tisdag eftermiddag) och dessutom lurat journalisten/journalisterna. Dels har han/hon/de påstått att det finns ett beslut och dels är det felaktiga uppgifter som har spridits.

Nu sätts bilden att bl.a. mina partivänner Eskil och Åsa Torstensson får kritik av KU fastän det inte är sant. Högst irriterande!

Har bloggat på jämställd.se om sexism i sporten. Den här gången är det Kinas golfförbund som gör bort sig.

Ikväll var jag tidigt på Stadion i Malmö och var så nervös inför Skånederbyt och toppmatchen mellan mitt älskade Malmö FF och Helsingborg. Ikväll skulle vi visa vem som är Skånes bästa lag. Tyvärr fanns det idioter på läktaren som inte ville se på fotboll.

Jag är så ledsen, arg, förbannad. Ingen ska få förstöra fotbollen. Ingen ska få förstöra för mitt MFF på det här sättet. Idioten som sprang in på planen och knuffade till HIF:s målvakt Pär Hansson kan dömas till fängelse i upp till sex månader.Utan att lägga mig i den rättsliga prövning som kommer, så skulle det verkligen behövas en riktig markering mot alla huliganer. Om de förstör fotbollen på det här sättet så blir det också ett riktigt kännbart straff.

Det samma gäller den som kastade in knallskottet i närheten av HIF-målvakten. Jag hoppas verkligen att det går att via bilder få fram vem det var som kastade det. Jag hoppas också att alla som stod i närheten och som verkligen älskar MFF kontaktar klubben eller polisen och berättar vem det var. Det finns uppgifter om att han är utpekad och jag hoppas att det är sant.

Vi som lagstiftare måste också ta i med hårdhandskarna och gå Fotbollsförbundet till mötes. Jag har redan tidigare förespråkat en anmälningsplikt för de som har tillträdesförbud, det måste genomföras.

Men jag måste också säga att jag är besviken på säkerheten inne på arenan. Jag och mina vänner såg under säkert 20-30 sekunder vad som höll på att hända. Först stod han upp på kanten till läktaren, sedan hoppade han ner bakom målet. Där försökte en vakt tafatt stoppa honom från att klättra över reklamskyltarna. Det fanns säkert tio andra matchvärdar och ordningsvakter inom tio meter, men ingen ingrepp. Sedan gick han 15-20 meter in på gräsmattan fram till Hansson, ingen polis, ordningsvakt eller någon annan sprang fram för att stoppa honom. Det var HIF-spelarna som reagerade snabbast för att skydda sin målvakt. Varför är det tätt med matchvärdar och ordningsvakter mellan läktaren och planen om de inte ska ingripa när någon är på väg in på planen?

Huliganer ska inte få förstöra fotbollen. Nu måste riksdag, regering, Svenska Fotbollsförbundet, utsatta klubbar och polisen sätta sig ner och snabbt komma fram till åtgärder. Alla måste ta sitt ansvar! Det går inte att peka finger åt andra och säga att de ska fixa det.

Skåne gick genom en lång, jobbig och kostsam process när Malmöhus Läns Landsting, Landstinget Kristianstads län och Malmö Stads sjukvårdsdel slogs samman till Region Skåne. Samtidigt fick Region Skåne ansvar för regional utveckling, den s.k. kulturpåsen, regional infrastrukturplanering osv från staten. 1998 bildades Region Skåne och nu är den f.d. försöksverksamheten permanent.

Skåne är en naturlig region, historia, språk (dialekt) och traditioner gör Skåne skånskt. Precis som alla andra delar av världen så förändras hela tiden vad som är skånskt, men är man skåning så är man alltid skåning oavsett var man bor.

Nu pågår regionaliseringen i övriga Sverige och av någon konstig anledning har framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna i Kronoberg kommit på att de vill bilda en region med Skåne istället för med övriga Småland. Mycket konstigt, Småland är också en naturlig region. Ska man göra nya påhitt så är ett Östra Götaland med smålandslänen, Östergötland och Blekinge mer naturligt. En inställning som Centerpartiet i Kronoberg delar.

Tyvärr har Socialdemokraterna i Skåne beslutat sig för att de vill ha en ny Region Sydsverige. De vill att Skåne ska gå in i ett nytt organisationsförändringsarbete för att samtidigt radera ut den skånska regionen. Argumentet är den högspecialiserade vården, men det kan aldrig vara ett tillräckligt argument i jämförelse med identiteten, Skåne och skåningar. Ska vi bli sydsvenskar?

Jag är nu mycket besviken på Moderaterna i Skåne att de säger ja till en sydsvensk storregion från 2018. De säger nej att bilda den redan 2014, men det skulle ändå vara omöjligt. De skånska moderaterna sviker Skåne på samma sätt som Socialdemokraterna, oerhört tråkigt.

Deras beslut förstör också för bildandet av en smålandsregion eller en Östra Götalandsregion i likhet med Västra Götaland. Hela regionbildandet stannar upp i södra och östra Götaland.

Jag kan tänka mig att Blekinge skulle få ingå i Region Skåne (eller kanske Region Skåneland) om de vill, men inte Kronoberg och halva Kalmar län. Det skulle bli dåligt för skåningarna och det skulle bli dåligt för möjligheten att få en stark region i östra delen av Götaland. Jag hoppas att alla skånska moderata och socialdemokratiska medlemmar protesterar mot vad deras regionledningar försöker driva genom.

Det finns poliser som begår brott. De ska straffas som alla andra och om de har begått något brott som inte är av mindre vikt så kommer de med all sannolikhet också att få sparken som polis. När jag pratar med andra poliser så har jag en känsla av att de är ännu hårdare mot sina kollegor som har begått brott än vad domstolarna är. Poliser vet att hela kåren svärtas ned av poliser som begår brott och därför reagerar de starkt.

Som vanligt tänker jag inte uttala mig om enskilda rättsfall, men jag måste säga att jag förvånas över andras förvåning att enbart 1 av 200 brottsanmälningar mot poliser leder till åtal och att det nu krävs en ny omorganisering.

Det görs väldigt många helt ogrundade anmälningar mot poliser. Ibland undrar man om folk inte vet att polisen faktiskt får vidtaga tvångsåtgärder mot enskilda och till och med använda våld i vissa fall. Trots att många anmälningar är nästan obegripliga så görs det ändå en seriös utredning av påståendena, men självklart läggs utredningen ner om det inte har begåtts något brott.

Jag sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse och har fått en allt bättre inblick i hanteringen av brottsutredningar mot anmälda poliser. Sedan den 1 januari har vi ett särskilt ansvar eftersom alla anmälningar mot poliser, åklagare och domare utreds av en självständig enhet under Rikspolischefen.

Den nya organisationen har bara funnits i fyra månader, så det är alldeles för tidigt att säga om den fungerar eller inte, men det fanns ju en anledning till att vi gjorde förändringen. Vi ville inte att poliser skulle göra internutredningar för nära de misstänkta poliserna och därför flyttades verksamheten från länspolismyndigheterna till Rikspolisstyrelsen som är en annan myndighet.

Att som Alhem m.fl. nu kräva en ny myndighet känns som förhastat. Låt den organisationsförändring som precis ha skett få komma igång ordentligt och sedan kan vi utvärdera den. Organisationsförändring på organisationsförändring ger aldrig några bra resultat.

Har gjort ett litet inlägg om “makten över tiden” på jämställd.se där jag bloggar då och då. Kommentera gärna där.

Sverigedemokraterna i allmänhet och min justitieutskottskollega Kent Ekeroth i synnerhet fortsätter att ta ut de främlingsfientliga populistsvängarna. Det senaste är att “förbjuda tiggeri” eftersom de “förstör gatubilden” och att tiggeriet “ett invandrarfenomen som vi importerat”.

Men inte ett enda ord om vad som är tiggeri. Hur ska gränsen dras? Om en gatumusikant med en hatt framför sig spelar för dålig musik, är han eller hon då en tiggare enligt Sverigedemokraternas definition? Är det pantomin om en tiggare sitter tillräckligt stilla?

Att de som tigger förmodligen är i behov av sociala insatser istället för bötesstraff som de ändå inte kan betala väljer också SD att bortse ifrån. Det försvårar ju deras populistiska bild av att tiggare är jobbiga människor som ska bestraffas och helst utvisas ur landet eftersom de förmodligen är utlänningar.

Det var ingen nyhet som överraskade mig: “Kameraövervakningen ökar“. Men bra att det uppmärksammas. På fem år har antalet tillstånd för kameraövervakning fördubblats. Samtidigt konstateras att “studier har inte entydigt kunnat ge belägg för minskad brottslighet”. Inte heller någon överraskning.

Redan 2008 kom Brottsförebyggande rådet med en rapport som visade att kameraövervakningen inte var effektiv. Det var till och med så att förbättrad belysning gav bättre effekt än kameraövervakning.

Att en stor del av bilderna är för dåliga för att kunna användas är faktiskt inte heller någon nyhet. Jag bloggade om det redan för tre år sedan.

Halv två på natten och jag orkar inte…. Så här får ni en länk till Ekot om den PNR-kompromiss som har gjorts. Har även en debattartikel i Sydsvenskan med Lena Ek.

Bra krönika i Svenska Dagbladet.

Under hot om ett sämre tillkännagivande från S, Mp, Sd och V så har tydligen alliansen gjort upp med S om att införa krav på handsfree i bilen och förbud mot att läsa eller skriva sms under körning.

Visst kan det vara fruktansvärt omdömeslöst att sms:a eller ens prata i mobil under körning, men kan vi inte kräva att bilförare ska klara av att göra den bedömningen?

Ska det även vara olagligt att mms:a, skicka mejl, läsa tidning, ändra radiostation, dricka kaffe, äta hamburgare, plocka upp nappen och så vidare. Det är omöjligt och orimligt att ha en lagstiftning som säger precis vad en förare får och inte får göra under körning. Dessutom borde det i så fall vara olika regler i storstadstrafiken, på motorväg och på grusvägen ute på landsbygden.

Det enda rimliga är som jag ser det att ställa krav på tillräcklig uppmärksamhet utifrån vad situationen kräver. Annars kan föraren dömas för vårdslöshet i trafik. I det långa loppet är jag övertygad om att krav på förarens ansvarstagande är trafiksäkeare än att staten ska berätta exakt vad man får och inte får.

Göran Persson var en mästare på att överraska när han utsåg personer till nya ministrar. Thomas Bodström, Lena Sommestad, Ann-Christin Nykvist, listan kan göras lång.

Nu tycks Håkan Juholt hänga på. För nog var den en riktig knall att Tommy Waidelich blir ekonomiskpolitisk talesperson!

Har blivit med Iphone, ska försöka göra lite fler korta inlägg. Dagens handlar om att det är bra att europeiska datatillsynsmannen kritiserar PNR-förslaget. Ger lite stöd för mig i mina diskussioner.

Norska Verdens Gang, en polsk tidning och The local (svenska nyheter på engelska) är några tidningar som uppmärksammade vår debatt.

På läktaren var det däremot nästan tomt. Tror att det satt en eller två personer utöver de skolklasser som kommer och går med jämna mellanrum.

Usch vad jag har blivit usel på att blogga den senaste tiden. Har haft dåligt med tid och dåligt med inspiration. Nu har jag dock bloggat på jämställd.se om att argumentet “alla andra” inte är något bra argument för varken tonåringar eller dagishämtande föräldrar. Läs och kommentera gärna där.

Och jag ska försöka skärpa mig och blogga nästan dagligen som jag gjorde förut.

Jag säger inte nej till all kameraövervakning, i t.ex. parkeringshus har det givit resultat. Även på skolor kan kameror förhindra skadegörelse och stölder på kvällar och helger. Däremot är jag mycket skeptisk till att elever ska vara kameraövervakade i skolkorridorerna hela tiden. Jag tror mer på närvaro av personal och andra vuxna än att kameraövervaka, på samma sätt som jag tror mer på synliga och tillgängliga poliser på stan än på att övervaka hela stadskärnor.

Det verkar dock inte som att alla liberaler har den liberala kompassen…

Jag och 16 andra centerpartister har idag en debattartikel om värnskatten på SvD:s Brännpunkt. Ett svar på 17 moderaters debattartikel häromdagen.

Nu äntligen har Hosni Mubarak sagt att han ska avgå! Det var givetvis en tidsfråga eftersom demonstrationerna inte skulle sluta, och därmed landet inte återgå till ett fungerande tillstånd, men det var ändå skönt att det kom nu och inte senare och eventuellt senare efter mer våldsamheter.

Egypten har lång väg kvar till demokrati, men detta är ett bra steg. Ett nödvändigt steg. Det är bara att önska att de som nu får ta över makten kan leda landet mot fria val och en hållbar konstitution.

Nästa fråga är vad som händer i länderna runt Egypten. Man ska inte glömma att Egypten är det största och mest inflytelserika av länderna i Nordafrika. Att Mubarak lämnar kommer att ge ny energi och kraft till de som försöker skapa demokrati i Algeriet, Marocko, kanske till och med Libyen.

Är ni kvällspigga så tycker jag att ni ska se Kvällsöppet på TV4 ikväll. Börjar kl. 22.40 och ska handla om livstidsstraffet och fängelsestraffet mer generellt. Jag är en av gästerna.

Blev idag uppringd angående Expressen-artikeln om “Myteri mot Maud“. Då hade jag inte läst artikeln och jag svarade att jag inte heller tänker säga något om vad vi har kommit fram till i eftervalsanalysen (som är klar).

Nu har jag läst artikeln och jag måste bara göra några kommentarer. Min första reaktion var: Vem har lurat Niklas Svensson och Expressen? Visst har vi kritik mot Maud och övriga partiledningen inklusive partistyrelsen, hur skulle vi kunna göra en analys efter ett val där vi i Centerpartiet var det parti som för tappade störst andel av våra väljare från valet före, utan att kritisera partiledningen? Vi kritiserar även riksdagsgruppen, hur kommunkretsar och distrikt jobba m.m. Vi tappade från 7,9 till 6,6, är det konstigt att det finns anledning till kritik?

Men vi kommer också med positiva omdömen och inte minst till Maud vars insats i slutdebatterna på tv var avgörande för att det dåliga valresultatet inte blev ännu sämre. Jag kan också berätta att vi har gjort mycket omfattande enkäter, intervjuer, samtal och det är oerhört få som tar upp partiledarbyte som något nödvändigt. Mycket få!

Jag kan inte berätta mer just nu, men alla som läser vår analys när den offentliggörs kommer ifrågasätta Expressens slutsatser. De kan väl beskrivas som att koka soppa på en spik.

I helgen meddelade Gudrun Schyman att hon avgår som talesperson (dvs partiledare) för Feministiskt Initiativ. Jag tycker att det är en tydlig signal på att hon inte längre tror på Fi som parti. De har inte lyckas lyfta på de 5-6 år som de har funnits och 0,4 procent i riksdagsvalet senast visar att deras koncept inte håller.

Gudrun Schyman älskar att synas och höras och jag skulle bli förvånad om hon inte har något nytt på gång. Inte ett nytt parti, det tror jag inte, utan snarare något annat feministiskt projekt utanför partipolitiken. I DN-intervjun säger hon att hon vill koncentrera sig på sina kommunalpolitiska uppdrag i hemkommunen. Hon (visst Fi, men det var i princip Gudrun Schyman som person) vann tre mandat i Simrishamns kommunfullmäktige, men att hon skulle nöja sig med att sitta i Simrishamn och besluta om förskoleplatser och cykelbanor tror jag inte på.

En opinionsundersökning i mängden, visst, men att det överhuvudtaget kommer en opinionsundersökning i Sverige som visar att Socialdemokraterna har stöd av färre än var fjärde väljare är sensationellt.

I dagens Skop som presenteras i bl.a. DN får Socialdemokraterna bara 24,4 procent! På något sätt förvånas ingen över att fallet fortsätter, men vi ska komma ihåg att Socialdemokraterna i årtioenden har haft halva eller nästan halva befolkningen bakom sig.

Någon kanske tänker att det var länge sedan, att det var långt före Mona Sahlins tid? Inte alls. De tre SCB-undersökningar som kom efter hon tog över partiledarskapet gav henne 45,0 (maj 07), 45,9 (nov 07) och 44, 7 (maj 08). På drygt 2,5 år har de alltså tappat från 44 till 24 procentenheter, det innebär ca 1,5 miljon röstberättigade som har ändrat sig från S till ett annat parti. Under samma period har Moderaterna vunnit över 13 procentenheter.

Just nu är alliansstödet starkt, men vi får aldrig glömma bort att förändringarna i opinionen går bara fortare och fortare. En ny starkare S-ledare, Jonas Sjöstedt som V-partiledare och Fridolin som ett av två Mp-språkrör kan förändra bilden på några månader.

Den kommande veckan kommer jag förmodligen att vara helt utan bloggkontakt. Imorgon åker vi med familjen till Kanarieöarna för en veckas sol och bad. Det ska bli så otroligt skönt att komma ifrån snöskottning, halka och tjocka overaller. Det är tydligen fler som tycker att Kanarieöarna lockar.

Folkpartiet gör idag ett utspel om att minska ränteavdragen och istället sänka kapitalinkomstskatten. Snacka om att hitta ett förslag som drabbar yngre, som ofta har större återstående lån för sina bostäder, och gynnar äldre, som ofta har mindre låneskuld och större eget kapital.

Visst kan det behövas ytterligare beslut som minskar risken för överhettning på bostadsmarknaden, men att lägga förslag som drabbar en generation och gynnar en annan generation är ogenomtänkt. Lyckligtvis tycks inte Folkpartiet få stöd från någon annan i alliansen.

Jag tycker att Kristdemokraternas analys är helt rätt. Men man måste lägga till problemet för alla de som har köpt bostad och har höga lån och samtidigt små marginaler. Försämrad möjlighet till ränteavdrag skulle direkt drabba dem.

Är man skådespelare om man spelar sig själv och har en replik som varar i max tio sekunder? Knappast. Jag lovar, jag ska inte trycka upp “skådespelare” på mina visitkort…:-)

Idag var det premiären av Hipp Hipp. Redan i våras var jag med och spelade in “Debatt” med Morgan Pålsson i Malmö. Det var en rolig dag och Jansson/Wester var trevliga och roliga att jobba med. En gammal kompis var/är produktionsledare för Hipp Hipp och när de skulle göra en debatt så fick jag vara med och spela mig själv. Där var även politiker från alla andra partier.

För er som missade programmet så finns det här.

Tack till alla som har läst min blogg under 2010. Jag försöker skriva och kommentera så mycket jag kan, men det är helt enkelt inte möjligt för mig att alltid hinna med i det kommentarstempo som några av er har. Just nu har jag dessutom valt att hålla mig lugn för att ladda batterierna.

Vill önska er alla ett gott slut på 2010 och ett Gott Nytt 2011!

Nu i eftermiddag är det den sista debatten och voteringen före juluppehållet. Imorgon bär det av ner till Skåne för lite välbehövlig vila och givetvis ett och annat härligt skånskt julbord.

Det är svårt att tro att det bara är tre dagar till julafton, men har man barn som varje morgon öppnar julkalendern så blir man ständigt påmind om hur många dagar det är kvar tills tomten kommer. Och tro det eller ej, alla julklappar är redan inhandlade.

Eftersom den trådlösa uppkopplingen fungerar uselt i sommarstugan (varför heter det inte vinterstuga på vintern…?) så kommer jag att hålla bloggandet och kommenterandet på en lägre nivå.

God Jul!

Gustav Fridolin säger att han hade svårt att bestämma sig för om han vill bli språkrör eller inte. Det tror jag inte det minsta på. Det hade han redan klart för sig 1998, 15 år gammal, när vi var ute och turnerade mellan gymnasieskolorna i Skåne.

En mer målinriktad 15-årig karriärist har jag aldrig träffat. På den tiden hette han dock Gustav Fridolin jr (tror att det är/var hans farfar som också hette Gustav Fridolin). Han imponerade redan då i debatterna och jag tror att han kommer att bli ett utmärkt språkrör. Har dock svårare att tro att han kan uppnå Maria Wetterstrands folklighet.

Han hade väl inte fått media på länge…. Men kul var det.

Hinner inte skriva så mycket om det, måste sova efter en galen dag.

Här har jag uttalat mig i TV4, ca 5,30 min in i inslaget.

Aftonbladet. GP

Sedan har det varit en del om Morgan Johanssons utspel om Säpo och signalspaning, som han sedan fick bakläxa på i sin riksdagsgrupp.

Idag har SCB:s opinionsundersökning för november kommit. I landet som helhet hamnar vi i Centerpartiet på 5,8 procent. En nedgång från valets 6,6 procent, men å andra sidan 1,2 procent högre än SCB:s majundersökning och högre än vad vissa andra opinionsundersökningar efter valet har visat.

SCB frågar samtidigt vilket som är “bästa parti” och då blir siffrorna lite annorlunda. Vi får endast 4,8 procent men det är faktiskt betydligt bättre än vi hade i majundersökningen. Mest anmärkningsvärd är skillnaden för Sverigedemokraterna. På frågan vem de skulle ha röstat på om det var val idag så fick SD 6,7 procent, men på frågan på vilket som är det bästa partiet så fick de endast 3,1 procent.

Resultatet på frågan “bästa parti” bryts även ner på valkretsnivå. För min del är det ett glädjande besked. I södra Skånes valkrets ökar vi från 3,3 procent till 5,6 procent. Det är precis det vi hade i valet. Men eftersom “bästa parti-siffran” för Centerpartiet är lägre än “skulle ha röstat på-siffran” så måste det ändå ses som en uppgång.

Det är klart att man reagerar när man hör ett sådant påstående, men nu när jag har gått genom vad det egentligen handlar om så är det åter igen en mycket märklig “skandalvinkling”.

Det var Dokument inifrån (som jag inte själv såg) som ikväll hade ett program om justitiedepartementets kontakter med USA. De lyckades blanda ihop två helt olika saker som inte hade med varandra att göra och när jag började leta efter info (journalister ringde och ville ha kommentarer) på svt.se så fanns där ingenting. Samma sak gällde SVT-text. De hade plötsligt plockat bort artiklarna när de insett hur fel det blivit.

Nu har det kommit en ny artikel med rubriken “Sverige lämnar information till USA utan att riksdagen får veta”. Det låter dramatiskt, men vad gäller egentligen?

Det är klart att riksdagen inte behandlar varje ärende där Sverige lämnar ut eller får information om misstänkta brott. Oavsett om det handlar om USA eller något annat land. Att vi har ett samarbete med andra länder är helt nödvändigt för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, men det ligger inom de lagar som riksdagen har stiftat. För så är det, riksdagen stiftar lag och går inte in i enskilda ärenden.

Bakgrunden till USA:s ambassads rapport, som nu har läckt ut, är förhandlingar kring det s.k. Visa Waiver-programmet. Det är det som gör att vi kan åka som turister till USA utan visum, det är ett program som 35 länder ingår i och det är inte det minsta hemligt. Deltagande i programmet förutsätter att vissa krav uppfylls avseende exempelvis dokumentsäkerhet, gränskontrollrutiner och avtal om informationsutbyte. När avtalet skulle omförhandlas så kom USA med nya krav. En typ av krav som departementstjänstemannen genast kunde säga att de var högst tveksamma om de skulle kunna accepteras politiskt.

De internationella överenskommelser som Sverige har med andra länder, om t.ex. informationsutbyte vid brottsmisstanke, följer de lagar vi har stiftat. Likaså måste riksdagen godkänna nya internationella överenskommelser om de förutsätter ny svensk lag, om befintlig lag ska ändras eller tas bort. Även andra överenskommelser av större vikt ska beslutas av riksdagen. I övriga typer av överenskommelser ska regeringen istället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelse ingås.

Har då riksdagen “inte fått veta” något om att Sverige lämnar ut information till USA inom Visa Waiver-programmet? Ja, journalisten hade t.ex. kunnat gå in på riksdagen.se och sökt på “Visa Waiver”. Man får 12 träffar, från riksmötet 98/99 (dock lite oklart vad det handlar om) till den 12 april i år. Då liksom de flesta träffarna så var det en fråga på EU-nämndens dagordning. Även vi i justitieutskottet har haft uppe Visa Waiver-programmet vid ett antal tillfällen. Så att riksdagen “inte fått veta” är helt enkelt fel.

Om det finns något mer att informera om? Det vet jag inte, men har redan ikväll varit i kontakt med justitiedepartementet och de kommer att informera justitieutskottet vid nästa tillfälle de kommer till utskottet (det är ändå ungefär varannan vecka).

Jag har egentligen velat göra om utseendet på min blogg i flera år, men det har bara inte blivit av. Alltid så mycket annat att göra, men nu ikväll så blev det äntligen av. Red train skulle bara bli en tillfällig lösning. Den varade nog i 3-4 år… Får se hur länge det dröjer tills jag ändrar igen.

På dagens Brännpunkt skriver Johan Axhamn, doktorand i civilrätt (immaterialrätt) vid Juridiska institutionen vid Stockholms Universitet, om “Tillsätt en utredning kring internetleverantörernas roll”.

Bland annat skriver Axhamn: “föreslår jag att det bör utredas om internetleverantörerna bör ges en ”uppsiktsplikt” liknande den som ges för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor”. Med andra ord ifrågasätts principen om mere conduit, dvs budbärarimmuniteten som gör att internetleverantörerna inte har något ansvar för vad de “skickar” på samma sätt som posten inte har något ansvar för vad som finns i breven.

Skulle internetleverantörerna göras ansvariga för innehållet så tvingas de att bli övervakare och sortera Internet. Vill vi det? Inte jag i vart fall. Skulle jag vilja att min Internetleverantör kontrollerar vad jag lägger ut här på min blogg och att de skulle ha ansvar för vad jag skriver? Det skulle vara en mycket olämplig väg att gå, det skulle bli en strypsnara runt hela Internet.

När det har begåtts ett brott så är det ingen tvekan om att domstol ska kunna ge ett föreläggande om t.ex. att en sida ska stängas ner, men fortfarande är det inte förmedlaren, Internetleverantören, som ska straffas.

Tittar på klippet från Mona Sahlins presskonferens där hon lämnade beskedet om sin avgång och konstaterar att hon snarast såg lättad ut. Jag tror att hon sover ganska gott ikväll. Hon har varit fruktansvärt pressad den senaste veckan, ja, de senaste två månaderna sedan valet. Ja, jag tror hon har varit pressad internt sedan dagen då hon tog över efter Göran Persson. Hon har aldrig haft det nödvändiga helhjärtade stödet inom partiet. Nu kan hon andas ut. Nu är det över. Nu är det upp till andra att lösa de problem som ligger framför Socialdemokraterna och som ser oerhört svårlösta ut.

Hon är en fighter och jag tror inte att hon har avgått helt på egen vilja. De senaste dagarna har hon säkert fått fler och fler mer eller mindre tydliga besked från ledande socialdemokrater att de inte har förtroende för henne. Det känns säkert tungt, hon är besviken, men ändå tror jag att hon känner att det ska bli skönt att för första gången på flera år kunna luta sig tillbaka och säga, idag tar jag ledigt.

Inte oväntat är det nu både socialdemokrater och politiska motståndare som höjer Mona Sahlin till skyarna. Plötsligt har hon varit så duktig och betydelsefull… Till och med Fredrik Reinfeldt (“betytt otroligt mycket för svensk politik”), Jan Björklund (“Hon hade kunnat modernisera svensk socialdemokrati. Det är ett självmål av partiet att avsätta henne”) och Jimmie Åkesson (“På ett personligt plan kan jag tycka att det är tråkigt”) beklagar hennes avgång. Vågar ingen säga vad de tycker? Kanske inte Maud Olofsson heller, men hon är åtminstone tyst… (jag har åtminstone inte sett någon kommentar från Maud där hon beklagar).

Vem ska då ta över? Spekulationerna är i full gång och det är hela havet stormar. Det finns en del helt orealistiska alternativ som SSU-ordf. Jytte Guteland som är alldeles för orutinerad, partisekreterare Ibrahim Baylan som är lika ansvarig för partiets förlustval som Mona Sahlin, och Thomas Östros som för bara några dagar sedan till och med var uträknad som deras ekonomiskpolitiska talesperson.

Några alternativ som har nämnts tror jag inte vill, som Margot Wallström (det skulle vara sämsta alternativet för alliansen), Ulrica Messing och Thomas Bodström. Andra äldre känns som orimliga föredettingar, Jan Eliasson, Anders Sundström, Pär Nuder, Jan Nygren, men alla tycks kunna vara aktuella i denna kri(s). Andra vill men är inte aktuella pga att de ligger för långt åt vänster, som min JuU-kollega Morgan Johansson och Metalls Stefan Löfven.

Skulle jag ge mitt tips på de fem hetaste kandidaterna så blir det:
1. Sven-Erik Österberg, respekterad i alla läger och därför en som kan ena partiet. Ingens favorit, men en kompromisslösning.
2. Mikael Damberg, står för en modernare socialdemokrati, skulle innebära ett stort steg åt höger.
3. Veronica Palm, om vänstersidan är starkast och det “krävs” en kvinna kan hon få stöd.
4. Ilija Batljan, ännu en Stockholmskandidat, mycket begåvad, men sitter inte i riksdagen.
5. Carin Jämtin, inte heller i riksdagen, men populär och var med i diskussionen redan när Sahlin valdes.

Det är lite som att dra tappen ur tunnan eller för den delen ketchupeffekten. Först vågar ingen kritisera och sedan när någon (SSU) börjar så kommer det först lite mer och sedan kommer mycket och sedan går det knappt att få stopp.

Det är riktigt svårt att se hur Mona Sahlin skulle reda ut sin situation och sitta kvar, hennes enda chans är att det inte finns någon annan som är mer lämpad och som dessutom vill utmana henne. Å andra sidan så är det naturligt att ett parti som har gjort sitt sämsta val någonsin och som i alla mätningar ser att partiledaren är ett sänke för partiet också byter partiledare.

Jag kan tycka att det är synd att den första kvinnliga partiledaren för S någonsin också blir den som sitter kortast tid på sin post någonsin. Ingen annan har suttit kortare än tio år, vilket Ingvar Carlsson gjorde. Av de kandidater som det spekuleras om skulle jag nog sätta en peng på Sven-Erik Österberg. Han är lugn, saklig och grå. Ingen partiledare som kommer att höja opinionssiffrorna till skyarna, men en person som kan samla partiet och hålla det över vattenytan tills det finns en yngre och bättre kandidat som kan ta över.

En sådan dag då jag springer från det ena till det andra och inte hinner blogga. Ska strax åka till Radiohuset för att debattera datalagringsdirektivet i Studio Ett mot en polis.

Jag har uttalat mig till bland annat TT idag, tyvärr visste TT-journalisten inte vem Biskop Brask var, så det blev lite fel. Men det har tydligen kommit en rättad version senare.

Men i övrigt känns det helt rätt så jag klipper in texten här istället för att skriva samma sak igen (vilket jag inte hinner):

“Centerpartiets Johan Linander, vice ordförande i riksdagens justitieutskott, tillhör dem som hela tiden har varit emot datalagringsdirektivet. Nu får han finna sig i att det ändå implementeras i Sverige.

– Det är ju som Biskop Bratt, härtill är jag nödd och tvungen. Vi har kommit till vägs ände. Vi vill inte men måste, säger han till TT.

– EU-kommissionen är ju på väg att få domstolen att fastställa bötesbelopp och viten, och vi kan ju inte motivera för svenska skattebetalare att vi ska betala tiotals miljoner kronor i böter till EU för att vi inte implementerar direktiv i tid. Det här är den bästa kompromissen som gick att få fram, säger Linander och syftar på att det bara blir sex månaders lagringstid.”

Det här är en så allvarlig fråga så att den är värd ett betydligt längre blogginlägg, men jag ska just iväg och hämta barnen.

Det är bra att det blir en utredning. All information måste fram. Tyvärr är det redan många som drar den ena efter den andra slutsatsen, men det tycker jag är alldeles för tidigt.

Måste också beklaga att Morgan Johansson som är ordförande i justitieutskottet försöker vinna politiska poänger på den här frågan. Hade jag varit socialdemokrat så hade jag varit mer försiktig. Det hela började år 2000 och då hade vi en socialdemokratisk regering. Vad visste dåvarande justitieministern? Vad visste dåvarande utrikesministern?

Har också hört av en journalist som ringde upp att Ohly och någon miljöpartist har KU-anmält regeringen. För vad förstår jag inte. Men hur kan de vara så säkra på att det är nuvarande regeringen som ska KU-anmälas?

Så typiskt att dra slutsatser som de överhuvudtaget inte kan dra i nuläget. För jag utgår att de inte har mer information än Chefsåklagare Tomas Lindstrand.

Läste på DN.se hur en opinionsanalytiker spekulerar i att S och Mp tillsammans skulle ha en möjlighet att utmana alliansen framåt 2014. Artikeln startar med en bild på Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Vad opinionsanalytikern, eller tidningen för den delen, missar är att den duon inte kommer att vara aktuell 2014. Maria Wetterstrand slutar redan nästa år som språkrör och att Mona Sahlin skulle överleva som partiledare fram till 2014 ser jag som osannolikt.

Med andra ord vet ingen hur ett oppositionssamarbete ser ut om några år. Det är ju inte ens säkert att en enda av de fyra nuvarande partiledarna i S, Mp och V sitter kvar. Jag skulle våga satsa en peng på att varken Mona, Maria, Peter eller Lars sitter i partiledarutfrågningarna i september 2014.

Om jag inte minns fel så skrev jag före valet att jag trodde att det rödgröna samarbetet skulle gå i graven i slutet av oktober….

De lyckades hålla ihop en dryg månad efter valet, men till min förvåning så la de gemensamt fram en budgetmotion innan de sa tack och adjö. Varför det? Varför valde de inte att skriva vars en budgetmotion? Tidsskäl är det enda rimliga skälet som jag kan komma på. Eller så är anledningen att samarbetet slutar just nu att de inte kan komma överens i Afghanistanfrågan.

För alliansens del är det klart negativt att deras rödgröna samarbete försvinner. Det har varit mycket lättare att möta ett alternativ än tre. Å andra sidan är det en fördel med den nuvarande parlamentariska situationen att de inte kommer att lägga fram gemensamma rödgröna motioner som Sverigedemokraterna vid tillfällen skulle kunna tänka sig att rösta för. Att regera i opposition är enklare med fyra splittrade oppositionspartier.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjlighet för alla i Norden att följa de nordiska ländernas public serviceutbud i TV.

Motivering

Möjligheten att kunna se TV från de övriga nordiska länderna är inte bara en angelägenhet för folk som bor i gränsbygder eller för språkliga minoriteter i respektive land. Det är frågan om att möjliggöra ett mångsidigt kulturutbyte mellan de nordiska länderna. Det borde vara en självklarhet att alla i Norden har möjlighet att följa de andra nordiska ländernas public serviceprogramutbud.

TV-samarbetet i Norden är viktigt för att stärka samhörigheten och den språkliga och kulturella gemenskapen. Det TV-samarbete som utvecklats genom åren mellan de nordiska public serviceföretagen fungerar relativt väl, även om det inte på långt när motsvarar de ambitiösa planer som formulerats genom åren. TV-tekniken utvecklas snabbt och i övergången till digitaltekniken erbjuder många nya möjligheter till ett breddat och utökat samarbete. Det har också visat sig att trots att alltmer material från TV-kanaler i de nordiska länderna är tillgängligt på Internet så är möjligheterna att se det från ett nordiskt grannland begränsade med hänvisning till upphovsrätten.

Eftersom public serviceföretagen finansierar sin verksamhet huvudsakligen med offentliga medel är det rimligt att utgå ifrån att mottagandet i grannländerna ska vara avgiftsfritt. En viktig utgångspunkt är att det skapas en gemensam nordisk public service hemmamarknad, där även grannlandstittandet ingår i den nationella TV-avgiften.

Johan Linander (C)
Erik A Eriksson (C)

Som vanligt efter budgetpropositionens överlämnande till riksdagen så sätter nu den allmänna motionsperioden igång. Jag har redan hunnit skriva några och fler kommer, men jag vill givetvis ha hjälp av alla er som läser min blogg.

Kom med förslag och idéer på motioner. Gärna med bakgrundsmaterial och källhänvisningar.

När TT före gudstjänsten i Storkyrkan frågade Jimmie Åkesson om hans folkdräkt så svarade han: “Det är ju en högtid i dag och jag ska träffa kungen och då vill jag visa respekt”.

Att visa respekt! Hur kan man överhuvudtaget tala om respekt när man inte förstår bättre än att i protest lämna kyrkan mitt under en predikan under gudstjänsten?

Jag tyckte att det var chockerande, jag tycker att det var pinsamt och jag tycker att alla de sverigedemokrater som gick ut borde skämmas.

Jag satt uppe på läktaren under gudstjänsten och det var de sverigedemokrater som satt på motsatta läktaren som började titta på varandra under biskop Eva Brunnes predikan. Hon talade om protester mot rasism och främlingsfientlighet, men inte om Sverigedemokraterna. Det är klart att alla förstår varför det nu är extra viktigt att stå upp för ett öppet samhälle, men det är enbart upp till sverigedemokraterna själva om de vill känna sig träffade av hennes predikan.

Först började de sverigedemokrater som satt på läktaren att gå ner för trappan, det hördes i hela kyrkan och då reagerade Åkesson och de andra sverigedemokraterna som satt på andra ställen. Jag tror att alla närvarande Sd:are gick ut förutom Richard Jomshof som satt kvar på läktaren (om jag såg rätt).

Oavsett om biskopen hade nämnt Sverigedemokraterna, vilket hon inte gjorde, så ska de givetvis inte lämna kyrkan under gudstjänsten. De hade kunnat protestera i efterhand. Det är obegripligt att de inte förstår att man inte reser sig upp framför kungen, statsministern och alla andra under biskopens predikan och högljutt marscherar ut i protest. Det handlar om vanligt sunt förnuft och minsta förståelse för vett och etikett.

Ska de lämna riksdagens kammare varje gång någon säger något som de inte tycker om så lär de få bra kondition.

Idag när Mona Sahlin var tjänstgörande ålderspresident (hon har suttit näst längst i riksdagen, men ålderspresidenten Per Westerberg var av naturliga skäl jävig) så satt jag till en början och retade mig på hennes härskartekniker. Hon uttalade Anna Kinberg Batras namn fel, med kort a istället för långt. Sedan kallade hon folkpartisten Eva Flyborg för Eva Flyberg och jag var övertygad om att det bara var ett sätt att trycka ner dem, en klassisk härskarteknik.

Men sedan när Sahlin uttalade nyvalde vice talman Susanne Ebersteins namn fel, “Eberstain” istället för “Eberstejn” (jag har fått uppleva hur viktigt det är för Susanne Eberstein att namnet uttalas rätt) så förstod jag att hon helt enkelt har svårt att läsa innantill och komma ihåg hur namn uttals. Inte blev det bättre när hon bad riksdagen att välja Lisbet Hagberg till tredje vice talman. Ledamöterna protesterade och Sahlin fick läsa innantill i sina papper och då klarade hon att säga Liselott Hagberg.

Jag är så trött på dessa mediaspekulationer om och i så fall hur mycket politiskt inflytande Sverigedemokraterna ska få i riksdagen. “Kommer ni att lyssna på dem?” “Kommer ni att bifalla deras motioner?” “Kommer SD att få något politiskt inflytande?”

Ja, vi kommer att lyssna på dem. Vi kan inte stänga öronen om de begär ordet i utskotten eller kammaren.
Nej, vi kommer inte att bifalla deras motioner, vi bifaller inte några motioner, inte ens våra egna (jag har fått bifall på en motion på åtta år).
Visst, SD kommer att få precis samma inflytande som andra småpartier i opposition, dvs inget alls.

Jag har tillhört det minsta oppositionspartiet i riksdagen, 2002-2006, vi hade obefintligt inflytande. Under den gångna mandatperioden har V och Mp varit två små oppositionspartier och de har inte haft något politiskt inflytande.

Varför tar media upp frågan om SD:s inflytande i riksdagen som om det skulle vara något onormalt om de inte får något inflytande? Senast idag på Agenda i SVT. Vi lyssnar även på Vänsterpartiet, men de får inget inflytande för det, men om man lyssnar på journalisternas påståenden så låter det som att vi vill utesluta SD på ett annorlunda sätt. Nej, inte alls, vi vill göra det så svårt som möjligt för alla andra partier och vi försöker få genom vår politik utan något annat partis inflytande.

Skillnaden den här mandatperioden är att vi inte har egen majoritet. Men behöver det betyda större inflytande för SD? Nej, inte mer än Mp och V som är i ungefär samma storlek.

På Agenda ville Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt att vi skulle ha en sjupartiöverenskommelse om flyktingpolitiken för att stänga ute Sverigedemokraterna. Men ursäkta! För det första, hur skulle V och SD någonsin kunna komma överens i en flyktingpolitisk fråga? Nej, just det. Med andra ord kan vi lägga fram en proposition utan att ge något femte parti inflytande, eftersom V och SD inte hamnar på samma sida så vinner alliansen. För det andra, snacka om jackpot för SD att kunna ha alla andra partier som motståndare om det skulle bli en sjupartiuppgörelse.

På fyra år kommer det att uppkomma tillfällen då de rödgröna är överens i en fråga och SD väljer att yrka bifall till det rödgröna förslaget. Frågan journalister ställer är hur många sådana förluster i riksdagen som Reinfeldt och Alliansregeringen kan tåla. Men är det någon som har ställt frågan hur många sådana “vinster” som de rödgröna kan tåla?

Jag hade helst sett en femklöver med alliansen och Mp, men eftersom Maria Wetterstrand tidigt slog dörren i ansiktet på oss så lär det inte bli någon sådan överenskommelse. Då får vi istället regera i minoritet. Omöjligt? Ovanligt? Osäkert? Hur kort är minnet? Socialdemokraterna har under årtionden regerat i minoritet. De räknade med att VPK och Moderaterna inte skulle komma överens och då fick de genom sitt förslag utan att ha förhandlat med någon annan. Skulle det vara mer troligt att V och SD kommer att komma överens?

Det är helt osannolikt. Som det ser ut har vi i alliansen missat egen majoritet i riksdagen med 16 rösters marginal. I Göteborg fattades det nio röster och i Värmland sju röster, totalt 16. Det känns bittert, mycket bittert.

Enligt DN.se så har vi i alliansen fler röster än de rödgröna plus Sd, men när jag själv räknar på val.se så är det en alliansförlust med 297 röster. 297 av 6 miljoner röster!

Dagens glädjeämne är att vår gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee, får sitta kvar. När Vänsterpartiet tog ett fast mandat från Socialdemokraterna i Dalarna så frigjordes ett utjämningsmandat från Vänsterpartiet som tillföll Centerpartiet. Det tog alltså C i Södermanland och mandatet gick till Roger.

Kryssen är nästan färdigräknade i min valkrets och jag vågar nu skriva att jag har blivit omvald som riksdagsledamot för Centerpartiet i södra Skånes valkrets. Det är med stor glädje och stolthet som jag tar mig an uppgiften att representera skåningarna i ytterligare fyra år.

Vi gjorde ett förhållandevis skapligt val i södra Skånes valkrets och tappade ca hundra röster. Eftersom vi har stor inflytning så blir det en procentuell nedgång från 6 % till 5,6 %. Det är också skönt att jag har kvar ett fast mandat nu när det ser ut som att utjämningsmandaten inte räcker till för att skapa ett proportionellt valresultat.

Jag hade två väldigt bra och aktiva kandidater bakom mig på listan och de gjorde bra personvalskampanjer. Men när det endast är 18 % av väljarna som kryssar överhuvudtaget (av Centerpartiets väljare i södra Skånes valkrets) så blir det givetvis svårt att nå upp över 8 %-spärren. Jag är för egen del ganska missnöjd med att jag bara fått 4 % kryss, men å andra sidan är det ingen som får stor andel kryss av kandidaterna från valkretsen. Två, Morgan Johansson (s) och Otto von Arnold (Kd), har fått större andel kryss än jag, men ingen av dem kommer över 5 % så det är väldigt svårt att nå över 8 %-spärren i min valkrets. Det gäller generellt i storstadsregionerna.

Just nu är det nervöst, jag vet att vi har fått ett mandat i min valkrets men kryssräkningen har inte ens påbörjats. Sitter istället och tittar på hur kryssen fördelas i andra valkretsar och i andra partier.

Just nu ser det ut som om miljöpartisten Karin Svensson Smith skulle få lämna riksdagen. Hon är etta på Mp:s valsedel i Malmö, men Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm håller på att kryssa sig förbi och ta det enda mandatet. 167 av 178 valdistrikt är räknade och Ferm har just nu 8,37 procent. Hon sitter säkert vid datorn och stirrar nervöst!

I Blekinge ser det ut som att Socialdemokraternas distriktsledning får sig en knäpp på näsan. Jag har hört att Björn Fries var föreslagen (kanske i medlemsomröstning, vet inte) som etta på deras valsedel, men blev nedflyttat till sista plats på valsedeln! Nu när drygt hälften av valdistrikten är räknade så har han över 8 procent kryss (8,81). För mig är det obegripligt att sossarna i Blekinge inte ville ha in honom, han lär bli en stark röst i deras riksdagsgrupp om han klarar krysspärren.

I Dalarna ser en Leif Lindström ut att kryssa ut min kollega i justitieutskottet Lena Olsson. Klart sedan tidigare är att både Lennart Sacrédeus (Kd) och Camilla Lindberg (Fp) åker ut eftersom de inte fått något mandat i valkretsen. Camilla Lindbergs FRA-motstånd gav alltså snarare en negativ effekt än en positiv bland väljarna. Inte riktigt så som många i bloggosfären tänkt…

En annan som åker ur riksdagen är Alice Åström, Vänsterpartiets vice partiordförande och en riktigt duktig politiker som tidigare har suttit i justitieutskottet, V fick inget mandat i Jönköpings län där Alice toppade listan.

Nu är det inte jag som sitter och förhandlar, men jag kan utan tvekan säga att jag skulle föredra en majoritetsregering med Miljöpartiet före en minoritetsregering. I Region Skåne har den så kallade femklövern, med de fyra allianspartierna och Mp, klarat sig bra. Visst finns det ett antal ganska svåra frågor som måste lösas, men jag tror att det skulle gå. Några andra alternativ finns inte som jag ser det.

Visst skulle det även gå att regera i minoritet, socialdemokraterna har bara haft minoritetsregeringar sedan 1968, men för stabilitetens skull är det att föredra en majoritetsregering. Det blir stökigt och osäkert att i varje fråga hoppas på att SD inte ska vara överens med S, Mp och V. Någon kanske tänker att det skulle vara helt osannolikt att SD och V skulle komma överens, men riktigt så fungerar det inte i riksdagen. När vi voterar så möts de två största partiernas/blockens förslag i en avgörande omröstning och i det läget skulle SD kunna rösta för ett rödgrönt förslag när deras eget förslag har förlorat. Det går inte att utesluta att Sverigedemokraterna skulle göra så bara för att ställa till med problem för alliansregeringen som inte vill diskutera en enda fråga med dem.

I större mer långsiktiga frågor som energipolitiken, skollag m.m. och i principiellt viktiga frågor som Afghanistaninsatsen skulle vi bli tvungna att söka aktivt stöd för breda uppgörelser. Något som i och för sig inte behöver vara negativt.

Personligen är jag nöjd med att vi har gjort ett förhållandevis bra val i min valkrets. Vi backar, men bara med 119 röster (vi fick över 12 000), så mandatet är stabilt. Om det blir jag som får fortsätta vet jag ännu inte, personrösterna har inte börjat räknas i min valkrets.

För Centerpartiet i Skåne är det mer dystert. Ljusglimtarna är Osby, där vi ökade från sex till sju mandat, samt Tomelilla och Båstad där vi ökade men inte fick nya mandat. I övrigt backade vi i alla kommuner. Extra ledsamt är det att vi åter åkte ur fullmäktige i Helsingborg och för första gången står utanför fullmäktige i Vellinge. I regionfullmäktige backade vi från nio till sju mandat. Vi blir också av med riksdagsmandatet i Skånes västra valkrets. Med andra ord var det en valvaka igår med låg stämning.

I riksdagen är det ett svårt parlamentariskt läge, men det är ingenting mot hur det ser ut i många kommuner. I en del kommuner ser det nästan omöjligt ut att få till ett majoritetsstyre, det kommer att krävas ett blocköverskridande samarbete och kanske även S plus M. Något som har testats i ett antal kommuner tidigare, men det brukar sluta med att missnöjespartier växer sig ännu starkare.

En reflektion som jag har gjort ikväll är hur vi går från att vara starkast på landsbygden till att vinna terräng i städerna. Det är utmärkt att vi lyckas attrahera nya väljargrupper i städerna, men det är ett misslyckande att vi inte lyckas behålla stödet på landsbygden när vi har haft ansvarig minister och genomfört väldigt mycket bra från näringslivspolitik och landsbygdsprogram till enskilda vägar och vargjakt. En utvärderingsgrupp kommer att tillsättas, vi ska titta både på vad vi har gjort som gett framgång och vad vi har gjort som har varit mindre lyckat.

Mona Sahlin vill bli statsminister. Hon vill bli statsminister så mycket att sanningen inte längre betyder något. Sent ikväll i TV4 fick Reinfeldt och Sahlin hålla ett tal till nationen om varför väljarna ska rösta på deras parti. Sahlin valde att dra till med en stor och mycket medveten lögn. För att rida vidare på de senaste dagarnas debatt om sjukförsäkringen påstod Sahlin att en cancersjuk döende kvinna inte skulle ha rätt till sjukersättning. Detta är lögn!

Så här sa Sahlin: “Jag ska berätta för er om Maria. Hon är en av 37 000 som har knuffats ut ur sjukförsäkringen under de här fyra åren. Den 14 december 2008 fick Maria värk i högersidan av kroppen. Hon fick beskedet att hon har obotlig lungcancer. Hon har ett par år kvar i livet. Maria skulle gärna jobba – men det är uteslutet. Så nu lever hon på socialbidrag – för med regeringens nya regler har hon inte rätt till sjukersättning. Jag är stolt över Sverige. Men över detta skäms jag. Under nästa mandatperiod vill de borgerliga utförsäkra ytterligare 40 000 sjuka.”

Jämför Sahlins påståenden med försäkringskassehandläggaren Farouk Medinas debattartikel den 3 september. Där skriver han bland annat: “De som är för sjuka för att överlämnas till Arbetsförmedlingen efter att dagarna med sjukpenning eller sjukersättning har tagit slut kan, beroende på sjukdomens svårighetsgrad, beviljas fortsatt sjukpenning med 80 procent, förlängd sjukpenning med 75 procent, eller permanent sjukersättning. Fortsatt- och förlängd sjukpenning beviljas till individer med en allvarlig sjukdom, en godkänd arbetsskada eller som riskerar en allvarlig försämring av hälsan. Exempel på allvarlig sjukdom kan vara tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar, sjukdomar som kräver transplantation av ett vitalt organ, samt andra allvarliga sjukdomar av liknande eller annan karaktär.”

Han skriver vidare: “Ingen blir utförsäkrad i välfärdsstaten Sverige. Nuvarande sjukförsäkring öppnar en bro till arbetsmarknaden, så att alla som har möjlighet/förutsättningar och motivation kan återgå till eget arbete och egen försörjning efter en långtidssjukskrivning. Och jag gör alltid en individuell bedömning i varje enskilt ärende, oavsett var i rehabiliteringskedjans fasta tidsgränser individen befinner sig i.”

Inte direkt så att Sahlins påståenden överensstämmer med verkligheten. Men i kampen om den egna politiska överlevnaden är väl allting tillåtet.

Det är politisk fight om vem som är arbetarpartiet, men att Centerpartiet är det enda företagarpartiet borde det inte vara något större tvivel om. De senaste dagarna har den ena efter den andra starka företagarpersonligheten uttalat sitt stöd för Centerpartiet som företagarpartiet.

Douglas Roos, från draknästet och nyheter24, Camilla Littorin, Förbundssekreterare Företagarförbundet, Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv och dessutom är C-ledda kommuner bäst på entreprenörskap. Så vill ni inte rösta på något arbetarparti utan ett parti som förstår att det är genom nya och växande företag som nya jobb skapas så rösta på Centerpartiet!

Ska jag vara helt ärlig så brukar jag inte tippa valresultaten speciellt bra, men jag ska trots allt göra ett försök. Så här tror jag att valet går (med mera):

Socialdemokraterna får 29,9 procent. Mona Sahlin räddas på valnatten av att de blir största parti i valet. Att de fortfarande är största parti säger även Sahlin i förlustintervjun runt midnatt. Efter några dagar ökar kritiken mot Sahlin till stormstyrka. De som var hennes betvivlare och kritiker när hon tog över efter Göran Persson kommer fram ur garderoben och leder styrkorna mot henne. Uttalandet om största parti tolkas som att Socialdemokraterna ska vara nöjda med 29,9 procent, vilket ett parti som aldrig varit mindre än 35 procent inte kan acceptera. Mona Sahlin meddelar sin avgång som partiordförande i slutet av oktober.

Moderaterna gör sitt bästa val sedan 1928 och stannar på 27,3 procent. Detta uppfattas märkligt nog som ett mindre bra resultat, de har ju haft betydligt högre i opinionsundersökningarna fram till valet. Men som vanligt får moderaterna lite sämre i valen än i opinionsundersökningarna. Fredrik Reinfeldt fortsätter att regera.

Centerpartiet överraskar ännu en gång och blir landets tredje största parti när förra valets resultat på 7,9 procent tangeras. Vi glada valstatistiker glädjs åt ökningen från 7,88 procent till 7,91 procent. Maud Olofsson lyckas framställa sig som valets stora vinnare trots att uppgången inte är sådär överväldigande, 0,03 procent…. Men med tanke på opinionsundersökningarna fram till valet så uppfattas 7,9 procent som en seger för partiet. Centerpartiet följer sin gamla trend att få högre i valresultat än i opinionsundersökningarna.

Miljöpartiet blir de som egentligen är valets stora vinnare. De får 7,8 procent, vilket ska jämföras med 5,2 procent i förra valet. Men eftersom de rödgröna inte vinner så blir det svårt för Eriksson och Wetterstrand att stå och jubla som valvinnare. De stöttar Mona Sahlin och säger på valnatten att det rödgröna samarbetet ska fortsätta i opposition, men när de inser att Sahlin kommer att falla och miljöpartisterna internt kritiserar samarbetet med Vänsterpartiet så blir det inget mer rödgrönt samarbete i riksdagen.

Folkpartiet är valets största förlorare vid sidan om socialdemokraterna. Trots en måttlig nedgång från 7,5 till 7,1 procent så framstår Fp som de stora förlorarna inom alliansen eftersom de har haft bättre opinionssiffror under den största delen av valrörelsen. De folkpartister som under valrörelsen talat med centerpartister som om vi skulle behöva stödröster för att klara riksdagsspärren står med byxorna nere. Det blir intern kritik inom Fp för att deras valrörelse blivit allt för mycket en enmansshow av Björklund och att Fp enbart blivit ett skolparti.

Kristdemokraterna får 6,4 procent. Det är visserligen en nedgång från 6,6 procent, men i jämförelse med relativt svaga opinionssiffror under stora delar av mandatperioden så känner sig kristdemokraterna som vinnare trots allt. Göran Hägglund sitter mycket starkt i sitt parti. Fördelningen av rösterna inom alliansen gör att ministerposterna fördelas på samma sätt som tidigare, men självklart blir det en del personförändringar.

Vänsterpartiet får 5,9 procent vilket är detsamma som förra valet, de fick då 5,85 procent. Lars Ohly är nöjd men hans kommentarer efter valet tolkas som att Vänsterpartiet hade kunnat få fler röster om det inte hade varit för det rödgröna samarbetet. Redan efter några veckor meddelar V:s nya riksdagsgrupp att de inte tänker ha ett tätt rödgrönt samarbete i riksdagen. Det betyder att hela det rödgröna samarbetet går i graven. Något som gammelsossarna är nöjda med, det var fel från början att ta Ohly i båten och han var också en av anledningarna till Socialdemokraternas usla valresultat.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. De får 4,8 procent och 19 mandat. Åkesson, Söder och de andra jublar hela valnatten. Först tror de att de har fått en vågmästarposition, men alliansens 48,7 procent räcker för en majoritet av mandaten eftersom övriga partier får 2,9 procent. Piratpartiet överraskar med att få långt mer än någon opinionsundersökning har visat, men 1,7 procent är långt från en plats i riksdagen. Feministiskt initiativ kommer upp i en procent och Gudrun Schyman lägger ner Fi i slutet av året.

Nu är det fredag kväll och bara en dag kvar att kampanja, sedan är det upp till svenska folket att bestämma hur riksdagen och alla region-, landstings- och kommunfullmäktige ska se ut de kommande fyra åren. Det har varit valkampanj nästan dag och natt den senaste månaden och det känns skönt att vi nästan är framme vid valdagen. Jag beklagar att jag inte hunnit skriva/kommentera/moderera bloggen lika flitigt de senaste veckorna som jag brukar göra.

Nu behöver jag sova för det är en tidig kampanjmorgon som gäller imorgon. Tror inte att jag hinner skriva något imorgon så jag vill här och nu, utan vidare argumentation, uppmana er att rösta på Centerpartiet i valet på söndag. Bor ni i min valkrets, södra Skåne, så får ni givetvis gärna kryssa mig i valet.

Jag har duktiga personer bakom mig på valsedeln och alla kryss behövs och även förstanamnet på valsedeln behöver kryssas. Tyvärr har jag redan hört en äldre dam som sa “jag tycker listan är bra som den är och därför kryssade jag inte”, men tycker man att valsedeln är bra som den är ska man alltså kryssa förstanamnet annars är man likgiltig för vem på valsedeln som ska väljas.