Hur ser egentligen startfältet ut i år då Eurovision Song Contest firar sjuttio år och Finland leder i oddsen?
Svenska Yles Eurovisionskommentator Eva Frantz har satt sig ner och lyssnat igenom alla 35 bidrag. Det blir mediokra ballader, rockrevansch och ganska många violiner – både fullträffar och bottennoteringar.
Första semifinalen – tisdag 12 maj
I den första semifinalen deltar Sverige och Finland. Bland annat Italien och Tyskland uppträder också där.
1. Moldavien: Satoshi – Viva, Moldova!
Poäng: 10/10 direkt!
Moldavien klarar sig bäst då de har glimten i ögat. Tänk nu bara på figurer som Epic Sax Guy eller Zdob si Zdub med sina spelmansvänner. Hiphopartisten Satoshi passar mer än väl in i det gänget.
En avsiktlig fjantig låttext blandas med rap och folkmusik. Det är medryckande, annorlunda och roligt. Allt jag kräver av ett Eurovisionbidrag.
2. Sverige: Felicia – My System
Poäng: 8/10
Artisten som vi först lärde känna som Fröken Snusk har lämnat dalahästarna och balaklavan hemma. Nu är siktet inställt på internationell succé.
Och visst, tack vare Felicia fortsätter Sverige göra det de är bäst på: leverera proffsigt framförd och slipad pop. Bra på alla sätt och vis, men inte superspännande.
3. Kroatien: Lelek – Andromeda
Poäng: 5/10
Gruppen Lelek tävlade redan 2025 i de kroatiska uttagningarna, men med facit i hand var det nog lika bra att deras medverkan i Eurovisionen blev av först i år. I fjol hade de nämligen kolliderat med lettiska Tautumeitas, en snarlik grupp med skönsjungande skogsrån.
Det här är suggestivt och förtrollande, men för att det ska övertyga måste sånginsatsen vara felfri och det är de tyvärr inte alltid.
Det som fungerar bäst i tävlingen är artister som gör sin grej utan publikfrieri eller någon ambition att passa in i Eurovisionsmallen
Eva Frantz om Serbiens bidrag
4. Grekland: Akylas – Ferto
Poäng: 7/10
Akylas marscherar kavat in på estraden längs med en stig som Käärijä, Baby Lasagna, Joost Klein och Tommy Cash har trampat upp för honom. Här har vi humor, knas, charm och en refräng som sätter sig på hjärnan efter tjugo sekunders lyssning.
Det är med andra ord bäddat för ofantliga mängder publikröster, men personligen tycker jag inte Ferto är ens närapå lika catchy som Cha cha cha eller Espresso Macchiato.
Men stort plus till Grekland som fortsätter att överraska med oväntade låtval.
5. Portugal: Bandidos do Cante – Rosa
Poäng: 6/10
I många år hade Portugal svårt att ta sig till final för att de stått fast vid att uppträda på portugisiska, och vägrat lockas in i paljettpop-fällan.
Nu har vinden vänt. Folksång och andra språk än engelska uppskattas i tävlingen, så nu fungerar den portugisiska strategin. Här får vi höra stillsam men innerlig stämsång, framförd av en grupp som gjort succé i hemlandet.
Kontrasten till det grekiska och georgiska bidraget kommer att gynna Portugal. Här är ett bidrag för den som värnar om ”riktig musik”.
Men lite tråkigt är det också.
6. Georgien: Bzikebi – On Replay
Poäng: 1/10
För herrans många år sedan vann den här trion Junior Eurovision utklädda till små getingar med en låt som hette Bzzz. När de nu gör comeback kunde låten lika gärna heta Zzzz, så själlöst är detta trallande.
Min enda poäng tilldelas sekvensen med traditionell polyfonisk sång vid en minut och femtio sekunder. Hade man byggt vidare på den idén hade det kunnat bli intressant, men nu valde man annorlunda.
Italien: Sal Da Vinci – Per Sempre Sì
Poäng: 8/10
Jag är djupt fascinerad av den italienska San Remo-festivalen, som de senaste åren sållat fram väldigt olika stjärnor som Måneskin, Mahmood eller Il Volo.
Detta år var det 56-åriga Sal da Vinci som tog hem segern med en låt som lika gärna kunde ha tävlat 1976 som 2026.
Oblygt nostalgisk italodisco från ett svunnet århundrade, jag kan inte bestämma mig för om det är charmigt eller sliskigt eller bäggedera.
Men strunt i det. Jag gillar.
Inte för att slarva bort Pete Parkkonen på något sätt, men i det här sammanhanget spelar han andrafiolen
Eva Frantz om Finlands bidrag
7. Finland: Linda Lampenius x Pete Parkkonen – Liekinheitin
Poäng: 9/10
Nog är det anmärkningsvärt att för andra året i rad har vi en finlandssvensk förhandsfavorit i Eurovisionen! Ja, inte för att slarva bort Pete Parkkonen på något sätt, men i det här sammanhanget spelar han andrafiolen (haha).
Det känns tryggt när dessa två är i farten. De är lugna, rutinerade och oerhört skickliga båda två. Att bidraget framförs på finska är ett bra val, speciellt som texten är lite larvig på sina ställen.
8. Montenegro: Tamara Živković – Nova Zora
Poäng: 7/10
Bara två gånger under sin Eurovisionshistoria har Montenegro lyckats ta sig till final, båda gångerna med manliga artister som sjöng smäktande balkanballader.
Jag skulle verkligen unna Tamara Živković att bli den första kvinnliga finalisten. Hon är cool, hon har en mäktig röst och ett feministiskt budskap och med rätt scenshow kan detta bli riktigt häftigt.
9. Estland: Vanilla Ninja – Too Epic To Be True
Poäng: 7/10
Vanilla Ninja återvänder till Eurovisionen, senast representerade de Schweiz år 2005. Det här är vuxna rockande damer, en artistkategori vi inte får se alltför ofta i tävlingen.
Jag måste medge att det här är årets stora växare för mig. När låten vann Eesti Laul tyckte jag den var en besvikelse efter fjolårets braksuccé Espresso Macchiato. Men jag har kommit att gilla låten allt mer. Damerna visar upp en lekfull värdighet på scenen, och även om låten inte är direkt episk lyssnar jag gärna från början till slut.
10. Israel: Noam Bettan – Michelle
Poäng: 7/10
Israel visar igen att de är ett musikland att räkna med. Efter två år av dramatiska ballader framförda av kvinnliga solister är det nu Noam Bettan som tar vid med en kärlekslåt där fransk chanson möter mizrahimusik.
Det är absolut ingen oäven låt och det skulle faktiskt vara intressant att veta vad publik och jury på riktigt tycker om den. Nu kommer ju sannolikt en stor del av poängen att ges på helt andra grunder än musiken.
Det här är inte på långa vägar det sämsta bidraget i år, men en kvinna omgiven av fyra dansare och en låt som handlar om eld – det har vi sett otaliga gånger
Eva Frantz om Tysklands bidrag
Tyskland: Sarah Engels – Fire
Poäng: 3/10
Tyskland har brukat ha det kämpigt i tävlingen, trots att intresset på hemmaplan är stort och antalet sökande till de tyska uttagningarna är enormt.
Det här är inte på långa vägar det sämsta bidraget i år, men en kvinna omgiven av fyra dansare och en låt som handlar om eld – det har vi sett otaliga gånger.
Främst dyker ju Cyperns makalösa Eleni Foureira och Fuego upp på näthinnan, och det är inte till Sarah Engels fördel. Dussinprodukt.
11. Belgien: Essyla – Dancing on the Ice
Poäng: 6/10
Belgien hittar ofta sina artister i talangjaktskoncept som X-factor eller The Voice. Därmed är artisterna relativt unga och duktiga sångare, dock med ganska lite erfarenhet av liveframträdanden.
Essyla är en intressant artist, och låten känns pigg och fräsch (speciellt om man jämför med Tyskland som uppträder strax innan).
Men kommer hennes erfarenhet och karisma att räcka till för att sälja in låten till publiken? I fjol blev det belgiskt magplask eftersom artisten Red Sebastian visade sig vara Rädd Sebastian framför kameran.
12. Litauen: Lion Ceccah – Sólo Quiero Más
Poäng: 2/10
Jaa. Jag har ingenting emot det underliga. Det är väl helt okej att vara täckt i glitter från topp till tå och dansa någon sorts robotdans samtidigt som man sjunger ett musikalmedley. You do you.
Men här hänger jag tyvärr inte med alls. Vad vill han förmedla egentligen? Och medan jag sitter och och är konfys över det som händer på scenen hinner låten gå in genom ena örat och ut genom andra och vips är det slut.
13. San Marino: Senhit – Superstar
Poäng: 1/10
Nä, nu löjlar ni er bara, San Marino. Lilleputtlandet ordnar år efter år en utdragen nationell tävling där tusentals hoppfulla artister från hela världen tror sig ha en chans att få en biljett till Eurovisionen.
Och efter en massa såsande och inbetalda deltagaravgifter blir det än en gång Senhit, landets allra första Eurovisionsartist, som ska tävla för tredje gången. Och av någon outgrundlig anledning släpar man in den avdankade 80-talsartisten Boy George också, som om det skulle göra något bättre.
Inget ont om Senhit, hon arbetar på. Men varför inte välja henne från första början och satsa pengarna på att få fram en bra låt i stället för att betala arvoden till udda sidekicks?
14. Polen: Alicja – Pray
Poäng: 2/10
Roligt att Alicja äntligen får en chans att stiga upp på scenen. Hon hör nämligen till de artister som redan var utsedda för ESC 2020, som ju ställdes in på grund av pandemin.
Låten börjar lovande med Alicjas djupa sångröst och orgelackompanjemang, men sedan skenar det i väg i alla möjliga riktningar.
Lite gospel, lite rap, lite lejonkungen. Här finns fragment av mycket som kunde ha blivit bra, men det blir för plottrigt och jag får inte grepp om låten alls.
15. Serbien: Lavina – Kraj Mene
Poäng: 5/10
Det glädjer mig att vi börjar ha renodlad rock i tävlingen igen, det har varit lite glest med den saken de senaste åren. Tyngst i år är Serbiens metallband Lavina. Vanligtvis gör de låtar på engelska, men nu vill de sjunga på serbiska för att det ska kännas riktigt autentiskt.
Det som fungerar bäst i tävlingen är artister som gör sin grej utan publikfrieri eller någon ambition att passa in i Eurovisionsmallen. Lavina bjuder på fullt ös och avgrundsvrål. Jag lyfter på hatten även om detta inte är min sorts musik.
När jag såg bidraget för första gången trodde jag att det var en ung Mikko Silvennoinen som dragit på sig Harry Styles gamla sprakdräkt
Eva Frantz om Norges bidrag
Andra semifinalen – torsdag 14 maj
I den andra semifinalen uppträder bland annat Frankrike, Storbritannien och värdlandet Österrike.
1. Bulgarien: Dara – Bangaranga
Poäng: 2/10
Det är kul att Bulgarien återvänder till tävlingen efter en paus, detta med popstjärnan Dara och en låt som snickrats ihop av bland annat låtskrivarlegenden Dimitris Kontopoulos.
Det är förvisso klämmigt, men mest repetitivt och tröttsamt. Men ryktet säger att man kommer att satsa stort på scenshowen, så kanske kommer jag att falla som en fura när det väl är dags? Bangarang! Rufio!
2. Azerbajdzjan: Jiva – Just Go
Poäng: 0/10
Ja, vad ska man ens säga? Jag hittar absolut ingenting att ta fasta på. En rutinerad sångerska sjunger en smäktande kärleksballad och så fort den tonat ut försvinner den från mitt minne.
Vill man sticka ut i tävlingen måste man göra mera avtryck än detta. Eller trodde hon att det var en tävling för hissmusik?
3. Rumänien: Alexandra Căpitănescu – Choke Me
Poäng: 5/10
Ett av årets mera kontroversiella bidrag. I hemlandet uppstod en diskussion om huruvida det är lämpligt med en låt som uppmuntrar till livsfarligt strypsex, men artisten själv har påpekat att det är fråga om metaforisk strypning, kärlek som är kvävande.
Jag störs personligen inte av tematiken, men nog av uttalet. Jag trodde länge att låten heten Show me, men det gör den då icke.
Ett fullt godkänt rockigt bidrag med en stentuff sångerska, men inte så mycket mer än det.
4. Luxemburg: Eva Marija – Mother Nature
Poäng: 8/10
Nåja, efter den stygga rockflickan kommer den snälla naturflickan med fiolen i högsta hugg. Det påstås faktiskt att artisten Eva Marija ville lära sig spela fiol efter att som liten ha sett norska Alexander Rybak på tv.
Luxemburg tävlar för tredje gången efter sin långa paus och även denna gång är artisten en ung kvinna. Det är något väldigt sympatiskt och okonstlat med Eva Marija, och trots att det krävt rätt många lyssningar har jag börjat tycka om bidraget.
5. Tjeckien: Daniel Zizka – Crossroads
Poäng: 4/10
Det finns inte speciellt mycket info att tillgå om denna unga manliga artist. Han är en nykomling men förutspås en lysande framtid som musiker. Kul för honom.
Men först ska han försöka överleva eldprovet: Eurovisonen. Jag misstänker att man här försökt åstadkomma något i stil med schweiziska Gjon’s Tears Eurovisonsbidrag, men låten hade behövt en mera kännspak hook för att göra ett riktigt avtryck. Jag är rädd att Daniel Zizka kommer att vara saligen bortglömd så fort nästa artist äntrar scenen.
Frankrike: Monroe – Regarde!
Poäng: 10/10
Att operapop är ett vinnande koncept i Eurovisionen är ett obestridligt faktum efter de senaste två åren. Nu vill den blott 17-åriga sångerskan Monroe försöka göra samma sak som Nemo och JJ och vinna tävlingen.
Och det kan hon mycket väl göra. Det här är en riktig käftsmäll till låt som verkligen inte sparar på krutet.
Hade det inte varit för att operalåtar vunnit de senaste åren och publiken kanske börjar bli lite mätt på poppiga sopraner hade jag utropat Frankrike till vinnare redan nu.
6. Armenien: Simón – Paloma Rumba
Poäng: 8/10 (om det är en bra dag)
Ifall någon börjar känna sig lite kvällstrött kommer här Armeniens Simón och sätter sprätt på kalaset. Här är tempot högt, kanske lite väl högt. Min aktivitetsklocka undrar om jag begett mig på en hurtig löprunda.
Jag har en ambivalent inställning till den här låten. Ibland tycker jag att den toppen, så bra med något fartfyllt och kul. Andra dagar hoppar jag raskt över den på spellistan och tänker ”nejnej, det där orkar jag med just nu”.
Men i alla fall väcker Paloma Rumba känslor hos mig och det kan inte sägas om alla årets bidrag.
7. Schweiz: Veronica Fusaro – Alice
Poäng: 9/10
Jag fattar att detta inte är allas tekopp, men det råkar vara min. Veronica Fusaro ser ut som den nördiga tjejen med pokerfejs och stora brillor som knappt märks i högstadiet, men plötsligt blommar ut som en cool och självsäker rockare.
Jag gillar old school-rock-kompet och sångerskans behagliga röst. Ingen vinnarkandidat, men en låt jag kommer att orka lyssna på också efter tävlingen.
8. Cypern: Antigoni – Jalla
Poäng: 8/10
Cypern kan man alltid lita på. De satsar fullt ut år efter år, men väntar ännu ivrigt på en första seger.
Antigoni har arbetat på ett sound som lyfter fram både hennes brittiska och cypriotiska påbrå men också bjuder på klanger från mellanöstern.
Helheten är lyckad! Den är utmanande utan att bli plumpt och Antigoni har karisma som får den segaste halloumin att bli dippsås.
Österrike: Cosmó – Tanzschein
Poäng: 3/10
Värdlandet Österrike bjuder upp till dans. Eller gör de? Jag sitter i alla fall kvar och surar i en knut för att låten faller så platt.
Den börjar lovande med en melodisk vers och jag börjar se fram emot en svängig refräng a la litauiska The Roops Discoteque (Amsterdam 2021). Och så blir det bara monoton pratsång i stället.
Plus för språkvalet dock!
9. Lettland: Atvara – Ēnā
Poäng: 6/10
Det här är en typ av bidrag som behövs i tävlingen: det sparsmakade men innerliga, en nätt sång helt enkelt.
Ofta riskerar de att drunkna i mängden bland spralligheter och drama, men de här enklare numren är viktiga för balansen. Och ibland skräller de, som till exempel Duncan Lawrence och Arcade.
Atvara skulle dock gynnas av en mera slipad scenshow, som lyfter fram henne och sången på bästa vis. I de lettiska uttagningarna blev det lite väl mörkt.
10. Danmark: Søren Torpegaard Lund – Før Vi Går Hjem
Poäng: 10/10
Äntlige vågar Danmark sig på sitt eget språk i tävlingen igen, trots att det senaste försöket misslyckades.
Det här är det bästa bidrag Danmark skickat till tävlingen på år och dar. Søren är skicklig och karismatisk, men låten främsta förtjänst är att den är snyggt hopsnickrad. Medan många andra bidrag känns som ett hopplock av många idéer, viljor och genrer (jag tittar på er nu Polen) disponerar Danmark sina tre minuter snyggt och sammanhängande.
Om inte Finland vinner kan jag gärna unna Søren pokalen.
11. Australien: Delta Goodrem – Eclipse
Poäng: 6/10
Nej nu tar vi till det grova artilleriet, resonerade Australien av allt att döma i år. Därför skickade de hit superstjärnan Delta Goodrem, som i hemlandet än känd både som sångerska och tv-profil.
Här snackar vi perfektion som nästan närmar sig Celine Dion-nivåer. Jurypoängen kommer att välla in, men frågan är hur långt det räcker.
För även om Delta Goodrem är omåttligt skicklig känns det här ganska gammalmodigt och ospännande. Inte ens en magisk artist kan lyfta en ljummen ballad.
12. Ukraina: LELÉKA – Ridnym
Poäng: 9/10
Ukraina är och förblir ett av de starkaste länderna i tävlingen och sedan kriget inleddes har de blivit ännu tuffare då de på olika sätt blandar ihop folkmusik med pop.
Leléka har en scennärvaro som påminner mig om Jamala (som vann ESC i Stockholm 2016), hon kan stå så gott som stilla i tre minuter men ändå förtrolla tittaren. I ett skede övergår hennes varma sångstil i något som nästan som en varningssiren och det blir väldigt effektfullt.
Måhända ingen vinnarkandidat den här gången, men en personlig favorit för mig.
Storbritannien: Look mum no computer – Eins, Zwei, Drei
Poäng: 4/10
Storbritannien återvänder till samma taktik som i början av millenniet: knas.
Look mum no computer är en populär Youtubeprofil som både musicerar och uppfinner grejer. Till exempel byggde han nyligen en manick som är violin och eldkastare samtidigt ifall Linda Lampenius skulle behöva en sådan i Wien. Snällt!
Det här är en smårolig låt som för mina tankar till gamla goda ”Det är en eeevighetsmaskin”. Budskapet? Att man mår bättre när man räknar till tre på tyska. Hm.
13. Albanien: Alis – Nân
Poäng: 9/10
Låten början så bombastiskt att man tror att Apokalypsens ryttare nalkas, men det är bara 22-åriga Alis som ska sjunga en sång till mamma.
Och det gör han bra! Albanien är ett av mina favoritländer i tävlingen just för att de kör sitt eget race och numera vågar sjunga på albanska istället för att göra en halvdan översättning till engelska i sista minuten.
Det här är en väldigt dramatisk låt men Alis röst håller och även om jag inte är helt hundra på vad han säljer ställer jag min i kön med portmonnän i näven.
Låten början så bombastiskt att man tror att Apokalypsens ryttare nalkas, men det är bara 22-åriga Alis som ska sjunga en sång till mamma
Eva Frantz om Albaniens bidrag
14. Malta: Aidan – Bella
Poäng: 6/10
Malta bjuder på en smäktande nostalgisk kärlekssång framförd av någon sorts skinnklädd cowboy. Inte mig emot, alla med sitt.
Bella berör mig på samma sätt som en romantisk julfilm på Netflix. Det är rart för stunden, men så fort sluttexterna börjar rulla glömmer jag allt och går vidare.
Dock sitter Aidans nostalgitripp ganska bra i årets starfält, så det ka gott hände att låten klarar sig bättre än många förväntat sig.
15. Norge: Jonas Lovv – YA YA YA
Poäng: Det får räcka med 5/10
När jag såg bidraget för första gången trodde jag att det var en ung Mikko Silvennoinen som dragit på sig Harry Styles gamla sprakdräkt och försökte sig på en Måneskincover. Och det var ju nästan rätt.
YA YA YA börjar lovande med skitigt rocksound och trallvänlig kör. Tyvärr händer det sedan inte så värst mycket under de följande minuterna förutom att Jonas Lovv visar upp alla sina tatueringar och nyper sig i skrevet.
Vad tycker du själv om årets bidrag i Eurovisionen? Håller du med Eva Frantz? Berätta gärna i kommentarsfältet!
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.
Rättelse: I en tidigare version av denna text stod det att Jamala från Ukraina vann Eurovisionen i Stockholm 2014. Det stämmer inte. Året var 2016. Rättelsen gjordes 24.4 klockan 19.21. Alla rättelser görs i enlighet med Yles etiska regler.