Det är ett fartfyllt och varierande Eurovisionsår i år och det märks redan i den första semifinalen, som sänds i Yles kanaler tisdag 13.5 klockan 22.
För den finländska publiken gäller det ju mest att sitta och hålla tummarna för att rätt låtar tar sig till lördagens final, eftersom Finland inte får rösta förrän på torsdag, då vi själva tävlar.
Kampen om de tio finalplatserna kommer att bli tuff, men KAJ lär nog ha sitt på det torra.
I semifinalen uppträder också Spanien, Italien och värdlandet Schweiz, men de har alla redan en automatisk plats i finalen.
Eurovisionskommentator Eva Frantz har betygsatt kvällens låtar.
Du kan lyssna på alla bidrag i årets Eurovision på Yle Arenan.
1. Island – Væb: Róa
Betyg: 7/10
Ingen har arbetat så intensivt under helgen i Basel som årets näst yngsta representanter, bröderna i Væb. De har ränt runt på stan, värvat röster och gjort tokroliga konster och videoklipp. Deras energi verkar aldrig ta slut, inte heller när de studsar runt på scenen i sina silverfärgade kostymer.
Jag tycker Islands bidrag är märkligt underskattat och tycker denna energiinjektion där folkmusik möter rap på isländska absolut borde komma till final.
2. Polen – Justyna Steczkowska: Gaja
Betyg: 5/10
Det här är inte Justyna Steczkowskas första rodeo, hon tävlade faktiskt i Eurovisionen redan för 30 år sedan! Då var inte Finland med, men vi snackar alltså om året mellan CatCat och Jasmine.
I hemlandet är hon något av en institution, en multibegåvning som kan både sjunga, dansa, komponera, spela violin och dingla i en trapets.
Det är något fängslande med denna bombastiska låt och Justynas sångröst, men det blir lite stressigt då hon vill visa upp femtioelva tricks på tre minuter. Det hade räckt bra med mera sång och mindre cirkuskonster.
3. Slovenien – Klemen: How Much Time Do We Have Left
Betyg: 4/10
Klemen är en populär komiker, känd för att kunna imitera i stort sett vem som helst. Men den här gången är han allvarlig. Sångtiteln syftar på att hustrun drabbades av en svår sjukdom, vilket fick den vanligtvis skojiga Klemen att visa upp en mera känslosam sida.
För den som upplevt något liknande går sången säkert rätt in i ryggmärgen, som en ny variant av De sista ljuva åren. Men låten kräver nästan att man känner till bakgrunden för att den ska öppna sig. Lite kanske det hjälper att Klemen både står på huvudet och tar med sin fru upp på scenen, men jag tror ändå finalplatsen kan vara en avlägsen dröm.
4. Estland – Tommy Cash: Espresso Macchiato
Betyg: 10/10
Om man vill hålla den finska fanan högt i den första semifinalen är faktiskt KAJ inte det enda alternativet. Estlands bidrag har skrivits av Johannes ”Kiro” Naukkarinen, som också producerade Cha cha cha i tiderna.
Espresso Macchiato är årets böbigaste bidrag, med spagettibenta Tommy Cash som sjunger på hemsnickrad italienska (eller ibland spanska). Lättkränkta italienare har blivit irriterade, medan andra lyssnat så flitigt att låten blivit viral i Italien.
Jag har retirerat för länge sedan, för det här är så flöntigt att det är briljant.
Redan i final: Spanien – Melody: Esa Diva
Betyg: 4/10
Trots att Melody bara är 34 år har hon en lång musikkarriär bakom sig och erfarenheten märks. Man har satsat på klara spanska element, såsom gitarrer, kastanjetter och flamencodans.
Men precis som i det polska bidraget känns det lite gammalmodigt och plottrigt med en massa klädbyten och rekvisita. Melodi är en otroligt karismatisk artist, men det är svårt att få kontakt med henne då hon knappt står stilla.
5. Ukraina – Ziferblat: Bird of Pray
Betyg: 7/10
Ukraina har alltid något att säga, men väljer en helt ny förpackning varje år. Denna gång blev det en hybrid av progg, rock, musikal, stämsång och kampsång med starka 1970-talsvibbar.
Detta är verkligen ingen traditionell Eurovisionslåt, men än en gång lyckas Ukraina lyfta fram sin utsatta situation utan att det känns som att de öppet fiskar efter sympatipoäng. Notera till exempel den avsiktliga felskrivningen i låttiteln, som blir ”Bönefågel” istället för ”Rovfågel”.
6. Sverige – KAJ: Bara bada bastu
Betyg: 10/10
Trippelmiraklet från Vörå kräver knappast någon närmare presentation. Att på några ynka månader gå från att förmodas komma sist i Melodifestivalen till att vara förhandsfavorit i Eurovisionen är ett kliv som få artister ens kan drömma om.
I Basel har de anfallits av entusiastiska fans och journalister varje gång de visat sig i offentligheten, men fortfarande orkar de vara vänliga, artiga och roliga i varje vändning. Det är stjärnkvalitet om något.
Nu har man ytterligare förfinat sin scenshow, men på det stora hela blir det en favorit i repris från Melodifestivalen. Helt rätt, man ska inte reparera det som inte är trasigt.
7. Portugal – Napa: Deslocado
Betyg: 7/10
Bandet Napa kommer från Madeira och uppger bland annat The Beatles som en av sina musikaliska förebilder, vilket också hörs i låten. Att uppträda genast efter KAJ:s bastubonanza kan vara en knepig sits, men jag hoppas att Europa ska hinna svalka sig så pass mycket att man ger Portugal en chans.
Det finns någonting sympatiskt och behagligt i låten och det blir pluspoäng av mig för att man håller fast vid att sjunga på portugisiska.
8. Norge – Kyle Alessandro: Lighter
Betyg: 7/10
Norge väljer att skicka en ung riddare från Tröndelag till Eurovisionen. Kyle Alessandro blandar friskt ihop medeltid och barock med norsk folkmusik och moderna pop-element.
Och helheten fungerar bättre än jag vågade hoppas. Årets yngsta artist är otroligt charmig på scenen och dessutom så fokuserad att han inte missar ett enda steg i sin koreografi.
De snygga dansnumren är ganska glest förekommande i årets Eurovision, vilket kan vara en fördel för Kyle.
9. Belgien – Red Sebastian: Strobe Lights
Betyg: 8/10
Seppe Herreman inspirerades av krabban i Disneys Den lilla sjöjungfrun när han valde artistnamnet Red Sebastian.
Strobe Lights sågs i början av året som en potentiell Eurovisionsvinnare. Studioversionen har spelats flitigt, men liveframträdandet i de belgiska uttagningarna lämnade en del att önska.
Nu har man finslipat det hela, allt är rödare än rött. Seppes hår, Seppes dansare, golvet, väggarna.
Jag gillar denna suggestiva och mörk danslåt, den sitter perfekt i den tidvis ganska spralliga semifinalen.
Redan i final: Italien – Lucio Corsi: Volevo essere un duro
Betyg: 8/10
Vare sig Italien bjuder på rap, rock eller schlager har bidragen år efter år en elegans som inget annat Eurovisionsland kan efterapa. Åter en gång blir det 70-talsvibes i semifinalen, Lucio Corsi både ser ut och låter som ett väsen som trillade av raketen när Ziggy Stardust flög tillbaka till Mars.
Med sina gitarrsolon och sin raspiga röst kommer han att tilltala också dem som önskar sig mera ”riktig musik” i tävlingen, samtidigt som hans sympatiska vitsminkade uppenbarelse gör honom lätt att tycka om.
10. Azerbajdzjan – Mamagama: Run with U
Betyg: 7/10
Azerbajdzjan har de senaste åren letat efter sin egen identitet i tävlingen och glädjande nog satsar man också i år på inhemska förmågor i stället för att köpa in låtar från utlandet.
Jag tycker mig höra spår av både Pharrell Williams och The Weeknd i sångstilen men Mamagama blandar också in traditionella instrument, vilket gör det hela betydligt mera intressant.
Scenframträdandet känns tyvärr spännande. Igen mycket rött, glittriga dansare och kamerasvep. Det blir svårt att få grepp om Mamagama som band. Vill ni göra pop eller rock eller dansmusik? Bestäm er!
11. San Marino – Gabry Ponte: Tutta l’Italia
Betyg: 7/10
Efter en krånglig urvalsprocess valde San Marino att skicka stjärn-DJ:n Gabry Ponte till Eurovisionen med det som hade varit en reklamjingel för San Remo-festivalen.
Om namnet inte låter bekant kanske Eiffel 65 gör det, eller i alla fall gruppens monsterhit Blue (da ba dee). Men hur förverkligas det hela på scenen?
Gabry är stjärnan, men som DJ får han bara stå och låtsas DJ:a lite medan alla vet att musiken är förinspelad. Sjunger gör han ju inte, det gör en sångare som bär mask och knappt syns under numret.
Det blir med andra ord aningen snurrigt, men jag tror ändå att landet kommer att ta sin bästa placering någonsin.
12. Albanien – Shkodra Elektronike: Zjerm
Betyg: 10/10
Efter femton år i schlagerbubblan blir jag alltid uppspelt när ett bidrag inte låter som något jag hört tidigare i tävlingen. Det gäller definitivt Albaniens låt i år.
Duon kommer från staden Shkodër och deras grej är att ge traditionella folklåtar från trakten en ny elektronisk inramning.
Beatriçe Gjergji är som en blandning av Lilla My och Björk på scenen. Det är spännande, modigt och medryckande.
Om inte Finland eller Sverige vinner i år vill jag att Albanien gör det, bara så ni vet.
13. Nederländerna – Claude: C’est la vie
Betyg: 6/10
Eftersom Nederländerna i fjol diskvalificerades i sista minuten var det länge oklart om de alls ämnade tävla i år. Till sist valde landet ändå att vara med och den unga artisten Claude får ta vid där Joost Klein kom av sig.
Låten ligger högt på oddslistorna och jag måste medge att jag inte riktigt förstår varför. Visst, Claude är både charmerande och en skicklig sångare, men att en så här gammalmodig och enkel sång skulle vinna ser jag inte. Final blir det dock.
14. Kroatien – Marko Bošnjak: Poison Cake
Betyg: 2/10
Marko Bošnjak har den ofördelaktiga sitsen att efterträda Baby Lasagna som ju skapat Eurovisionshysteri i Käärijä-kaliber i hemlandet då han blev tvåa i fjolårets tävling.
Bošnjak verkar ganska trött på jämförelsen och säger att det enda de två herrarna har gemensamt är att de båda heter Marko.
Bidraget har fått en rejäl uppdatering sedan de kroatiska uttagningarna. Nu blir det någon sorts Game of Thrones-fundering med en ondskefull Jon Snow i centrum.
Men det hjälper inte. Låten är tyvärr faslig.
Redan i final: Schweiz – Zoë Më: Voyage
Betyg: 8/10
Här har vi en annan som ska ta vid direkt efter en succé, nämligen värdlandets representant.
Man gör klokt i att inte försöka leta fram en ny Nemo, utan låta den stillsamma chanteusen Zoë Më tävla, med denna drömska och böljande sång.
Scenshowen har redan fått åsikterna att gå isär. En del tycker det ser klumpigt ut eftersom Zoë sitter ner hela tiden medan kameran sveper runt henne utan klipp.
Jag tycker hon ser ut som en renässansmålning som får liv och sången är i sin enkelhet oemotståndlig. Vackert ju!
15. Cypern – Theo Evan: Shh
Betyg: 3/10
Detta borde vara en succé. Låten är skriven av Lasse Nymann (som skrev Nemos vinnarlåt i fjol), Dmitris Kontopulous (som gjort framgångsrika ESC-låtar för band annat Ryssland, Grekland och Azerbajdzjan) och en handfull andra låtskrivarförmågor från Nederländerna och Norge.
Det är inget fel på Theo Evan heller. Men när tävlingen bjuder på innerligt hjärteblod och modiga musikaliska experiment känns ett dylikt samarbete kommersiellt, beräknande och ytligt.
Scenshowen är ändå ganska snärtig, med Leonardo da Vincis Vitruvianske man som förebild. Cypern får gärna vyssja mig till sömns, men jag gråter inte floder om de missar finalen.
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.