Ursprungsfolk

etnisk grupp som ursprungligen kommer från och identifieras med de ursprungliga invånarna i en viss region
(Omdirigerad från Urfolk)

Urfolk, ursprungsfolk, ursprungsbefolkning, urbefolkning och urinvånare är benämningar på etniska folkgrupper vars förfäder bebodde ett geografiskt område vid tiden för kolonisering, invasion eller fastställande av nuvarande statsgränser. Urfolk har i regel ett eget språk, egen kultur och egna sedvänjor som skiljer dem från majoritetsbefolkningen, och de identifierar sig själva som en distinkt grupp som strävar efter att bevara och vidareföra sin identitet och sina traditionella territorier till framtida generationer.[1]

Norska samer ca 1900.

Terminologi

redigera

Begreppet ursprungsbefolkning avsåg ursprungligen folk i områden dit europeiska kolonisatörer anlände. I Afrika, Europa och Asien är begreppet mer komplext på grund av långvariga folkvandringar och historiska skeenden. Idag används flera definitioner:

  • Vetenskaplig definition: Inom arkeologi avser begreppet ofta ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett område.[2]
  • FN:s definition: Formulerad av FN:s arbetsgrupp för urfolk (WGIP), betonar historisk kontinuitet med förkoloniala samhällen, självidentifikation och viljan att bevara sitt traditionella territorium.[3]
  • ILO: Internationella arbetsorganisationen definierar i Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO 169) urfolk som grupper som var bosatta i ett område när en stat grundades eller gränser fastställdes, och som behållit sina egna institutioner.
  • Svensk definition: I betänkandet "Samerna: ett urfolk i Sverige" (SOU 1999:25) definieras urfolk som de som härstammar från grupper som bodde i landet vid tiden för nuvarande statsgränsers fastställande.[4]

Politisk organisering och rättigheter

redigera

Det råder ofta konflikter kring marker som traditionellt bebotts av urfolk. Orsakerna varierar från kolonial lagstiftning och bristande parlamentarisk representation till rasism och skilda synsätt på markägande, där industriella intressen ofta kolliderar med traditionellt gemensamt brukande. Språkrevitalisering är ofta centralt i urfolkens arbete för kulturell överlevnad.

För att stärka urfolkens rättigheter har internationella instrument skapats:

  • ILO 169: Antagen 1989 av Internationella arbetsorganisationen. Det är en juridiskt bindande konvention för de stater som ratificerat den.
  • UNDRIP: FN:s deklaration om urfolkens rättigheter antogs den 13 september 2007. Resolutionen antogs med 143 röster mot 4 (Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA, som samtliga senare ändrat ståndpunkt och gett sitt stöd). Deklarationen etablerar en normativ standard och betonar rätten till fritt och informerat förhandssamtycke (Free, Prior and Informed Consent, FPIC).[5]

Global statistik

redigera
Komier lever nordväst om Uralbergen i Ryssland.

Uppskattningar från FN och Världsbanken visar att det finns cirka 476 miljoner människor som tillhör urfolk utspridda över 90 länder. Detta utgör drygt 6 % av världens befolkning, men gruppen representerar samtidigt cirka 15 % av världens extremt fattiga. I vissa regioner är den förväntade livslängden för urfolk upp till 20 år lägre än för majoritetsbefolkningen.[6]

Geografisk fördelning enligt uppskattningar:[3][6]

  • Asien: Över 70 % av världens urfolk (cirka 330 miljoner).
  • Afrika: Cirka 50 miljoner.
  • Amerika: Cirka 55 miljoner.
  • Oceanien: Cirka 7 miljoner.
  • Europa: Inkluderar bland annat samer i Fennoskandien och Ryssland, komier i Ryssland samt basker i gränslandet Frankrike/Spanien.[7]

Urfolk i Sverige

redigera

Samerna är det urfolk i Sverige som är erkänt av riksdagen sedan 1977. I proposition 1976/77:80 fastslogs att samerna utgör en ursprunglig befolkning som i Sverige är lika gammal som eller äldre än majoritetsbefolkningen.[8] Det uppskattas finnas mellan 20 000 och 40 000 samer i Sverige.

Tornedalingar och lantalaiset är meänkielitalande grupper där vissa företrädare driver frågan om erkännande som urfolk, men de har ännu inte erhållit denna status formellt.

Sverige har ännu inte ratificerat ILO-konventionen nr 169. Orsaken är främst politisk oenighet kring hur samernas rättigheter till mark, vatten, jakt och fiske ska regleras i förhållande till nationell lagstiftning.[9]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. Anna Skielta och Marie Enoksson (2014). Fördomar och förklaringar. Samiskt informationscentrum, Östersund. ISBN 978-91-981500-0-1
  2. Arkeologen Evert Baudou: "Nya fynd skriver om Norrlands forntid" i Populär Historia 1995:1, läst 2026-03-23.
  3. 1 2 ”Indigenous Peoples at the UN”. United Nations. https://www.un.org/development/desa/indigenouspeoples/. Läst 23 mars 2026.
  4. SOU 1999:25
  5. ”Free, Prior and Informed Consent (FPIC)”. OHCHR. https://www.ohchr.org/en/indigenous-peoples/free-prior-and-informed-consent. Läst 23 mars 2026.
  6. 1 2 ”Indigenous Peoples”. World Bank. https://www.worldbank.org/en/topic/indigenouspeoples. Läst 23 mars 2026.
  7. Nationalencyklopedin (uppslagsord urfolk).
  8. ”Regeringens proposition 1976/77:80”. Sveriges Riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-insatser-for-samerna_G00380/?html=true. Läst 23 mars 2026.
  9. ”FN kritiserar Sverige för bristande samerättigheter”. SVT Nyheter Sápmi. https://www.svt.se/nyheter/sapmi/fn-kritiserar-sverige-for-bristande-samerattigheter. Läst 23 mars 2026.

Externa länkar

redigera