ven
ven yl. (3) (yks. määr. venen [luo], mon. epämäär. vener [luo], mon. määr. venerna [luo])
ven yl. (2) (yks. määr. venen [luo], mon. epämäär. venar[luo], mon. määr. venarna [luo])
ven yl. (yks. määr. vennen, mon. epämäär. venner, mon. määr. vennerne)